Qué-Can Blues - Robert Charlebois

Ça fait longtemps que j’ai rien écrit

Je vais vous lâcher mon dernier cri

Y’en a qui pensent que j’ai tout dit

Qui s’imaginent même que chu fini

Les autres attendent la fin de ma phrase

Y trouvent moins «hip» depuis que je me rase

Y aimaient mieux ça quand je me fâchais

Dans le temps que je faisais peur aux français

D’autres qui trouvent que le joual c’est ben laid

Pi qui chialent quand je chante en anglais

Ça veut dire quoi être québécois

Des fois chu pu sûr ma race

Je lève mon collet je me cache la face

Je nous regarde vieillir entre deux grosses «Mol»

Le corps raide pi les oreilles molles

Je nous vois nous mirer d’in vitrines

Des deux bords de la rue Ste Catherine

J’entends nos «quand qu’on Si j’aurais»

On a pu les chansons qu’on avait

On est des «Gypsies» oubliés

Par les amis de Jacquet Cartier

On est loin d'être sorti du bois

C’est pu le moment de faire des «party»

Nous avons notre identité

Au lieu de s’en féliciter

Le temps est venu d'éclater

Arrêtons de nous regarder le nombril

C’est un chapitre déjà écrit

Faut pu se contenter des croûtes

Faut devenir les meilleurs en «toute»

Ça fait trois cents ans qu’on se berce

Au lieu de s’occuper de note commerce

Pendant que nixon suce le Québec

Sous l’oeil de «CONNAIS RIEN FRONT SEC»

Si les États prennent le terrain

Y va nous rester moins que rien

Sans pays sans patrie sans «job»

On va se retrouver pauvres comme Job

Faut leur montrer qu’on est «capab»

Autant que les Juifs et les Arabes

Faut s’appuyer, faut s’entraider

Bâtir une grande armée d’idées

Et faire de la Nouvelle France

La terre promise de l’espérance

Det var länge sedan jag skrev något

Jag kommer att släppa ut mitt sista rop

Vissa tror att jag sa allt

Som ens inbillar sig att jag är färdig

De andra väntar på slutet av min mening

Hittar mindre "höft" i dem sedan jag rakar mig

De gillade det bättre när jag blev arg

Tillbaka när jag skrämde fransmännen

Andra som tycker att Joual är riktigt ful

Pi gråter när jag sjunger på engelska

Vad innebär det att vara Quebecer

Ibland kunde jag vara säker på min ras

Jag höjer kragen och döljer mitt ansikte

Jag ser oss bli gamla mellan två stora "Mol's"

Den stela kroppen pi de mjuka öronen

Jag ser oss titta ut genom våra fönster

Båda sidorna av St. Catherine Street

Jag hör vårt "när vi Om jag har"

Vi kunde låtarna vi hade

Vi är bortglömda "zigenare"

Av vänner till Jacquet Cartier

Vi är långt ifrån ute i skogen

Det kan vara dags att festa

Vi har vår identitet

Istället för att gratulera

Det är dags att spricka

Låt oss sluta navelskåda

Det är ett kapitel som redan är skrivet

Kunde ha nöjt sig med sårskorporna

Måste bli bäst på "allt"

Vi har rockat i trehundra år

Istället för att syssla med nothandel

Medan Nixon suger Quebec

Under ögat av "KNOW NOHING FRONT SEC"

Om stater tar fältet

Vi kommer att sitta kvar med mindre än ingenting

Utan ett land utan ett hemland utan ett "jobb"

Vi kommer att bli fattiga som Job

Vi måste visa dem att vi är "capab"

Lika mycket som judar och araber

Vi måste stötta varandra, vi måste hjälpa varandra

Bygg en stor armé av idéer

Och gör Nya Frankrike

Hoppets utlovade land