Le plus tard possible - Robert Charlebois

verse 1Je suis né tout petit, sans qu’on d’mande mon avis

Raison de plus pour organiser ma sortie.

Si on finit toujours six pieds sous terre

Y’a moyen au moins de choisir la manière.

Éliminons les naufrages, la noyade

Boire autant d’eau, ça m’rend déjà malade.

Dieu !

Qu’on épargne les flammes à mes péchés

Même dans l’Arctique, j’ai trop chaud en été.

L’accident de voiture ne m’dit rien qui vaille

Pressé comme un César dans un tas d’ferraille.

Un coup d’malchance et on peut s’en sortir

Et puis risquer de se lasser de mourir.

chorusJ'sais trop bien vivre,

j’sais pas mourir.

J’ai pas du tout envie de rater ma sortie.

Comment m’y prendre?

Qui peut m’apprendre ?verse 2La maladie, merci,

c’est long et c’est sale.

Tout mais surtout pas dîner a l’hôpital !

Pas d’revolver non plus, pas d’avalanche.

J'étouffe à l’idée de sniffer toute cette blanche.

Le poison, le gaz, c’est pour les grand-mères.

J’ai rayé le mot «guerre"de mon P’tit Robert

À moins que j’me résigne avec tendresse

À mourir dans tes bras, simplement de vieillesse.

chorusJ'sais trop bien vivre,

j’sais pas mourir.

J’ai pas du tout envie de rater ma sortie.

Comment m’y prendre?

Qui peut m’apprendre?

Qui…

vers 1 Jag föddes mycket liten, utan att någon frågade min åsikt

Desto större anledning att planera min utflykt.

Om vi ​​alltid hamnar sex fot under

Det finns åtminstone ett sätt att välja väg.

Låt oss eliminera skeppsvrak, drunkning

Att dricka så mycket vatten gör mig redan sjuk.

Gud !

Spara lågorna från mina synder

Även i Arktis blir jag för varm på sommaren.

Bilolyckan betyder ingenting för mig

Pressad som en Caesar i en hög med skräp.

En otur och vi klarar oss

Och då riskera att tröttna på att dö.

refräng Jag vet hur man lever för bra,

Jag vet inte hur jag ska dö.

Jag vill inte missa min utflykt alls.

Hur går jag till väga?

Vem kan lära mig? Vers 2 Sjukdomen, tack,

den är lång och den är smutsig.

Allt men speciellt inte äta middag på sjukhuset!

Ingen revolver heller, ingen lavin.

Jag kvävs vid tanken på att frusta allt det där vita.

Gift, gas, det är till mormor.

Jag strök över ordet "krig" från min P'tit Robert

Om jag inte säger upp mig med ömhet

Att dö i dina armar, bara av ålderdom.

refräng Jag vet hur man lever för bra,

Jag vet inte hur jag ska dö.

Jag vill inte missa min utflykt alls.

Hur går jag till väga?

Vem kan lära mig?

WHO…