Jeu de cette famille - BRAV, LaDea

Celui qui ne connait pas le sien puisqu’il s’est fait la belle

Fils unique au parcours singulièrement complexe

La discipline des hommes d'Église a fait de lui un croyant plus que perplexe

Limite anarchiste solitaire, préfère perdre le combat que de faire marche

arrière

Mauvaise pioche, la suite n’ira que de mal en pire

Pour s’en sortir, il sera forcé de prendre la mer à tout juste 14 piges

Un apprentissage qui enseigne

Que le comble des marins c’est se noyer dans un verre de Clan Campbell

Si il y a des raisons d'être caractériel, je comprends mieux d’où me vient

cette colère éternelle

Je me fous bien où la route me mène

Je veux savoir d’où je suis parti

Dans la famille Bravoure, j’voudrais la grande sœur

Elle qui a vu sa mère se battre pour de grandes œuvres

Elle qui aurait pu saisir sa chance

Mais elle a tendance à croire que c’est un combat perdu d’avance

Elle sait qu’le monde est plus beau quand on s’aime

Elle est passée de la crise d’ado à celle de la quarantaine

S’il y a des raisons d’affronter la vie de manière si peu sereine

J’comprends d’où vient cette impression d'être seule face à moi-même

Je me fous bien où la route me mène

Je veux savoir d’où je suis parti

Dans la famille Bravoure, j’aurais voulu l’aîné des fils

Génération U2, Bob Marley, Police

Stéréotype machiste qui s’la joue relou à tout va

Sauf que derrière chaque grande gueule se cache un opposé qui n’ose pas

Atteint, par le syndrome du rejet

Faire du mal aux autres avant que ce soit l’inverse semble le rassurer

Si il y a des raisons d'être aussi cruel, j’comprends mieux d’où m’vient cette

méchanceté habituelle

Je me fous bien où la route me mène

Je veux savoir d’où je suis parti

Dans la famille Bravoure, j’aurais voulu le second garçon

Orgueilleux sans fond, insociable avec mention pense du mal de tout le monde

Jusqu'à preuve du contraire, s’il te sourit

Méfie-toi, c’est surement en pensant au coup qu’il peut te faire

Obscure, un pléonasme

Y a plus d’amour c’est sur dans une lettre de menace

S’il y a des raisons d'être aussi odieux, j’comprends mieux d’où vient cette

part de moi si ténébreuse

Je me fous bien où la route me mène

Je veux savoir d’où je suis parti

Dans la famille Bravoure, j’aurais voulu le dernier né

Que l’on surprotège de peur qu’il prenne les mêmes voies de merde que ses aînés

Autant d’efforts qui laisseront des traces

Car c’est en recouvrant le feu qu’il s'éteint hélas

Coincé dans son Truman Show

Le monde vu de sa bulle est à des kilomètres du nôtre

Si il y a des raisons d'être aussi lunaire, j’comprends mieux d’où me vient

cette envie de quitter cette Terre

Je me fous bien où la route me mène

Je veux savoir d’où je suis parti

Dans la famille Bravoure, j’voudrais la mère

Elle qui a créé ses propres règles pour qu’on ne puisse pas jouer avec ses rêves

Elle a le cœur sur la main, la main sur le cœur

Doyenne d’une fratrie de 11 frères et sœurs

Elle connait le partage mais peu l’importe qui

Si elle avait la clé du bonheur, elle t’aurait fait un double pour ton porte-clé

Dans ce monde où personne ne s’fait de cadeaux, où tout le monde veut l’fric

Elle pourrait construire un château avec une seule brique

Là où les paroles s’envolent comme des ballons d’baudruche

Elle a rejoint les bénévoles de la cantine de Coluche

Si y a des raisons de donner autant sans recevoir

J’comprends mieux d’où vient cette partie si généreuse en moi

Je me fous bien où la route me mène

Je veux savoir d’où je suis parti

Den som inte känner sin sedan han har gjort sig vacker

Unik son med en ovanligt komplex bakgrund

Kyrkomännens disciplin gjorde honom till en mer än förvirrad troende

Borderline anarkist ensam, vill hellre förlora kampen än marschera

tillbaka

Dåligt val, uppföljaren kommer bara att gå från dåligt till värre

För att komma ur det kommer han att tvingas ge sig ut till sjöss bara 14 år gammal

Lärande som lär

Att sjömännens höjd är att drunkna i ett glas Clan Campbell

Om det finns skäl att vara temperamentsfull förstår jag bättre var jag kommer ifrån

denna eviga ilska

Jag bryr mig inte om vart vägen tar mig

Jag vill veta var jag kom ifrån

I familjen Bravoure skulle jag vilja ha storasystern

Hon som såg sin mamma kämpa för storverk

Hon som kunde ha tagit sin chans

Men hon tenderar att tro att det är en förlorad kamp

Hon vet att världen är vackrare när vi älskar varandra

Hon gick från tonårskris till medelålderskris

Om det finns anledning att möta livet så oseriöst

Jag förstår var den här känslan av att vara ensam med mig själv kommer ifrån

Jag bryr mig inte om vart vägen tar mig

Jag vill veta var jag kom ifrån

I familjen Bravoure hade jag velat ha den äldsta sonen

Generation U2, Bob Marley, Polisen

Machistisk stereotyp som spelar det galet till varje pris

Förutom bakom varje högljudd finns en motsats som inte vågar

Påverkad av avstötningssyndrom

Att skada andra innan det är tvärtom verkar lugna honom

Om det finns skäl att vara så grym förstår jag bättre var detta kommer ifrån

vanemässig elakhet

Jag bryr mig inte om vart vägen tar mig

Jag vill veta var jag kom ifrån

I familjen Bravoure skulle jag ha gillat den andra pojken

Bottenlös stolt, osällskaplig med omnämnande tycker illa om alla

Tills motsatsen bevisats, om han ler mot dig

Akta dig, det är förmodligen att tänka på slaget han kan göra mot dig

Obskyr, en pleonasm

Det finns ingen mer kärlek säkert i ett hotbrev

Om det finns anledning att vara så motbjudande, förstår jag bättre var detta kommer ifrån.

del av mig så mörk

Jag bryr mig inte om vart vägen tar mig

Jag vill veta var jag kom ifrån

I familjen Bravoure hade jag velat ha den sist födda

Att vi överbeskyddar så att han inte tar samma taskiga sätt som sina äldre

Så många insatser som kommer att sätta spår

För det är genom att täcka elden som den slocknar tyvärr

Fastnade i sin Truman Show

Världen sett från sin bubbla är mil bort från vår

Om det finns anledningar att vara så lunar, förstår jag bättre var jag kommer ifrån

denna längtan efter att lämna denna jord

Jag bryr mig inte om vart vägen tar mig

Jag vill veta var jag kom ifrån

I familjen Bravoure skulle jag vilja ha mamman

Hon som gjorde sina egna regler så att vi inte kunde leka med hennes drömmar

Hon har hjärtat på handen, handen på hjärtat

Äldst i en familj på 11 bröder och systrar

Hon vet om att dela men det spelar ingen roll vem

Om hon haft nyckeln till lycka, skulle hon ha gjort dig en dubblett till din nyckelring

I den här världen där ingen gör gåvor, där alla vill ha pengar

Hon kunde bygga ett slott med bara en tegelsten

Där orden flyger iväg som ballonger

Hon gick med i volontärerna i Coluche-matsalen

Om det finns anledning att ge så mycket utan att få

Jag förstår bättre var denna generösa del av mig kommer ifrån

Jag bryr mig inte om vart vägen tar mig

Jag vill veta var jag kom ifrån