Espoir - Virus

Comment qu' ça s' fait qu' les taciturnes

Les fout-la-faim, les gas comm' moi

Gn’en a pus d’un su' l' pavé d' bois

Comment qu' ça s' fai

Ceuss qu' ont du poil et d' la fierté

Les inconnus…, que tout l' mond' frôle

Qui souffr’nt sans rouspéter

Et pass’nt en couchant les épaules?

Comment qu' ça s' fait… Comment qu' ça s' fait

C’est-y que quand le ventre est vide

On n' peut rien autr' que s' résigner

Comm' le bétail au front stupide

Qui sent d’avanc' qu’y s’ra saigné?

Comment qu' ça s' fait… Comment qu' ça s' fait

Comment qu' ça s' fait qu' la viande est lâche

Qu’on n' tent’rait pas un coup d' chien

Qu' moins on peut… moins qu’on s' maintient

Pus on s' cramponne et pus qu’on tâche?

Comment qu' ça s' fait… Comment qu' ça s' fait

Comment qu' ça s' fait qu’on fait rien

Qu’on a cor' la forc' de poursuivre

Et qu' malgré tout, ben, on s' laiss' vivre

À la j' m’en-fous, à la p’têt'-bien?

Comment qu'ça s’fait… Comment qu'ça s’fait…

Oh !

C’est qu' chacun a sa chimère

Et qu' pus il est bas l' purotain

Pus qu’y marin' dans les misères

Pus que son gniasse est incertain

Moins y sait où donner d' l’aile

Comme en plein jour l’oiseau du soir

Pus qu’y se r’suc' dans la cervelle

Deux grains d' mensonge et un d’espoir !

Espoir de quoi?

Ça dépend: Gn’en a qu' espèr'nt en eun' Justice

D’aut’s en la Gloir' (ça, c’est un vice…

Leur faut dans l' fign' trois plum’s de paon !)

Gn’a pas, on est fatigué

On n' donn' pus dans la Politique

Ses pantins noirs et leur chiqué

On sait qu' tout ça, c’est des «pratiques «…

On rigol' d’eun' Fraternité

Où mêm' quand c’est l' Milord qu' étrenne

Et qu' c’est son tour d'êt' dans la peine

Ses frangins (!) l’y laissent barboter

On s' fout d’un Dieu qui, s’il existe

A sûr'ment dû nous oublier

Car d’pis l' temps qu’on l’a supplié

L’aurait pu fair' la Vie moins triste !

On commenc' par avoir son crible

Des loufoqu’ries de nos Aïeux

On vourait pas, si c’tait possible

On vourait pas trinquer pour eux…

Nous on est droits… nous on respire

(Ça n’est déjà pas si cocasse)

Porquoi qu’y faut payer la casse

À part quéqu's-uns qu' ont d' la bonté

Les aut’s sont trop sûrs d’eux-mêmes

Laissons les flemmards à leur flemme

Et les salauds dans leur sal’té !

Qu’y z’y pionc’nt dans leur purin

Plein d’or, d' laideurs et d’arrogance

Vrai, y manqu’nt trop d'élégance

Y m' dégoût'nt, mes Contemporains !

Donc, chacun il a sa chimère

(Mêm' qu’il en est l’unique amant)

Bibi a la sienne égal'ment…

Suffit… j' m’entends… c’est m' n' affaire !

Voui, j' suis un typ', moi, j’en ai d' bonnes

Quand les aut’s y sont dans leur lit

Bibi y trimballe eun' Madone: Notre-Dame-des-Démolis !

Et l' pus crevant d' l’aventure

Qui fait mon chagrin panaché

C’est lorsque j' suis l' pus fauché

Dans la nasse, dans l’ordure

Quand j' vaudrais pas mêm' eun' claque

Donn’rais pas deux ronds d' ma peau

Qu' «le long, le long du ruisseau «*

J' vourais m' fondre et devenir flaque

Quand j' me sens l' pus loqu’taillon

Mâch' mes cris comm' des cartouches

Quand j' suis l' pus rauque et farouche

Qu’a m’apparaît comme un rayon !

Quand j' vas ruer dans les brancards

Tout par un coup v’là qu’a s'élève

La Cell' qui dort au fond d' mes rêves

Comme eun' bonn' Vierg' dans un placard !

Qui c’est?

J' sais pas, mais alle est belle: A s' lève en moi en Lun' d'Été

Qui c’est?

J' sais pas…

Alle est postée en sentinelle

Comme un flambeau, comme eun' clarté !

A m' guette, alle écout' si j' l’appelle

Du fond du soir et du malheur

Mêm' qu’alle a les tétons en fleur

Et tout l’Amour dans les prunelles !

Qui c’est?

J' sais pas… p’têt' la Beauté

(À moins qu' ça n' soye la Charité)

Qui c’est?

J' sais pas…

En tout cas c’est moi qu’alle attend

Et v’là déjà pas mal de temps !

Mais à forc' d’errer et d' muser

Su' des kilomèt's de bitume

Quéqu' soir d’horreur et d’amertume

J' me cogn’rai p’têt' dans son baiser !

Ma foi, si gn’a pas moyen

C’est pas ça qu' empêch'ra que j' l’aime !

Allons, r’marchons, suivons not' flemme

Rêvons toujours, ça coûte rien !

Hur kommer det sig att de tystlåtna

De hungriga, gasen som jag

Gn hade ingen på trottoaren

Hur hände det

De som har hår och stolthet

Främlingarna... som alla borstar mot

Som lider utan att knorra

Och pass'nt lägga ner axlarna?

Hur kommer det sig... hur kommer det sig

Är det bara när magen är tom

Vi kan inte göra något annat än att säga upp oss själva

Som boskapen med dumt pansar

Vem känner på förhand att det kommer att blöda?

Hur kommer det sig... hur kommer det sig

Hur kommer det sig att köttet är löst

Att vi inte skulle prova ett hundskott

Att ju mindre vi kan... desto mindre underhåller vi

Ju mer vi klamrar oss fast och desto mer jobbar vi?

Hur kommer det sig... hur kommer det sig

Hur kommer det sig att vi inte gör någonting

Att vi orkar fortsätta

Och trots allt, ja, vi låter oss själva leva

Jag bryr mig inte, kanske?

Hur kommer det sig... Hur kommer det sig...

Åh!

Det är att alla har sin chimär

Och att pus det är nere purotain

Mer än en sjöman i misär

Eftersom hans gniasse är osäker

Mindre vet var de ska vingar

Som på fullt dagsljus kvällsfågeln

Kan det vara i hjärnan

Två korn av lögner och ett av hopp!

Hopp om vad?

Det beror på: G bara hoppas på eun' Rättvisa

D'aut's en la Gloir' (det är en last...

De behöver i fikonen tre påfågelfjädrar!)

Nej, vi är trötta

Vi ger oss inte på politik

Hans svarta dockor och deras quid

Vi vet att dessa är alla "övningar"...

Vi skrattar åt ett brödraskap

Där även när det är Milord som presenterar

Och det är hans tur att hamna i trubbel

Hans bröder (!) lät honom plaska runt

Vi bryr oss inte om en Gud som, om han existerar

Måste säkert ha glömt oss

För från den värsta tiden som vi tiggde honom

Kunde ha gjort livet mindre sorgligt!

Vi börjar med att ha vår sil

Galna saker från våra förfäder

Det skulle vi inte om det var möjligt

Vi ville inte skåla för dem...

Vi är upprätt...vi andas

(Det är redan inte så roligt)

Varför måste du betala brottet

Förutom några som har vänlighet

De andra är för säkra på sig själva

Låt de lata människorna vara lata

Och jävlarna i sin smuts!

Att det finns pionc'nt i deras flytande gödsel

Full av guld, fulhet och arrogans

Det är sant att det saknar för mycket elegans

Det äcklar mig, mina samtida!

Så alla har sin chimär

(Även om han är den enda älskaren)

Bibi har också sin...

Nog... jag kommer överens... det är min sak!

Vui, jag är en typ', jag, jag har bra

När de andra ligger där i sin säng

Bibi bär runt eun' Madonna: Notre-Dame-des-Démolis!

Och äventyrets sprängande pus

Som gör min brokiga sorg

Det är när jag är pank

I fällan, i soporna

När jag inte ens skulle vara värd en smäll

Skulle inte ge två omgångar av min hud

Det där "längs, längs bäcken"*

Jag ville smälta bort och bli en pöl

När jag känner lumpen pus

Tugga mina gråt som patroner

När jag är hes och hård

Vad framstår för mig som en stråle!

När jag ska sparka i bårarna

Där reser den sig helt plötsligt

Cellen som sover djupt i mina drömmar

Som eun' bonn' Virgin' i ett skåp!

Vem är det?

Jag vet inte, men alle est belle: En stiger i mig på sommarmån

Vem är det?

Jag vet inte…

Alla är vaktpost

Som en fackla, som ett ljus!

Titta på mig, gå och lyssna om jag ringer honom

Från kvällens och olyckans djup

Även om hon har blommande bröstvårtor

Och all kärlek i ögonen!

Vem är det?

Jag vet inte...skönhet kanske

(Om det inte är välgörenhet)

Vem är det?

Jag vet inte…

Det är i alla fall jag som väntar

Och det har redan gått ett bra tag!

Men genom vandring och musa

Su' miles av bitumen

En natt av fasa och bitterhet

Jag kanske stöter på hans kyss!

Tja, om det inte finns något sätt

Det är inte det som hindrar mig från att älska henne!

Kom igen, låt oss gå igen, låt oss följa våra lata

Låt oss alltid drömma, det kostar ingenting!