Larme - Robert Charlebois

Loin des oiseaux des troupeaux des villageoises

Je buvais accroupi dans quelque bruyère

Entourée de tendres bois de noisetiers

Par un brouillard d’après-midi tiède et vert

Que pouvais-je boire dans cette jeune Oise

Ormeaux sans voix gazons sans fleurs ciel couvert

Que tirais-je à la gourde de colocase

Quelque liqueur d’or fade et qui fait suer

Tel j’eusse été mauvaise enseigne d’auberge

Puis l’orage changea le ciel jusqu’au soir

Ce furent des pays noirs des lacs des perches

Des colonnades sous la nuit bleue des gares

L’eau des bois se perdait sur des sables vierges

Le vent du ciel jetait des glaçons aux mares

Or tel qu’un pêcheur d’or ou de coquillages

Dire que je n’ai pas eu souci de boire

Långt från fåglarna i bybornas hjordar

Jag drack hukande i någon ljung

Omgiven av ömma hasselskogar

Genom en varm grön eftermiddagsdimma

Vad skulle jag kunna dricka i den här unga Oise

Mållöst abalongräs utan blommor mulen himmel

Vad var det jag drog från colocase kalebass

Någon intetsägande, svettig gyllene sprit

Sådant jag skulle ha varit ett dåligt värdshustecken

Sedan förändrade stormen himlen till kvällen

De var svarta marker av polernas sjöar

Kolonnader under stationernas blå natt

Vatten från skogen gick förlorat på jungfrulig sand

Vinden från himlen kastade istappar till bassängerna

Guld som en fiskare efter guld eller snäckor

Säg att jag inte hade några problem med att dricka