Il Pleut Bergère - Jacques Douai

Il pleut, il pleut bergère,

La fille pleure tout bas,

Espérant que la guerre,

Et la pluie finira.

Hommes d’armes pénètrent,

Gardent puis la forêt.

Ont vu à la fenêtre,

La fille qui pleurait.

Messieurs dit la gamine:

Faudrait que vous iriez

Dans la grange voisine,

Et du feu vous feriez.

Pour nous sécher la belle,

Point n’ai besoin de feu.

J’irai en ta ruelle,

Tant de fois que tu veux.

Je vous fait ma prière,

Ne parlez pas ainsi.

M’ont promise pour la guerre.

M’a laissée seule ici.

Et tout ce qui ont cloufiché

Le Seigneur sur la croix,

N’oserait me toucher,

Ni les soldats du roi.

Nous ont tués de bonnes filles,

Et omis tant de lions.

Culbutent la fille,

Et puis sont repartis.

Sont repartis en chasse,

Mais derrière eux ils ont

Déchiré la paillasse,

Avec leurs éperons.

S’enfuit à la rivière,

Coupé du lin nouveau.

Et la journée entière,

Vilain échevau.

Mais si s’en va la trace

De ceux qui ont passé,

En son cœur d’autre trace,

Qui pourra les passer.

Det regnar, det regnar herdinna,

Flickan gråter mjukt,

Hoppas att kriget,

Och regnet tar slut.

Vålnade män kommer in,

Vakta sedan skogen.

Har sett vid fönstret,

Den gråtande flickan.

Herrar sa ungen:

Du bör gå

I grannladan,

Och du skulle elda.

För att torka oss vackra,

Jag behöver ingen eld.

Jag går nerför din körfält,

Så många gånger du vill.

Jag ber till dig,

Prata inte så.

Lovade mig för kriget.

Lämnade mig här ensam.

Och allt det där trasslade till

Herren på korset,

Skulle inte våga röra mig,

Inte heller kungens soldater.

Dödade oss bra flickor,

Och utelämnade så många lejon.

Tumla flickan,

Och sedan gick de.

Har gått på jakt,

Men bakom sig har de

Rev upp halmmadrassen,

Med sina sporrar.

flydde till floden,

Klippt av nytt linne.

Och hela dagen,

Stygg hank.

Men om spåret försvinner

Av de som har gått,

I hans hjärta ett annat spår,

Vem kan passera dem.