Light Breaks Where No Sun Shines - Dylan Thomas

Light breaks where no sun shines;

Where no sea runs, the waters of the heart

Push in their tides;

And, broken ghosts with glowworms in their heads,

The things of light

File through the flesh where no flesh decks the bones.

A candle in the thighs

Warms youth and seed and burns the seeds of age;

Where no seed stirs,

The fruit of man unwrinkles in the stars,

Bright as a fig;

Where no wax is, the candle shows it’s hairs.

Dawn breaks behind the eyes;

From poles of skull and toe the windy blood

Slides like a sea;

Nor fenced, nor staked, the gushers of the sky

Spout to the rod

Divining in a smile the oil of tears.

Night in the sockets rounds,

Like some pitch moon, the limit of the globes;

Day lights the bone;

Where no cold is, the skinning gales unpin

The winter’s robes;

The film of spring is hanging from the lids.

Light breaks on secret lots,

On tips of thought where thoughts smell in the rain;

When logics die,

The secret of the soil grows through the eye,

And blood jumps in the sun;

Above the waste allotments the dawn halts.

Ljuset bryter sönder där ingen sol skiner;

Där inget hav rinner, är hjärtats vatten

Tryck in deras tidvatten;

Och trasiga spöken med glödmaskar i huvudet,

Ljusets saker

Fila genom köttet där inget kött täcker benen.

Ett ljus i låren

Värmer ungdomar och frön och bränner ålderns frön;

Där inget frö rör sig,

Människans frukt skrynklar sig i stjärnorna,

Ljus som en fikon;

Där det inte finns något vax visar ljuset att det är hårstrån.

Gryningen bryter fram bakom ögonen;

Från polerna i skallen och tån det blåsiga blodet

glider som ett hav;

Inte inhägnat eller stakat av himlens strömmar

Sprut till spöet

Spå i ett leende av tårarnas olja.

Night in the sockets rundor,

Som en måne, gränsen för globerna;

Dagen tänder benet;

Där det inte är förkylning lossnar flåningsstormarna

Vinterns dräkter;

Vårfilmen hänger från locken.

Ljus bryts på hemliga tomter,

På tänketips där tankarna luktar i regnet;

När logiken dör,

Hemligheten med jorden växer genom ögat,

Och blodet hoppar i solen;

Ovanför avfallslotterna stannar gryningen.