Prologue - Dylan Thomas

This day winding down now

At God speeded summer’s end

In the torrent salmon sun,

In my seashaken house

On a breakneck of rocks

Tangled with chirrup and fruit,

Froth, flute, fin, and quill

At a wood’s dancing hoof,

By scummed, starfish sands

With their fishwife cross

Gulls, pipers, cockles, and snails,

Out there, crow black, men

Tackled with clouds, who kneel

To the sunset nets,

Geese nearly in heaven, boys

Stabbing, and herons, and shells

That speak seven seas,

Eternal waters away

From the cities of nine

Days' night whose towers will catch

In the religious wind

Like stalks of tall, dry straw,

At poor peace I sing

To you strangers (though song

Is a burning and crested act,

The fire of birds in

The world’s turning wood,

For my swan, splay sounds),

Out of these seathumbed leaves

That will fly and fall

Like leaves of trees and as soon

Crumble and undie

Into the dogdayed night.

Seaward the salmon, sucked sun slips,

And the dumb swans drub blue

My dabbed bay’s dusk, as I hack

This rumpus of shapes

For you to know

How I, a spining man,

Glory also this star, bird

Roared, sea born, man torn, blood blest.

Hark: I trumpet the place,

From fish to jumping hill!

Look:

I build my bellowing ark

To the best of my love

As the flood begins,

Out of the fountainhead

Of fear, rage read, manalive,

Molten and mountainous to stream

Over the wound asleep

Sheep white hollow farms

To Wales in my arms.

You king singsong owls, who moonbeam

The flickering runs and dive

The dingle furred deer dead!

Huloo, on plumbed bryns,

O my ruffled ring dove

In the hooting, nearly dark

With Welsh and reverent rook,

Coo rooning the woods' praise,

Who moons her blue notes from her nest

Down to the curlew herd!

Ho, hullaballoing clan

Agape, with woe

In your beaks, on the gabbing capes!

Heigh, on horseback hill, jack

Whisking hare!

who

Hears, there, this fox light, my flood ship’s

Clangour as I hew and smite

(A clash of anvils for my

Hubbub and fiddle, this tune

On atounged puffball)

But animals thick as theives

On God’s rough tumbling grounds

(Hail to His beasthood!).

Beasts who sleep good and thin,

Hist, in hogback woods!

The haystacked

Hollow farms ina throng

Of waters cluck and cling,

And barnroofs cockcrow war!

O kingdom of neighbors finned

Felled and quilled, flash to my patch

Work ark and the moonshine

Drinking Noah of the bay,

With pelt, and scale, and fleece:

Only the drowned deep bells

Of sheep and churches noise

Poor peace as the sun sets

And dark shoals every holy field.

We will ride out alone then,

Under the stars of Wales,

Cry, Multiudes of arks!

Across

The water lidded lands,

Manned with their loves they’ll move

Like wooden islands, hill to hill.

Huloo, my prowed dove with a flute!

Ahoy, old, sea-legged fox,

Tom tit and Dai mouse!

My ark sings in the sun

At God speeded summer’s end

And the flood flowers now.

Den här dagen är slut nu

Vid Gud påskyndade sommarens slut

I laxsolen,

I mitt sjöskakade hus

På en halsbrytande stenar

Trassligt med chirrup och frukt,

Skum, flöjt, fena och fjäderpenna

Vid en skogs dansande hov,

Av avskummad sjöstjärnasand

Med deras fiskfrukors

Måsar, pipare, hjärtmusslor och sniglar,

Där ute, kråksvarta, män

Tacklade med moln, som knäböjer

Till solnedgångsnäten,

Gäss nästan i himlen, pojkar

Knivhuggning och hägrar och snäckor

som talar sju hav,

Evigt vatten borta

Från städerna nio

Dagsnatt vars torn kommer att fånga

I den religiösa vinden

Som stjälkar av högt, torrt halm,

I fattiga fred sjunger jag

Till er främlingar (fast låt

Är en brännande och krönad handling,

Fåglarnas eld i

Världens träslag,

För min svan, splay ljud),

Av dessa blad med sitstummar

Det kommer att flyga och falla

Som löv av träd och så snart

Smula sönder och oliv

In i den förföljda natten.

Seaward laxen, sugde solen glider,

Och de stumma svanarna drubbar blå

Min duttade viks skymning, medan jag hackar

Denna bråk av former

För att du ska veta

Hur jag, en snurrande man,

Ära också denna stjärna, fågel

Vrålade, sjöfödd, man sliten, blod blest.

Hark: Jag trumpetar platsen,

Från fisk till hoppbacke!

Se:

Jag bygger min bälgande ark

Till det bästa av min kärlek

När översvämningen börjar,

Ut ur fontänhuvudet

Av rädsla, ilska läsa, manalive,

Smält och bergigt att strömma

Över såret sover

Får vita ihåliga gårdar

Till Wales i min famn.

Du kung sjunger ugglor, som månstråle

Den flimrande springer och dyker

Dingelpälsade rådjur döda!

Huloo, på plumbed bryns,

O min ruggade ringduva

I tjutet, nästan mörkt

Med walesiskt och vördnadsfullt torn,

Coo roonar skogens beröm,

Som månar sina blå toner från sitt bo

Ner till flocken med krullor!

Hej, jävla klan

Agape, med ve

I dina näbbar, på gabbande kappor!

Hög, på hästbacken, jack

Vispande hare!

WHO

Hör, där, det här rävljuset, mitt översvämningsskepps

Klang när jag hugger och slår

(En krock av städ för min del

Bubbel och fiol, den här låten

På attungad puffball)

Men djur tjocka som tjuvar

På Guds omkullkastade mark

(Hälsa hans bestskap!).

Odjur som sover gott och magert,

Hist, i hogback woods!

Höstacken

Ihåliga gårdar i myller

Av vatten klirrar och klänger,

Och barntak tuppkråka krig!

O grannarnas rike finne

Avverkad och quillad, blinka till min lapp

Arbetsark och månskenet

Dricker Noah of the Bay,

Med skinn och fjäll och fleece:

Bara de drunknade djupa klockorna

Av buller från får och kyrkor

Dålig frid när solen går ner

Och mörkt stimmar varje heligt fält.

Vi kommer att åka ut ensamma då,

Under stjärnorna i Wales,

Gråt, mängder av ark!

Tvärs över

Landar med vattenlock,

Bemannade med sina kärlekar kommer de att flytta

Som träöar, kulle till kulle.

Huloo, min försedda duva med flöjt!

Hej, gamla, sjöbenta räv,

Tommes och Dai-mus!

Min ark sjunger i solen

Vid Gud påskyndade sommarens slut

Och översvämningen blommar nu.