Ni chanson, ni poème - Robert Charlebois

Sable de lune et terre humide

Hier de nuit la sève a monté a fendre l'écorce

Sable de femme et terre d’homme

Je frappis la plus belle moitié de ma lune

Celle que j'épousais chaque nuit avant le sommeil

Et qui avait des joues pleines de promesses

Ça fait toujours mal de frapper

Oh

Et depuis que le folklore est monde

Les arbres se fendent en quatre

Pour faire des guitares

Demain s’il fait beau nous irons a la boulé

Et même s’il ne fait pas beau

Peut être que mes pieds ne valent plus la rivière promise

J’ai vu des pas qui remontaient

Les siens peut être

Eh la truite

Vous n’auriez pas vu ma plus belle moitié en remontant

Elle s’est mise a rire

Je me suis tue

Je me tais parfois quand les truites d’automne se mettent à rire

Månsand och våtmark

I går kväll steg saften upp för att klyva barken

Kvinnors sand och mans jord

Jag träffade den bättre halvan av min måne

Den jag gifte mig med varje natt innan jag skulle sova

Och som hade kinderna fulla av löfte

Det gör alltid ont att slå

Åh

Och eftersom folklore är världen

Träden delar sig i fyra

Att göra gitarrer

Imorgon om vädret är fint så går vi på balen

Och även om vädret inte är bra

Kanske är mina fötter inte värda den utlovade floden längre

Jag såg fotsteg komma upp

Hans kan vara

Hej öring

Du skulle inte ha sett min bättre hälft gå upp

Hon började skratta

Jag tystnade

Jag håller käften ibland när höstöringen skrattar