Sur Le Bord Du Banc - Jacques Douai

Derrière chez nous y a un étang,

Trois beaux canards s’en vont baignant,

Le fils du roi s’en va chassant.

Sur le banc, sur le bord du banc,

L’amour m’appelle,

Sur le banc, sur le bord du banc,

L’amour m’attend.

Avec son grand fusil d’argent;

Vise à le noir, tua le blanc,

O fils du roi, tu es méchant.

D’avoir tué mon canard blanc.

Par-dessous l’aile il perd son sang.

Et par le bec l’or et l’argent.

Toutes ses plumes s’envolent au vent.

Trois dames s’en vont les ramassant.

C’est pour en faire un lit de camp.

C’est pour en faire un lit de camp.

C’est pour en faire un lit de camp.

Pour y coucher tous les passants.

Bakom oss finns en damm,

Tre vackra ankor simmar,

Kungasonen går på jakt.

På bänken, på kanten av bänken,

Kärleken kallar mig

På bänken, på kanten av bänken,

Kärleken väntar på mig.

Med sitt stora silvergevär;

Sikta på det svarta, döda det vita,

O kungens son, du är ond.

För att du dödade min vita anka.

Under vingen blöder han.

Och vid näbben guld och silver.

Alla hans fjädrar flyger i vinden.

Tre damer går iväg för att hämta dem.

Det är för att göra det till en spjälsäng.

Det är för att göra det till en spjälsäng.

Det är för att göra det till en spjälsäng.

Att sova alla förbipasserande där.