Rose Blanche - Aristide Bruant

Elle avait sous sa toque de martre,

Sur la butte Montmartre,

Un p’tit air innocent.

On l’appelait rose, elle?

Tait belle,

A' sentait bon la fleur nouvelle,

Rue Saint-Vincent.

Elle avait pas connu son p?

Re,

Elle avait p’us d’m?

Re,

Et depuis 1900,

A' d’meurait chez sa vieille a?

Eule

O?

Qu’a' s'?

Levait comme?

A, toute seule,

Rue Saint-Vincent.

A' travaillait d?

J?

Pour vivre

Et les soirs de givre,

Dans l’froid noir et gla?

Ant,

Son p’tit fichu sur les?

Paules,

A' rentrait par la rue des Saules,

Rue Saint-Vincent.

Elle voyait dans les nuit gel?

Es,

La nappe?

Toil?

E,

Et la lune en croissant

Qui brillait, blanche et fatidique

Sur la p’tite croix d’la basilique,

Rue Saint-Vincent.

L'?

T?, par les chauds cr?

Puscules,

A rencontr?

Jules,

Qu'?

Tait si caressant,

Qu’a' restait la soir?

E enti?

Re,

Avec lui pr?

S du vieux cimeti?

Re,

Rue Saint-Vincent.

Et je p’tit Jules?

Tait d’la tierce

Qui soutient la gerce,

Aussi l’adolescent,

Voyant qu’elle marchait pantre,

D’un coup d’surin lui troua l’ventre,

Rue Saint-Vincent.

Quand ils l’ont couch?

Sur la planche,

Elle?

Tait toute blanche,

M?

Me qu’en l’ensevelissant,

Les croque-morts disaient qu’la pauv' gosse

?

Tait crev?

L’soir de sa noce,

Rue Saint-Vincent.

Elle avait une belle toque de martre,

Sur la butte Montmartre,

Un p’tit air innocent.

On l’appelait rose, elle?

Tait belle,

A' sentait bon la fleur nouvelle,

Rue Saint-Vincent.

Hon hade under sin sobelhatt,

På Montmartre-kullen,

En lite oskyldig blick.

Vi kallade henne rosa, eller hur?

Du var vacker,

A' luktade gott av den nya blomman,

Saint Vincent Street.

Hon hade inte känt sin p?

D,

Hon hade få m?

D,

Och sedan 1900,

Var en döende hos sin gamla?

Eule

Var?

Vad händer?

Var lyft som?

A, helt ensam,

Saint Vincent Street.

A' arbetade från

jag

Att leva

Och på frostiga kvällar,

I den svarta och kalla kylan?

Myra,

Hans lilla fichu på?

Pauls,

A' kom in vid Rue des Saules,

Saint Vincent Street.

Hon såg i den iskalla natten?

Är,

Duken?

Webb?

E,

Och månens halvmåne

Det lyste, vitt och ödesdigert

På det lilla korset av basilikan,

Saint Vincent Street.

L'?

T?, av den heta cr?

finnar,

Träffade?

Jules,

Vad?

Blev så smekande,

Vad var kvar ikväll?

E enti?

D,

Med honom pr?

S av den gamla kyrkogården?

D,

Saint Vincent Street.

Och jag lille Jules?

Var av den tredje

Vem uppehåller karlen,

Även tonåringen

När hon såg att hon gick flämtande,

Plötsligt tog han hål i magen,

Saint Vincent Street.

När lade de ner honom?

På tallrik,

Hon?

Var helt vit,

M?

Jag att genom att begrava den,

Begravningsentreprenörerna sa att den stackars ungen

?

Var det platt?

På sin bröllopsnatt,

Saint Vincent Street.

Hon hade en fin sobelhatt,

På Montmartre-kullen,

En lite oskyldig blick.

Vi kallade henne rosa, eller hur?

Du var vacker,

A' luktade gott av den nya blomman,

Saint Vincent Street.