Mayday - Eugenio Finardi

Tutte le sere, ad un’ora, si trovano alla loro tana

In un angolo buio delle stazioni del metrò

Poi si preparano per l’aperto con qualche soffio di polverina

Li ho contati al concerto e sono sempre di più

Branchi di giovani topi dal ventre della città

Truccati in faccia da giovani lupi, cacciano qua e là

Occhi di lama dura per non ammettere che hanno paura

Che alla frontiera della nuova ora, di sicuro

Un passaporto per loro non ci sarà

Mayday, mayday, caduta, disperazione

Mayday, mayday, dentro il corpo del cannone

Mayday, mayday, collasso di comprensione

Mayday, mayday, il paradiso è altrove, confusione

Code di paglia e denti trasparenti e niente da conquistare

La mia generazione ha inventato spazi aperti, ma il topo resta fermo,

se la mena e muore

Non hanno niente da perdere, ma neanche molto per cui volare

E il messaggio è non avere nessun messaggio, senza coraggio e senza il minimo

dolore

Branchi di giovani topi dal ventre della città

Truccati in faccia da giovani lupi, cacciano qua e là

Occhi di lama dura per non ammettere che hanno paura

Che alla frontiera della nuova ora, di sicuro

Un passaporto per loro non ci sarà

Mayday, mayday, caduta, disperazione

Mayday, mayday, dentro il corpo del cannone

Mayday, mayday, collasso di comprensione

Mayday, mayday, il paradiso è altrove, confusione

In tutto il mondo di città che ho visto, mi hanno fatto soltanto rabbia

Ma adesso basta, cambio musica, ho costruito grattacieli sulla sabbia

Dovrebbe esser ben altro, quando un’intera generazione

Suona la vita sullo stesso ritmo, senza barriere di classe o razza o religione

Branchi di giovani topi dal ventre della città

Truccati in faccia da giovani lupi, cacciano qua e là

Occhi di lama dura per non ammettere che hanno paura

Che alla frontiera della nuova ora, di sicuro

Un passaporto per loro non ci sarà

Mayday, mayday, caduta, disperazione

Mayday, mayday, dentro il corpo del cannone

Mayday, mayday, collasso di comprensione

Mayday, mayday, il paradiso è altrove, confusione

Varje kväll, klockan en timme, befinner de sig i sin lya

I ett mörkt hörn av tunnelbanestationerna

Sedan gör de sig redo för utomhusvistelsen med några puder

Jag räknade dem på konserten och det finns alltid fler

Hjordar med unga möss från stadens mage

Inför ansikten som unga vargar jagar de här och där

Ögon av hårt blad för att inte erkänna att de är rädda

Det vid den nya tidens gräns, helt klart

Det kommer inte att finnas något pass för dem

Mayday, Mayday, höst, förtvivlan

Mayday, Mayday, inuti kanonkroppen

Mayday, Mayday, kollaps av förståelse

Mayday, Mayday, paradiset är någon annanstans, förvirring

Halmsvansar och genomskinliga tänder och inget att erövra

Min generation har uppfunnit öppna ytor, men musen stannar kvar,

han slår den och dör

De har inget att förlora, men inte mycket att flyga för heller

Och budskapet är att inte ha något budskap, utan mod och utan minimum

värk

Hjordar med unga möss från stadens mage

Inför ansikten som unga vargar jagar de här och där

Ögon av hårt blad för att inte erkänna att de är rädda

Det vid den nya tidens gräns, helt klart

Det kommer inte att finnas något pass för dem

Mayday, Mayday, höst, förtvivlan

Mayday, Mayday, inuti kanonkroppen

Mayday, Mayday, kollaps av förståelse

Mayday, Mayday, paradiset är någon annanstans, förvirring

I all värld av städer som jag har sett har de bara gjort mig arg

Men det räcker, jag ska byta musik, jag har byggt skyskrapor på sanden

Det borde vara mycket mer, när en hel generation

Spela livet i samma takt, utan hinder för klass eller ras eller religion

Hjordar med unga möss från stadens mage

Inför smink av unga vargar jagar de här och där

Ögon av hårt blad för att inte erkänna att de är rädda

Det vid den nya tidens gräns, helt klart

Det kommer inte att finnas något pass för dem

Mayday, Mayday, höst, förtvivlan

Mayday, Mayday, inuti kanonkroppen

Mayday, Mayday, kollaps av förståelse

Mayday, Mayday, paradiset är någon annanstans, förvirring