Sous France - BRAV

Décidément, les hurlements ne suffisent plus

Certainement, c’est nos idées qu’on brûle

Évidemment, ils aimeraient qu’on s’entre-tue

Finalement, ils ne seront pas déçus

Si seulement, nos plaies pouvaient être entendues

Et nos déchirements, apaisés d’un salut

C’est fièrement que je porte nos blessures

Suffisamment nombreuses pour en faire ma lutte

Même si glissante est la pente, j’rapperai autant qu’ils nous mentent

Avec la rancœur dominante et mon côté militant

Face aux Goliaths dirigeants, les politicards délinquants

Notre actuel président, aussi inconscient qu’arrogant

Ces pantins du gouvernement, de la gauche droite ou du centre

Sans aucune différence puisque les pourris se ressemblent

Patronat et l’argent qu’ils détournent impunément

Les bénéfices, les dividendes qu’ils se partagent évidemment

L'économie et son bilan, cette logique du rendement

Les parachutes dorés quand s'écroule le monde de la finance

Contre l’ordre trop oppressant du procureur aux agents

De police en passant par tous ces cowboys du dimanche

Les élites, soit disant, intellectuelles qu’en apparence

Et donneur de leçon sans licence, débilité par excellence

Face aux rackettes à outrance, de notre cher pays de France

TVA, redevance, impôts si tu as de la chance

La bourgeoisie insolente, inégalités grandissantes

Le racisme lui augmente, l’extrême droite rempli ses rangs

Le constat est alarmant, pourtant ici rien d’dérangeant

Tant qu’on a de quoi se consoler en consommant d’plus en plus grand

Face à la routine incessante, métro, boulot, autant de chose qui pousse à

l’isolement

Dans nos quotidiens au tourment

Contre l’offre et la demande, des business, de l’armement

Maintenir le sous-développement est le meilleur rendement

Étrange coïncidence, on se délocalise entre temps

Suicide et licenciement font de nombreux prétendants

Tout s’achète et tout se vend, on se donne et on se prend

La fin du monde a de l’avance, le diable mène la danse

Utopie, inconscience, la morale a peu d’importance

Avec deux trois billets de banque, les principes foutent le camp

Me demander ce que j’en pense, je risquerais certainement

D'être vulgaire assurément car je ne sais pas dire merde poliment

Comment te sens-tu?

Tellement mal

Mal pourquoi?

J’me sens usé

Pardonneras-tu?

Je ne crois pas

Comment ça?

Plutôt crever

Décidément, les hurlements ne suffisent plus

Certainement, c’est nos idées qu’on brûle

Évidemment, ils aimeraient qu’on s’entre-tue

Finalement, ils ne seront pas déçus

Si seulement, nos plaies pouvaient être entendues

Et nos déchirements, apaisés d’un salut

C’est fièrement que je porte nos blessures

Suffisamment nombreuses pour en faire ma lutte

Je crois que d’un cerveau, il nous manque

Car en désaccord trop souvent

Au lieu d'être outré violemment, on acquiesce gentiment

Contre les médias qui font l’audience, avec la peur à tous les temps

Ce qui est étrange nous dérange, et les étrangers bien avant

Contre tous ceux qui nous vendent du rêve quand il faut de la viande

En faisant croire à nos enfants que s’foutre à poil est la tendance

Contre le sexe omniprésent, la pudeur en décadence

Ta fille n’a même pas 8 ans, le string lui va d’jà comme un gant

Contre l’excès, l’accoutumance, à l’alcool, au shit, à la blanche

Qu’on trouve plus facilement qu’un emploi honnêtement

Y a de quoi se poser des questions non?

Où sont passés leurs bien-pensants

Vos règles ne sont-elles que du vent?

Qui de nous est l’plus tolérant?

T’es barbu donc t’es taliban

T’es noir toi, reste sur le banc

T’es juif, riche surement

T’es blanc, un raciste forcément

Cliché sur cliché, autant de réflexions humiliantes

On encaissera jusqu'à quand, jusqu'à ce que coule le sang?

Lucide ou pas: souvent j’me demande: suis-je un sujet d’une expérience?

Quand j’additionne et recense le nombre de choses qu’on me plante

Cette vérité te dérange, mais c’est bien ce qui t’attend

Soit debout, soit sur le ventre, mais faut choisir à un moment

Comment te sens-tu?

Tellement mal

Mal pourquoi?

J’me sens usé

Pardonneras-tu?

Je ne crois pas

Comment ça?

Plutôt crever

Avgjort räcker inte skriken längre

Visst är det våra idéer vi bränner

Det är klart att de skulle vilja att vi dödade varandra

I slutändan kommer de inte att bli besvikna

Om bara våra sår kunde höras

Och våra tårar, lugnade med en hälsning

Jag bär stolt våra sår

Tillräckligt mycket för att göra det till min kamp

Även om backen är halt så rappar jag lika mycket som de ljuger för oss

Med den dominerande förbittringen och min militanta sida

Inför de regerande Goliaterna, den brottsliga politiken

Vår nuvarande president, lika hänsynslös som han är arrogant

Dessa marionetter av regeringen, av vänster höger eller av mitten

Utan någon skillnad eftersom de ruttna ser likadana ut

Arbetsgivare och pengarna de förskingrar ostraffat

Vinsterna, utdelningarna delar de så klart på

Ekonomin och dess balansräkning, denna avkastningslogik

Gyllene fallskärmar när finansvärlden faller sönder

Mot åklagarens alltför förtryckande order till agenterna

Från polis till alla söndagscowboys

Eliten, förmodligen intellektuella endast till utseendet

Och olicensierad föreläsare, svaghet par excellence

Ställd inför överdriven utpressning, från vårt kära land Frankrike

moms, royalty, skatter om du har tur

Den fräcka bourgeoisin, växande ojämlikheter

Rasismen växer i honom, extremhögern fyller hans led

Rapporten är alarmerande, men inget stör här

Så länge vi har tillräckligt att trösta oss med att konsumera mer och mer

Inför den oupphörliga rutinen, tunnelbanan, jobbet, så många saker som pressar på

isolering

I vår plågade vardag

Mot utbud och efterfrågan, affärer, rustning

Att upprätthålla underutveckling är den bästa avkastningen

Konstigt sammanträffande, vi flyttar under tiden

Självmord och uppsägning gör många friare

Allt köps och allt säljs, vi ger och vi tar

Världens undergång ligger framför, djävulen leder dansen

Utopi, medvetslöshet, moral spelar ingen roll

Med två tre-sedlar kommer principerna åt helvete

Fråga mig vad jag tycker, jag skulle säkert riskera

För att vara vulgär för jag kan inte säga skit artigt

Hur mår du?

Så dåligt

Onda varför?

Jag känner mig sliten

Kommer du att förlåta?

jag tror inte

Hur så?

Hellre dö

Avgjort räcker inte skriken längre

Visst är det våra idéer vi bränner

Det är klart att de skulle vilja att vi dödade varandra

I slutändan kommer de inte att bli besvikna

Om bara våra sår kunde höras

Och våra tårar, lugnade med en hälsning

Jag bär stolt våra sår

Tillräckligt mycket för att göra det till min kamp

Jag tror att en hjärna vi saknar

Jag håller inte med för ofta

Istället för att bli våldsamt upprörda nickar vi försiktigt

Mot media som gör publiken, med rädsla hela tiden

Konstiga saker stör oss, och främlingar långt tidigare

Mot alla de som säljer oss drömmar när det tar kött

Att få våra barn att tro att de blir nakna är trenden

Mot allestädes närvarande sex, ruttnande blygsamhet

Din dotter är inte ens 8 år, stringtrosan passar henne redan som hand i handske

Mot överflöd, beroende, till alkohol, till hasch, till vitt

Det är lättare att hitta än ett jobb ärligt talat

Det finns något att ställa frågor om, eller hur?

Var har deras välgörenhet tagit vägen?

Är din mens bara varmluft?

Vem av oss är mest tolerant?

Du är skäggig därför är du taliban

Du är svart, stanna på bänken

Du är jude, säkert rik

Du är vit, en rasist nödvändigtvis

Klyscha efter klyscha, så många förödmjukande reflektioner

Hur länge ska vi tjäna pengar tills blodet rinner?

Klart eller inte: ofta frågar jag mig själv: är jag föremål för ett experiment?

När jag räknar ihop och räknar antalet saker som jag har planterats

Den här sanningen stör dig, men det är vad som väntar dig

Stå antingen upp eller nedåt, men du måste välja någon gång

Hur mår du?

Så dåligt

Onda varför?

Jag känner mig sliten

Kommer du att förlåta?

jag tror inte

Hur så?

Hellre dö