Marche funèbre - Manu MIlitari

J’ai l'âge que le monde te demande pu ton âge

Mais y se demande si tu te pisses dessus chu dans un hospice

Comme une espèce de pute qui s’est remise au crack

Mes muscles m’abandonnent, mes os craquent

Mes yeux cherchent leur vigueur sur des photos d’jeunesse

Pu capable de bander, j’check même pu d’film de fesses

Des grosses veines bleues défigurent mon visage

Sur ma chaise berçante, j’ai l’autoroute comme paysage

Ma vie s’résume à attendre, qu’on vienne me visiter

Ou qu’la mort arrête enfin d’hésiter

Pis quoi d’neuf?

A part ça pas grand chose

Là j’vomis mes poumons, demain ma vessie explose

Ya des cultures où j’srais valorisé

Ici, malheureusement, d’la société chu la risé

Chu celui qu’on opère quand y est mentalement pas là

Celui à qui on a peur de demander comment ça va

C’est l’heure où les vrais hommes s’affirment

C’est l’heure où les grandes gueules s’la ferment

Marche funèbre, écoute ça peut s’faire en

Une seconde, t’es pas différent

J’ai fait ma vie grâce à l’entreprise qui m’a parrainé

Pour a peu près 28 mille par année

La réussite s’mesure comme une science exacte

Moi ma femme m’a rien qu’donné un enfant point 4

Chez les autres, j’ai cherché d’l’approbation

Le seul sens à la vie s’trouve dans la reproduction

Faique dans une relation pas gâché par la jalousie

Dans une bonne femelle chaude comme l’Andalousie

Mais dans la paix aussi parce y’a trop d’inégalité

Ici comme ailleurs, pis ça fait longtemps d’ailleurs

Qu’on sent monter l’odeur d’la révolte

Pour qu’les riches comprennent c’pas pour rien si on les vole

J’fouille dans mes souvenirs pour une bouée

J’ai pas la maladie d’la mémoire trouée

Mais y’a rien a trouvé vu qu’tout est d’avance perdu

Chaque heure blesse, la dernière tue

J’ai 78 ans d’moyenne, chui ''dead''

Dans mon cercueil, en train d’pourrir, Amen

Les gens s’recueillent tout autour d’ma carcasse

Mais j’laisse pas d’héritage pour les rapaces

La cloche rappelle la dureté d’la chapelle

Éblouissante derrière l’feu d’ses chandelles

Le décor en or, l’encen qui fume sur l’autel

Bref, il manque a rien, l’ambiance est mortelle

Le prêtre débarque dans sa belle robe de satin

Le v’là qui bullshit encore le monde en latin

Les gens sont priés de faire des dons

Avant de retourner chez eux

Restez pour la réception

Y’a des sandwiches aux œufs

C’est là…

Jag är den ålder som världen ber dig om din ålder

Men han undrar om du pissar på dig själv chu på ett hospice

Som någon sorts tik som gick tillbaka till att spricka

Mina muskler sviker mig, mina ben spricker

Mina ögon söker sin kraft på foton av ungdomar

Skulle kunna få en hård-on, jag kollar till och med en rumpfilm

Stora blå ådror vanställer mitt ansikte

På min gungstol har jag motorvägen som landskap

Mitt liv handlar om att vänta på att någon ska komma och hälsa på mig

Eller att döden äntligen slutar tveka

Så vad är nytt?

Annat än det inte mycket

Där kräks jag lungorna, imorgon exploderar min blåsa

Det finns kulturer där jag skulle uppskattas

Här är tyvärr samhället ett skratt

Shu den vi opererar när mentalt inte är där

Den du är rädd att fråga hur du mår

Det är dags för riktiga män att hävda sig

Det är dags när stora munnar håller käften

Begravningsmarsch, lyssna det kan göras i

Vänta, du är inte annorlunda

Jag försörjde mig på företaget som sponsrade mig

För ca 28 tusen om året

Framgång mäts som en exakt vetenskap

Jag, min fru gav mig bara ett barn punkt 4

Jag sökte bland annat godkännande

Den enda meningen med livet är i reproduktion

Gjort i ett förhållande utan avundsjuka

I en bra het hona som Andalusien

Men i fred också för att det är för stor ojämlikhet

Här som på andra håll, och det var länge sedan

Att vi kan känna lukten av revolt som stiger

För de rika att förstå är det inte för intet om vi rånar dem

Jag letar i mina minnen efter en boj

Jag har inte sjukdomen punkterat minne

Men ingenting har hittats eftersom allt är förlorat i förväg

Varje timme gör ont, den sista dödar

Jag är 78 år i genomsnitt, jag är "död"

I min kista, ruttnande, Amen

Människor samlas runt min kadaver

Men jag lämnar inget arv efter rovfåglar

Klockan påminner om kapellets hårdhet

Bländande bakom elden av hennes ljus

Gulddekoren, rökelsen som ryker på altaret

Kort sagt, ingenting saknas, stämningen är dödlig

Prästen anländer i sin vackra satinrock

De här som fortfarande bullshittar världen på latin

Människor uppmanas att donera

Innan man återvänder hem

Stanna till mottagningen

Det finns äggmackor

Det är här…