La neige est blanche - Manset

A force de se regarder

Ne pas comprendre, ne pas s’aimer

Vraiment, le temps nous est compté

Vraiment, le temps nous est compté

Alors, puisque le mal est fait

Que le trou grandit, le lit défait

Chacun se regarde, chacun se tait

Chacun se regarde, chacun se tait

C’est un homme dont le corps se penche

Comme un arbre mort, il tend les branches

Mais le froid est là, la neige est blanche

Mais le froid est là, la neige est blanche

La neige est blanche

Il s’en va demain, continue sa route

Tout le long de son chemin, chaque pas lui coûte

Pour se détacher de toi, coûte que coûte

Pour se détacher de toi, coûte que coûte

Toi qui t’en va pour ce pays là

Où tu dis que les gens sont beaux

Que veux-tu de plus que tu n’aie pas

Que veux-tu de plus que tu n’aie pas?

Från att titta på varandra

Att inte förstå, inte älska varandra

Sannerligen, vår tid är slut

Sannerligen, vår tid är slut

Alltså eftersom skadan är skedd

Låt hålet växa, sängen obäddad

Alla tittar på varandra, alla är tysta

Alla tittar på varandra, alla är tysta

Han är en man vars kropp lutar

Som ett dött träd sträcker han ut grenarna

Men kylan är här, snön är vit

Men kylan är här, snön är vit

Snön är vit

Han åker imorgon, fortsätt

Längs hans väg kostar varje steg honom

Att lossna från dig, oavsett vad

Att lossna från dig, oavsett vad

Ni som åker till detta land

Där du säger att människor är vackra

Vad mer vill du ha som du inte har

Vad mer vill du ha som du inte har?