If I Were Tickled by the Rub of Your Love - Dylan Thomas

If I were tickled by the rub of love,

A rooking girl who stole me for her side,

Broke through her straws, breaking my bandaged string,

If the red tickle as the cattle calve

Still set to scratch a laughter from my lung,

I would not fear the apple nor the flood

Nor the bad blood of spring.

Shall it be male or female?

say the cells,

And drop the plum like fire from the flesh.

If I were tickled by the hatching hair,

The winging bone that sprouted in the heels,

The itch of man upon the baby’s thigh,

I would not fear the gallows nor the axe

Nor the crossed sticks of war.

Shall it be male or female?

say the fingers

That chalk the walls with green girls and their men.

I would not fear the muscling-in of love

If I were tickled by the urchin hungers

Rehearsing heat upon a raw-edged nerve.

I would not fear the devil in the loin

Nor the outspoken grave.

If I were tickled by the lovers' rub

That wipes away not crow’s-foot nor the lock

Of sick old manhood on the fallen jaws,

Would leave me cold as butter for the flies,

The sea of scums could drown me as it broke

Dead on the sweethearts' toes.

This world is half the devil’s and my own,

Daft with the drug that’s smoking in a girl

And curling round the bud that forks her eye.

An old man’s shank one-marrowed with my bone,

And all the herrings smelling in the sea,

I sit and watch the worm beneath my nail

Wearing the quick away.

And that’s the rub, the only rub that tickles.

The knobbly ape that swings along his sex

From damp love-darkness and the nurse’s twist

Can never raise the midnight of a chuckle,

Nor when he finds a beauty in the breast

Of loever, mother, lovers, or his six

Feet in the rubbing dust.

And what’s the rub?

Death’s feather on the nerve?

Your mouth, my love, the thistle in the kiss?

My Jack of Christ born thorny on the tree?

The words of death are dryer than his stiff,

My wordy wounds are printed with your hair.

I would be tickled by the rub that is:

Man be my metaphor.

Om jag blev kittlad av kärlekens gnistrande

En rufsig tjej som stal mig för sin sida,

Bröt igenom hennes strån, bröt mitt bandagerade snöre,

Om det röda kittlar när boskapen kalvar

Fortfarande inställd på att skrapa ett skratt från min lunga,

Jag skulle inte frukta äpplet eller översvämningen

Inte heller vårens onda blod.

Ska det vara man eller kvinna?

säg cellerna,

Och släpp plommonet som eld från köttet.

Om jag blev kittlad av det kläckande håret,

Vingbenet som spirade i hälarna,

Människans klåda på barnets lår,

Jag skulle inte frukta galgen eller yxan

Inte heller krigets korsade pinnar.

Ska det vara man eller kvinna?

säger fingrarna

Som krita väggarna med gröna tjejer och deras män.

Jag skulle inte vara rädd för att kärleken stärks

Om jag blev kittlad av hungriga

Öva värme på en nerv med rå kant.

Jag skulle inte frukta djävulen i länden

Inte heller den frispråkiga graven.

Om jag blev kittlad av älskarnas rub

Som torkar bort varken kråkfot eller låset

Av sjuk gammal manlighet på de fallna käkarna,

Skulle lämna mig kall som smör för flugorna,

Havet av avskum kunde dränka mig när det gick sönder

Död på älskningarnas tår.

Den här världen är halva djävulens och min egen,

Dumt med drogen som röker hos en flicka

Och slingrar sig runt knoppen som delar hennes öga.

En gammal mans skaft enmärg med mitt ben,

Och all sill som luktar i havet,

Jag sitter och tittar på masken under min nagel

Bär den snabba bort.

Och det är gnidningen, den enda gnidningen som kittlar.

Den knöliga apan som svänger längs hans kön

Från fuktigt kärleksmörker och sjuksköterskans twist

Kan aldrig höja midnatt av ett skratt,

Inte heller när han hittar en skönhet i bröstet

Av loever, mamma, älskare eller hans sex

Fötter i gnuggdammet.

Och vad är rubbet?

Dödens fjäder på nerverna?

Din mun, min älskling, tisteln i kyssen?

Min Jack of Christ född taggig på trädet?

Dödens ord är torrare än hans stela,

Mina ordrika sår är tryckta med ditt hår.

Jag skulle bli kittlad av skräpet som är:

Människan var min metafor.