Les rêveries du promeneur solitaire - Robert Charlebois

Je n’ai pas suivi les chemins qui mènent à Rome

J’ai plus appris des arbres que des hommes

Si je n’avais pas pris mes jambes à mon cou

On m’aurait bientôt mis la corde au cou

Prenez-moi pour un fou, je m’en fous

Rien ne peut déranger les rêveries du promeneur solitaire

Me voici donc seul sur la terre

Comme sur une planète étrangère

Je n’ai plus d’amis, plus de frères

Pour me tendre la main

J’ai pensé partir sur les mers

À quoi bon puisque ma misère

Je la porte dans mes artères

Je suis seul comme un chien

Dans ces forêts où je me terre

Sur ces chemins lointains où j’erre

Je converse avec les fougères

Qui me sont plus fidèles

Que toutes ces femmes éphémères

Qui m’ont promis leur vie entière

Et m’ont quitté sans trop s’en faire

Quand j’avais besoin d’elles

Après tout tant pis si personne ne m’aime

Au moins je suis en paix avec moi-même

Et j’ai accepté d’en payer le prix

Je me suis enfuis si loin de Paris

Que vos moqueries et vos railleries

Ne viennent plus déranger

Les rêveries du promeneur solitaire

Me voici donc seul sur la terre

Comme sur une planète étrangère

Je n’ai plus d’amis, plus de frères

Pour me tendre la main

J’ai rêvé d’un système planétaire

D’une société égalitaire

Pour tous les humains de la terre

Mais j’ai rêvé pour rien

Pourtant quand je regarde en arrière

Vers les sommets de ma carrière

Vous tous qui me jetez la pierre

Vous me portiez aux nues

La gloire est chose passagère

Le monde est toujours à refaire

Et moi j’ai mordu la poussière

Je suis un homme tout nu

Quant sonnera mon heure dernière

Quand vous me mettrez six pieds sous terre

Quand je n’aurais plus qu'à me taire

Moi qui parlait trop haut

Remettez a Monsieur Voltaire

Ce dernier mot d’un pamphlétaire

Au revoir ailleurs que sur terre

Signé Jean-Jacques Rousseau

Jag följde inte stigarna som leder till Rom

Jag har lärt mig mer av träd än av män

Om jag inte hade tagit mig till hälarna

De skulle snart ha lagt snaran runt min hals

Ta mig för en idiot, jag bryr mig inte

Ingenting kan störa den ensamma vandrarens drömmar

Så här är jag ensam på jorden

Som på en främmande planet

Jag har inga fler vänner, inga fler bröder

Att nå ut till mig

Jag tänkte gå till havet

Vad hjälper det sedan mitt elände

Jag bär den i mina artärer

Jag är ensam som en hund

I dessa skogar där jag gömmer mig

På dessa avlägsna stigar där jag vandrar

Jag samtalar med ormbunkarna

Som är mer trogna mot mig

Att alla dessa tillfälliga kvinnor

Som lovat mig hela sitt liv

Och lämnade mig utan att oroa mig för mycket

När jag behövde dem

Trots allt synd om ingen älskar mig

Jag är i alla fall tillfreds med mig själv

Och jag gick med på att betala priset

Jag rymde så långt från Paris

Må ditt hån och dina hån

Bry dig inte längre

Den ensamma vandrarens drömmar

Så här är jag ensam på jorden

Som på en främmande planet

Jag har inga fler vänner, inga fler bröder

Att nå ut till mig

Jag drömde om ett planetsystem

Av ett jämlikt samhälle

För alla människor på jorden

Men jag drömde för ingenting

Men när jag ser tillbaka

Till höjderna av min karriär

Alla ni som kastar sten på mig

Du lyfte upp mig

Glory är en övergående sak

Världen ska alltid göras om

Och jag bet i dammet

Jag är en naken man

När slår min sista timme

När du satte mig sex fot under

När allt jag behövde göra var att hålla käften

Jag som pratade för högt

Återvänd till Monsieur Voltaire

Det sista ordet från en broschyr

Farväl någon annanstans än på jorden

Signerad Jean-Jacques Rousseau