Il Pugile Sentimentale - Eugenio Finardi

Un pugno, ancora un pugno

E un altro sullo slancio

Ed ecco Blek Macigno

Mi centra con un gancio

All’angolo mi spinge

A stento me la squaglio

Un uppercut mi stende

(Sì, ieri stavo meglio)

E Blek Macigno pensa

Fracassandomi una spalla

Che la vita è proprio bella

Sì, è proprio una beltà

Al sette ancora striscio

Con le mie cugine in pianto

Mi alzo, tengo e sguscio

Guadagno qualche punto

Non è che io lo faccia

Perché ho in testa qualche piano

Ma non so dar pugni in faccia

Da quando ero bambino

E Blek Macigno pensa

E mi frantuma la mascella

Che la vita è proprio bella

Sì, è proprio una beltà

Si fischia giù in tribuna

Dagliene perché è un vigliacco

Nel corpo a corpo mena

Alle corde mi rannicchio

Avanza, è un siberiano

Grossolano e assai ostinato

Gli dico: «Vacci piano

Sei stanco, tira il fiato»

Ma lui non sta a sentirmi

E ansimando si scervella

Che la vita è proprio bella

Sì, l'è proprio una beltà

Mi scassa e se la spassa

Con la mia incapacità

La boxe non è una rissa

Ma sport e bla bla bla…

Colpisce, è un uragano

Si accascia poi stremato

E mi alzano la mano

Che non ha mai picchiato

«La vita è proprio okay»

Lui dice, e pensa un po'

Sarà okappa per qualcuno

Per gli altri è kappaò

Ett slag, ett slag till

Och en annan på fart

Och här är Blek Macigno

Det centrerar mig med en krok

Han knuffar mig till hörnet

Jag Jag kan knappt smälta det

En uppercut slår ut mig

(Ja, igår var jag bättre)

Och Blek Macigno tänker

Krossar min axel

Det livet är verkligen vackert

Ja, det är ganska vackert

Klockan sju smetar jag fortfarande

Med mina kusiner i tårar

Jag reser mig upp, håller och glider iväg

Jag tjänar några poäng

Det är inte så att jag gör det

För jag har lite planer i huvudet

Men jag vet inte hur man slår folk i ansiktet

Sen jag var ett barn

Och Blek Macigno tänker

Och det bryter min käke

Det livet är verkligen vackert

Ja, det är ganska vackert

Vi visslar ner på tribunen

Ge honom lite för han är en feg

I hand-till-hand-strid

Jag kryper ihop mig mot repen

Kom igen, han är en sibirisk

Grov och väldigt envis

Jag säger till honom: «Ta det lugnt

Du är trött, ta ett andetag"

Men han lyssnar inte på mig

Och väsande pirrar han i hjärnan

Det livet är verkligen vackert

Ja, det är ganska vackert

Han bryter ner mig och han har det bra

Med min oförmåga

 Boxning är ingen kamp

Men sport och blah blah blah...

Det slår till, det är en orkan

Han kollapsar sedan utmattad

Och de räcker upp min hand

Som aldrig har slagit

"Livet är bara okej"

säger han och tänker lite

Det blir okappa för någon

För andra är det kappaò