Bernstein - PTK

Ein zu warmer Raum, stickig und schlechte Luft, dann schwarz vor Augen und

stechen in der Brust

Pfeifen im Ohr, schwindelig, den Halt hab ich verlor’n

Tunnelblick, dann umgekippt und ich weiß nicht warum

Die ganze Klasse um mich rum, einer meiner besten Freunde schlägt mich,

damit ich zu mir komm

Und ich weiß nicht was los ist, Notarzt, ab ins Urban

Aber keine Diagnose

Weißt du wie das ist, wenn sie sagen du seist kerngesund und du fühlst dich

aber so als ob du gleich sterben musst?

Die Schmerzen in mei’m Herz und in mei’m Kopf blieben Monate

Solange bis sowas sogar schon zur Gewohnheit wird

Jeder Bluttest, jede Röhre in der ich lag, jeder Ultraschall und jeder scheiß

Röntgenstrahl

Jedes EKG, wirklich jedes Gerät, nix scannt deine Seele und wie es dir geht!

(nix scannt deine seele und wie es dir geht)

Meine Werte waren weitestgehend normal, ich war bei jedem scheiß Arzt,

für jedes einzelne Organ

Ich bin doch nicht geistig behindert, dass ich auf einmal so’n Knick hab'

Auf der Couch lieg' von irgend einem Spinner, der mir sagt dass meine Kindheit

nicht ganz optimal lief

Doch Vergangenheit ändert sich auch nicht, trotz Therapie!

Gib mir lieber Medizin die ne Wirkung hat, hat er nicht, also bin ich nie

wieder hingegang'!

Irgendwann hat’s Klick gemacht, wenn alle sagen dass sie mir nich' helfen könn'

Bleibt nur übrig dass nur ich es kann!

Ich wollt’s nicht wahr haben, dass Gedanken krank machen, doch als ich mich

dafür ausgelacht hab konnt' ich’s abschalten

Lächerlich, was für'n Film in mei’m Kopf lief, ich musste lernen wenn ich’s

will, dann stoppt’s hier

Also klebte ich ein Pflaster auf die Seele, press den Hass aus meiner Kehle und

verlasse diese Leere

(Press den Hass aus meiner Kehle und verlasse diese Lehre)

Hier muss irgendetwas verkehrt sein

Mein Gedächtnis war schmerzfrei

Meine Weste war perlweiß

Jetzt ist sie befleckt und nicht mehr rein

Man erkennt es mit der Zeit

Nur ich selbst bin mein Erzfeind

Ich will weg von mir sehr weit aber bin gefangen wie Insekten im Bernstein

Und du kannst nicht jede Narbe sehen, sondern immer nur die wenige von den' ich

was erzähl'

Komm mir lieber nicht so nah, mein Innenleben ist nicht schön

Ich wollte raus aus meiner Haut, denn ich halt' es da nicht aus

Denn du kannst nicht jede Narbe sehen, sondern immer nur die wenige von den'

ich was erzähl'

Also frag mich lieber nicht, du willst nicht wissen wie’s mir geht

Meine Gedanken sind ein Labyrinth in dem ich mich verlauf'

Und du kannst nicht jede Narbe sehen, sondern immer nur die wenige von den' ich

was erzähl'

Komm mir lieber nicht so nah, mein Innenleben ist nicht schön

Ich wollte raus aus meiner Haut, denn ich halt' es da nicht aus

Denn du kannst nicht jede Narbe sehen, sondern immer nur die wenige von den'

ich was erzähl'

Also frag mich lieber nicht, du willst nicht wissen wie’s mir geht

Meine Gedanken sind ein Labyrinth in dem ich mich verlauf'

Ett rum som är för varmt, kvavt och dålig luft, sedan mörklägger och

sticka i bröstet

Visslande i öronen, yr, tappade jag fotfästet

Tunnelseende, föll sedan omkull och jag vet inte varför

Hela klassen runt mig, en av mina bästa vänner slår mig

så att jag kan komma till mig själv

Och jag vet inte vad som händer, akutläkare, iväg till Urban

Men ingen diagnos

Vet du hur det är när de säger att du är helt frisk och du känner dig

men som om du håller på att dö?

Smärtan i mitt hjärta och i mitt huvud varade i månader

Tills det blir en vana

Varje blodprov, varje rör jag låg i, varje ultraljud och varje skit

Röntgen

Varje EKG, verkligen varje enhet, ingenting skannar din själ och hur du mår!

(ingenting skannar din själ och hur du mår)

Mina nivåer var för det mesta normala, jag har varit hos alla jävla läkare

för varje enskilt organ

Jag är inte förståndshandikappad att jag plötsligt har en sådan kink

Ligger på soffan från någon raring som berättar att min barndom

gick inte optimalt

Men det förflutna förändras inte heller, trots terapi!

Bättre ge mig medicin som har effekt, det har han inte, så det har jag aldrig

gick igen!

Någon gång klickade det när alla sa att de inte kunde hjälpa mig

Allt som återstår är att bara jag kan göra det!

Jag ville inte erkänna att tankar gör dig sjuk, men när jag

Jag skrattade åt det så jag kunde stänga av det

Löjligt vilken typ av film som sprang i mitt huvud, jag var tvungen att lära mig när jag gjorde den

då stannar det här

Så jag satte ett plåster på själen, klämde ut hatet ur halsen och

lämna denna tomhet

(Kläm ut hatet ur halsen på mig och lämna denna undervisning)

Något måste vara fel här

Mitt minne var smärtfritt

Min väst var pärlvit

Nu är hon orenad och inte längre ren

Du kommer att känna igen det med tiden

Bara jag själv är min ärkefiende

Jag vill komma långt bort från mig själv men jag är fångad som insekter i bärnsten

Och du kan inte se alla ärr, bara de få jag har

vad berätta

Kom inte för nära mig, mitt inre liv är inte vackert

Jag ville komma ur min hud för jag orkar inte där

För du kan inte se alla ärr, utan bara de få av

Jag berättar något

Så fråga mig inte, du vill inte veta hur jag mår

Mina tankar är en labyrint där jag går vilse"

Och du kan inte se alla ärr, bara de få jag har

vad berätta

Kom inte för nära mig, mitt inre liv är inte vackert

Jag ville komma ur min hud för jag orkar inte där

För du kan inte se alla ärr, utan bara de få av

Jag berättar något

Så fråga mig inte, du vill inte veta hur jag mår

Mina tankar är en labyrint där jag går vilse"