Les petits trains - Jacques Douai

Te souvient-il de la douceur des petits trains,

Dans les pays des bords de mer entre les tamarins?

Tu es en voyage avec ton père et tu regardes,

Un cortège de bœufs qui part en promenade.

Tu es dans un bistrot près du mécanicien,

À lui rafistolais les lignes de la main,

Et tu songes tout bas à ta mère qui brode,

Des yeux de loto bleu et de jolies pagodes.

Et dans la chasse à courre de la tapisserie,

Les jeux comme nous font, mes vieils hauts de vie,

Un circulaire des bords de mer et des banlieues,

Libère tes chauffeurs et renverse tes feus.

Tu ne peux me mener plus loin que ton ancêtre,

Qui paissait tristement le long de la banquette,

Tandis que descendait, entre les tamarins,

Un enfant qui poussait les wagons d’une main.

Te souvient-il de la douceur des petits trains,

Dans les pays des bords de mer entre les tamarins?

Tu es en voyage avec ton père et tu regardes,

Un cortège de bœufs qui part en promenade.

Kommer du ihåg hur smidiga små tåg är,

I kustländerna bland tamarinderna?

Du reser med din pappa och letar efter,

En procession av oxar som går på promenad.

Du är i en bistro nära mekanikern,

Till honom lappade handlinjerna,

Och du tänker tyst på din mamma som broderar,

Blå lottoögon och vackra pagoder.

Och i gobelängjakten,

Spel som vi gör, mitt gamla liv toppar,

En reklamblad av kuster och förorter,

Släpp dina drivrutiner och backa dina ljus.

Du kan inte ta mig längre än din förfader,

Som sorgset betade längs bänken,

När du går ner, mellan tamarinderna,

Ett barn som skjuter vagnarna med ena handen.

Kommer du ihåg hur smidiga små tåg är,

I kustländerna bland tamarinderna?

Du reser med din pappa och letar efter,

En procession av oxar som går på promenad.