Les âmes perdues - Manu MIlitari

Combien d’gens préfèrent la mort à leur existence

Y’a pas qu’les croyants qu’il l’attendent comme une délivrance

Les malheureux la veulent comme la femme d’un autre

Faique certain d’entre eux

S’coupent les veines dans un bain d’eau chaude

Leur vie s'évapore comme leur douleur est méprisée

Par ceux qui pensent qu’on peut recoudre un coeur brisé

Faudrait qui creve de faim pour qu’leur douleur soit respectée

Le fait qu’ils s’crèvent eux-mêmes ca d’l’air qu’c’est pas assez

On aimerait voir leur gout de vivre ralentir

Mais leur peine est invisible faut un coeur pour la sentir

Aujourd’hui l’homme oublie son coté animal

La cervelle déchiré comme le tissu familial

Même dans un crew on s’appelle on s’voit

Mais nos relations sont froides

Comme la broue dans laquelle on se noie

Comment dire que ca va mal sans se faire traiter d’pd

Faique sans prévenir les jeunes s’enlèvent la vie comme Dédé

Sans prévenir les jeunes s’enlèvent la vie comme Dédé

Mais comment dire que sa va mal sans s’faire traiter de pd

S’il veulent pas s’aider c’est qu’il ont pu la force

Ils sont prêt à exploser impossible qu’on les désamorcent

Quand qu’la poussière retombe on se sent coupable

On lit mille fois la lettre trouvée sur un bout d’table

En guise d’héritage un paquet de phrases illogiques

Pleine de peine genre j’t’aime mais j’te quitte

Pis quand qu’la feuille jaunit parce qu’la vie continue

Ça nous fait toujours mal mais c’est rien qu’on l’dit plus

On a autre chose à faire d’notre salive

Pis des vie pendant qu’on en perd d’autre arrivent

Mais bon c’est sur quand c’est ton père c’est irremplaçable

Tu t’sent seul face au monde comme Bachar al-Assad

Tu t’cherche un modèle tu prend pas souvent l’bon

À l'école c’est l’bordel, parce qu’tu fait tout le temps l’con

Parce qu’tu cherche d’l’attention tu grandis dans délinquance

C'était écrit, t'étais déjà fucké dès l’enfance

Faique tu r’garde le destin les yeux plein d’méfiance

Puis dès qu’il se retourne, tu l’frappes en criant vengeance

Dès qui se r’tourne tu l’frappes en criant vengeance

Tu r’garde le destin avec les yeux plein de méfiance

Dès qui se r’toune tu l’frappes en criant vengeance

Après les gens t’disent

Faux qu’tu passe à autre chose tes problèmes t’hypnotisent

Ils savent pas qu’dans l’fond c’est ca qui t’motive

Chaque fois qu’tu y penses c’est comme un coup de pied dans l’cul

Parce qu’ton seul porte-chance c’est la corde d’un pendu

Mais tu t’plaint pas t’acceptes les choix du sort

Tu fais partie de ceux qui travaillent deux fois plus fort

Malheureusement c’est pas pareil pour certains gars d’la clique

Même si quand qu’t’es vois

Ils sont toujours souriants comme l’Afrique

Tout a lair de bien aller ils veulent juste pas en parler

Leurs sentiments ont comme une odeur de renfermé

C’est surement parce qu’il pourissent à l’intérieur

À voir les autres réussir ils s’imaginent inférieur

C’t’une maladie, beaucoup de gens la traitent par l’alcool

Mais les plus atteints la traite par la corde

Ont les r’trouve à la morgue la gorge fendue

Ils sont c’que l'église appelle les âmes perdues

Hur många människor föredrar döden framför sin existens

Det är inte bara troende som förväntar sig det som en befrielse

De fattiga vill ha henne som någon annans fru

Gör några av dem

Skär deras ådror i ett bad med varmt vatten

Deras liv fördunstar när deras smärta föraktas

Av dem som tror att du kan laga ett brustet hjärta

Som skulle behöva svälta för att deras smärta ska respekteras

Att de tar livet av sig verkar inte vara tillräckligt

Vi skulle vilja se deras smak för livet sakta ner

Men deras smärta är osynlig, det krävs ett hjärta för att känna den

Idag glömmer människan sin djursida

Hjärnsliten som familjetyg

Även i en besättning ringer vi varandra, vi ses

Men våra relationer är kalla

Som slammet som vi drunknar i

Hur man säger att det är dåligt utan att kallas pd

Gör det utan förvarning tar de unga livet av sig som Dédé

Utan förvarning tar unga människor sina liv som Dédé

Men hur ska man säga att det går dåligt utan att heta pd

Om de inte vill hjälpa sig själva så är det för att de kunde

De är redo att explodera, omöjliga att desarmera dem

När dammet lägger sig känner vi skuld

Vi läser tusen gånger brevet som finns på en bit bord

Som ett arv ett gäng ologiska fraser

Full av smärta som om jag älskar dig men jag lämnar dig

Värre när bladet gulnar för att livet går vidare

Det gör oss fortfarande ont men det är inget vi säger längre

Vi har något annat att göra med vår saliv

Sämre liv medan vi förlorar kommer andra

Men det är på när det är din pappa, det är oersättligt

Du känner dig ensam inför världen som Bashar al-Assad

Du letar efter en modell, du tar inte ofta den rätta

I skolan är det rörigt, för du är alltid dum

Eftersom du söker uppmärksamhet växer du i brottslighet

Det skrevs, du var redan knullad från barndomen

Ser du på ödet med ögon fulla av misstro

Så fort han vänder sig om slår du honom skrikandes hämnd

Så fort du vänder dig om slår du honom och ropar hämnd

Du ser på ödet med ögon fulla av misstro

Så fort du vänder dig om slår du honom och ropar hämnd

Efter att folk berättat för dig

Fake att du går vidare, dina problem hypnotiserar dig

De vet inte att det innerst inne är det som motiverar dig

Varje gång du tänker på det är det som en spark i röven

För din enda lyckobringare är en bödels snara

Men du klagar inte, du accepterar ödets val

Du är en av dem som jobbar dubbelt så hårt

Tyvärr är det inte samma sak för vissa killar från klicken

Även om när du ser

De ler alltid som Afrika

Allt verkar bra, de vill bara inte prata om det

Deras känslor har en unken lukt

Det är förmodligen för att de ruttnar inuti

För att se andra lyckas inbillar de sig att de är underlägsna

Det är en sjukdom, många behandlar den med alkohol

Men de mest drabbade mjölkar den i repet

Vi hittar dem i bårhuset med halsen avskuren

De är vad kyrkan kallar de förlorade själarna