Post Scriptum - BRAV

J’voulais que tout soit clair

Avant que le couvercle ne se referme

Une dernière fois emmerdé les bourgeois, les ministères

Cracher la vérité amère

De la part de la classe ouvrière,

Passer mes nerfs à travers quelques vers.

Dire que ça change était le but

C’est ce que j’ai crû

Je suis venu, j’ai vu

j’ai fait ce que j’ai pu.

Je te le jure j’ai été jusqu'à parler de moi

Moi qui d’ordinaire préfère se taire

Éviter le sujet comme un ennemi devant sa mère.

J’ai essayé d'être juste

Peut importe qu’ils croient.

J’ai essuyer des insultes,

Et mes yeux quelques fois.

Quelque en soit

Le prix a payé je paierai.

Je préfère milles fois crevé debout

Que vivre a genoux c’est vrais.

J’ai du ravalé ma fierté

Ressorti de vieux demons

En faisant semblant de sourires

Pour ressembler a tout le monde

J’ai même mis de côté la honte

Pris sur moi souvent

Afin de mettre des mots sur

mes dégoût mes tourments

Mis à poil en parlant de moi

Un peu il fallait qu’ils sachent

Qui se cache derrière le masque

Mon côté face ténébreux

Un côté sache qu’il n’est

Qu’une mascarade débile

Parce que comme AnaKin

J’ai la colère facile,

Je suis pire que ce qu’ils imaginent

Oui l’obscurité me facine

Bi polaire mon profil

Mon passé

Mon talons d’Achille

J’espérais faire de la musique

Un moyens de nous libérer

Que ma lutte soit autre chose

Qu’une défaite anticipé

Anti injustice anti inégalités

J’ai eu beau semer de la paix

Je n’ai récolter que des procès

J’ai donné tout ce que je pouvais

De la sueur du sang et des larmes

J’y ai laissé des années, des amis,

délaissé même ma femme

Pour finalement quoi?

La richesse,

la gloire non même pas,

Chez moi c’est toujours aussi difficile

Les trente dernier jours du mois

J’etouffais

Alors j’ai tout fais

Dit merci, s’il vous plaît

Mais toujours rien a bouffer

Échoué ou reusir au fond n’a pas d’importance

plus le combat est grand

Plus la victoire est immense

Certains me disent

Que je prends des risques

Mais qui le fera si je me défile

Je me sens vivre que

Si i utile a mes semblable je le suis

Je me fiche bien qu’ils en rient

J'écris pas je résiste

Ni profit ni bénéficie

Je suis qu’un bénévole lyriciste moi

Pour que je cède faudrait que je trépasse

Plantes moi dans le dos si tu trouves encore de la place

Sous une bâche

sont mes chance

D'être suivie c’est certain

En France c’est sur y’a moins

de Jean moulin

Que de Petain

Et puisque rien ne nous attends

Apart le père Lachaise

J'écris chaqu’un de mes textes

Façon dimanche a l’irlandaise

Si je frappe sans raisons

L’histoire m’en donnera elle

Aussi loin que je m’en rappelle

Être libre c’est choisir

Soit même ses chaîne

Qu’un seul tienne et les autres le suivront

Ou est-ce l’inverse j’ai bien l’impression

On m’a dit l’union fait la force

Mais qui fera l’union?

Dans ce pays ou les moutons

Se comptent par millions

Ou la morale et la raison

Ont déserté les lieux

Ou les riches sont plus riches

Et les pauvres plus… nombreux

Je ne peux rien prendre

Je vous laisse tout

T’inquiète un jour la roue…

lette Russe tourne

Qu’ils se rassurent

Je n’ai pas fini de me battre

Je n'étais pas rappeur mais

Un révolté qui fait du rap

J’ai tenté d'être brave

J’espère ne pas m'être trop perdu des fois

Désolé si je déçois mais

Parfois j’ai du faire des choix

Mauvais ou bon ça no-comment

Indifférent je sais bien trop de choses pour l'être

Il y a eu Renaud avant moi

Il y a eu Dilan avant lui

Après moi qui viendra

Après moi c’est pas fini

Enfin j’espère car

Vu le QI de fruits de mer

De ces pseudo leaders

J’ai des envies de columbine toutes les demis heures.

Dis leurs que l’abandon et moi font deux

Si le futur est flou

C’est parce qu’on est

Au pied du mur

Bien sur

Je ne souris pas je grogne

Ne me caresse pas je mort

Tout est de la faute de Tyler Durdun

C’est peut-être la dernière fois

Qu’on m’entends autant être franc

Je ne suis pas de ceux qui suivent

Je préfère prendre de l’avance

Gardez vos distance et je garderai mon calme

Baisse d’un ton et je baisserai mon arme

Je crois que tout est dit ou presque

Laissez moi faire le reste

PS: Parmis les pauvres enterré moi sans roses en espérant qu’il pleuve qu’on

Jag ville att allt skulle vara klart

Innan locket stängs

En sista gång förbannade de borgerliga, ministerierna

Spotta den bittra sanningen

Från arbetarklassen,

Spänn mina nerver genom några verser.

Att säga att det förändras var poängen

Det var vad jag trodde

Jag kom, jag såg

Jag gjorde vad jag kunde.

Jag svär dig att jag gick så långt att jag pratade om mig själv

Jag som vanligtvis föredrar att vara tyst

Att undvika ämnet som en fiende inför sin mamma.

Jag försökte vara rättvis

Det spelar ingen roll om de tror.

Jag fick förolämpningar,

Och mina ögon ibland.

Vad som helst

Priset betalar jag.

Jag föredrar tusen gånger död på mina fötter

Att leva på knäna är sant.

Jag var tvungen att svälja min stolthet

Kommer ur gamla demoner

Fejkade leenden

Att se ut som alla andra

Jag lade till och med bort skammen

Tas på mig ofta

För att sätta ord på

min avsky mina plågor

Bli naken och prata om mig

De var tvungna att veta

Som gömmer sig bakom masken

Mitt mörka sida ansikte

En sida vet att det inte är det

Vilken dum maskerad

För som AnaKin

Jag blir lätt arg,

Jag är värre än de föreställer sig

Ja mörkret fascinerar mig

Bi polar min profil

Mitt förflutna

Mina akilleshäl

Jag hoppades på att göra musik

Ett sätt att göra oss fria

Låt min kamp vara något annat

Än ett väntat nederlag

Anti orättvisa mot ojämlikhet

Jag hade inga problem med att så fred

Jag samlade bara på stämningar

Jag gav allt jag kunde

Blod svett och tårar

Jag lämnade där i åratal, vänner,

lämnade till och med min fru

För vad slutligen?

Rikedomen,

inte ens ära,

För mig är det alltid så svårt

De sista trettio dagarna i månaden

Jag höll på att kvävas

Så jag gjorde allt

Säg tack, snälla

Men fortfarande inget att äta

Misslyckas eller lyckas i botten spelar ingen roll

desto större kamp

Ju större seger

Vissa berättar för mig

Att jag tar risker

Men vem gör det om jag glider undan

jag känner mig levande

Om jag är användbar för mina medmänniskor är jag det

Jag bryr mig inte om de inte bryr sig

Jag skriver inte jag gör motstånd

Varken vinst eller nytta

Jag är bara en frivillig textförfattare

För att jag skulle ge efter skulle jag behöva gå bort

Plantera mig i ryggen om du fortfarande hittar plats

Under en presenning

är mina chanser

Ska säkert följas

I Frankrike är det på, det är mindre

av Jean Moulin

Vad sägs om Petain

Och eftersom ingenting väntar oss

Förutom Père Lachaise

Jag skriver varenda en av mina texter

Irländsk söndagsstil

Om jag knackar på utan anledning

Historien kommer att ge mig

Så långt tillbaka jag kan minnas

Att vara fri är att välja

Eller till och med hans kedjor

Låt en hålla och de andra följer efter

Eller är det tvärtom känner jag för

Jag fick höra att enighet är styrka

Men vem ska enas?

I detta land där fåren

Antal i miljoner

Eller moral och förnuft

Har övergett platsen

Där de rika är rikare

Och de fattiga fler...många

Jag kan inte ta något

Jag lämnar allt till dig

Oroa dig en dag ratten...

Ryska bokstaven vänder

Låt dem vara lugnade

Jag är inte klar med att slåss

Jag var ingen rappare men

En rebell som rappar

Jag försökte vara modig

Hoppas jag inte gick för vilse ibland

Ursäkta om jag gör mig besviken men

Ibland var jag tvungen att göra val

Dåligt eller bra att ingen kommentar

Likgiltig jag vet för mycket för att vara

Det var Renaud före mig

Det var Dilan före honom

Efter mig vem kommer

Efter mig är det inte över

Äntligen hoppas jag eftersom

Sett Seafood IQ

Av dessa pseudoledare

Jag är sugen på akleja varje halvtimme.

Berätta för dem att de överges och jag gör två

Om framtiden är suddig

Det är för att vi är det

Till väggen

Självklart

Jag ler inte jag morrar

Smek inte mig, jag är död

Allt är Tyler Durduns fel

Det här kan vara sista gången

Låt mig höras lika mycket för att vara ärlig

Jag är inte en att följa

Jag föredrar att gå före

Håll avstånd så håller jag mig kall

Sänk rösten så sänker jag min pistol

Jag tror att det säger allt eller nästan

låt mig göra resten

PS: Bland de fattiga begravde jag mig utan rosor i hopp om regn