The Hunchback in the Park - Dylan Thomas

The hunchback in the park

A solitary mister

Propped between trees and water

From the opening of the garden lock

That lets the trees and water enter

Until the Sunday sombre bell at dark

Eating bread from a newspaper

Drinking water from the chained cup

That the children filled with gravel

In the fountain basin where I sailed my ship

Slept at night in a dog kennel

But nobody chained him up.

Like the park birds he came early

Like the water he sat down

And Mister they called Hey mister

The truant boys from the town

Running when he had heard them clearly

On out of sound

Past lake and rockery

Laughing when he shook his paper

Hunchbacked in mockery

Through the loud zoo of the willow groves

Dodging the park keeper

With his stick that picked up leaves.

And the old dog sleeper

Alone between nurses and swans

While the boys among willows

Made the tigers jump out of their eyes

To roar on the rockery stones

And the groves were blue with sailors

Made all day until bell time

A woman figure without fault

Straight as a young elm

Straight and tall from his crooked bones

That she might stand in the night

After the locks and chains

All night in the unmade park

After the railings and shrubberies

The birds the grass the trees the lake

And the wild boys innocent as strawberries

Had followed the hunchback

To his kennel in the dark.

Puckelryggen i parken

En ensam herre

Stötta mellan träd och vatten

Från öppningen av trädgårdslåset

Det låter träden och vattnet komma in

Tills söndagens dystra klocka i mörker

Äter bröd från en tidning

Dricksvatten från den kedjade koppen

Att barnen fyllde med grus

I fontänbassängen där jag seglade mitt skepp

Sov på natten i en hundkoja

Men ingen kedjade fast honom.

Liksom parkfåglarna kom han tidigt

Som vattnet han satte sig ner

Och herr de kallade Hej herr

De skolkande pojkarna från stan

Sprang när han hade hört dem tydligt

På av ljud

Förbi sjö och stenparti

Skrattade när han skakade på sitt papper

Puckelryggig i hån

Genom den högljudda djurparken i pillundarna

Undviker parkvakten

Med sin pinne som plockade upp löv.

Och den gamla hundsovaren

Ensam mellan sjuksköterskor och svanar

Medan pojkarna bland pilar

Fick tigrarna att hoppa ur ögonen på dem

Att ryta på stenarna

Och lundarna var blå av sjömän

Gjorda hela dagen tills klockan är klockan

En kvinnofigur utan fel

Rakt som en ung alm

Rak och lång från sina krokiga ben

Att hon kan stå i natten

Efter lås och kedjor

Hela natten i den obyggda parken

Efter räcken och buskage

Fåglarna gräset träden sjön

Och de vilda pojkarna oskyldiga som jordgubbar

Hade följt puckelryggen

Till sin kennel i mörkret.