Broches de Bécik - Robert Charlebois

Une fleur en broches de bécik

Oui, une fleur en broches de bécik

En plein désert d’artique

Sans eau sans air que de la glace

Et portant des baniques noires

J’ai dans ma main, rien

J’ai dans ma main, rien

J’ai dans ma main, rien

Que moé-même

Pourtant la vie je l’a vois

Je la vois toute ben checkée

A luit à travers mes noires barniques

Est toute chromée, est en bécyk

A luit tout petit, a luit ben blême

À des millions d’années-lumière de moi-même

Une fleur en broches de bécik

Te guédip te guédip, te guédip

Une fleur en broches de bécik (Mouffe)

En plein désert d’artique

Sans eau sans air que de la glace

Et portant des baniques noires

J’ouvre la porte, rien

Je ferme la porte, rien

J’ouvre la porte, rien

Que moé-même

Pourtant le monde y swingue

Y swingue ben willing

Y fuit, yé toujours en sénile

Dans le fond des bois comme la vallée

Y fuit tout petit, même laid je sais pas s’il m’aime

À des millions d’années-lumière de moi-même

Une fleur en broches de bécik

Te guédip te guédip, te guédip

Une fleur en broches de bécik (Mouffe)

En plein désert d’artique

Sans eau sans air que de la glace

Et portant des baniques noires

J'écris papa, rien

J'écris maman, rien

J'écris bébé, rien

Que moé-même

Mais mon âme, mon âme je le sens

Je le sens, a sacré le camp

A’m’crie de l’autre bord des années

Qu’a s’ennuie de la voix lactée

A’m’crie-ti: chérie?

A’m’crie-ti: je t’aime?

À des millions d’années-lumière de moi-même

Une fleur en broches de bécik

Te guédip te guédip, te guédip

Une fleur en broches de bécik (Mouffe)

En plein désert d’artique

Sans eau sans air que de la glace

Et portant des baniques noires

Je te sacre une claque, rien

Je donne un coup de pied, rien

Je me demande rien

Je ne demande rien

Je te demande rien

Je ne commande rien

Je ne commande rien

Je me demande rien

Je me demande…

En becik broschblomma

Ja, en bécik broschblomma

I den arktiska öknen

Utan vatten utan luft bara is

Och klädd i svarta bannocks

Jag har i handen, ingenting

Jag har i handen, ingenting

Jag har i handen, ingenting

Vad jag själv

Ändå ser jag livet

Jag ser det hela väl kontrollerat

Glänste genom mina mörka havstulpaner

Är helt krom, är i bécyk

Att lysa väldigt litet, att ljusa väl blek

Miljontals ljusår från mig själv

En becik broschblomma

Te gedip du gedip, du gedip

En bécik (Mouffe) nålblomma

I den arktiska öknen

Utan vatten utan luft bara is

Och klädd i svarta bannocks

Jag öppnar dörren, ingenting

Jag stänger dörren, ingenting

Jag öppnar dörren, ingenting

Vad jag själv

Ändå svänger världen där

Y swing ben villig

Y flyr, ni är alltid senil

I djupet av skogen som dalen

Han flyr väldigt liten, även ful jag vet inte om han älskar mig

Miljontals ljusår från mig själv

En becik broschblomma

Te gedip du gedip, du gedip

En bécik (Mouffe) nålblomma

I den arktiska öknen

Utan vatten utan luft bara is

Och klädd i svarta bannocks

Jag skriver pappa, ingenting

Jag skriver mamma, ingenting

Jag skriver baby, ingenting

Vad jag själv

Men min själ, min själ jag känner det

Jag känner det, sparkade lägret

A’m’crie från andra sidan av åren

Som saknar den mjölkiga rösten

A'm'crie-ti: älskling?

A'm'crie-ti: Jag älskar dig?

Miljontals ljusår från mig själv

En becik broschblomma

Te gedip du gedip, du gedip

En bécik (Mouffe) nålblomma

I den arktiska öknen

Utan vatten utan luft bara is

Och klädd i svarta bannocks

Jag ger dig en smäll, ingenting

Jag sparkar, ingenting

Jag undrar ingenting

Jag ber inte om någonting

Jag frågar dig ingenting

Jag beställer ingenting

Jag beställer ingenting

Jag undrar ingenting

Jag undrar…