Pour gagner faut tricher - LaDea

Envie de partir, s'évader, sans penser à ceux que je laisse

Muselée, trop de regret quand j’pense à ma jeunesse

Je le vois dans le regard de mes potes, tout a changé

C’est comme si on avait tous raté le coche, J’ressens le danger

J’aimerai tout changer en un claquement de doigt, mais rien n’y fera

J’veux ma place au paradis, mais lequel des nôtres y sera?

Pas de rond qui rentre, les moments de joie sont très rares

J’reste conquérante quand la vie s’prend pour une pute de la Jonquera

J’ai besoin d’air, pas des gens, faut qu’je fasse mes bagages

Le temps c’est d’l’argent et dehors ça pue le braquage

J’veux pas connaître le remord, ne plus dégoûter mes proches

J’aurai du reconnaître mes tords et plus écouter mes profs

Y a trop d’acteurs, ils veulent tous le rôle de Tony

Les genoux à terre, la vie prend souvent une drôle de tournure

Quand j'étais jeune, je voulais croquer la terre, mais je casse même pas la

croûte

J’voulais laisser une trace, mais faut que je trace ma route

J’aimerais partir loin de vos clichés

Etre quelqu’un de bien, mais pour gagner faut tricher

J’aimerais partir loin de vos clichés

Devenir quelqu’un de bien, mais pour gagner faut tricher

Tout se terni, j’ai peur qu’mes rêves me fassent du tort

J’n’ai pas le permis donc j’n’ai droit qu'à la place du mort

Où sont les clés du bonheur?

Faudra se lever d’bonne heure

Pour m’voir un jour mettre mon bulletin dans l’urne pour une bande de connards

La rage au bide, j’me demande pourquoi j’me retiens

J’ai tellement chanté dans le vide qu’l'écho d’ma voix me reviens

En manque de thune, faut qu’on s’lance dans de vraies plantations

J’ai le feu au cul et c’est le bordel dans mes fréquentations

Si tout ça n’est qu’un film, vous vous êtes gouré d’acteurs

Espoir infime, on sort du taf avec l’envie d’se bourrer la gueule

On s’bat contre nous-même, tel des idiots en duel

J’crache ma peine, il m’faut un forfait studio dans ma mutuelle

Il m’manque tellement de choses pour pouvoir vivre sans gênes

En attendant la vie en rose, j’passe mes nerfs sur les gens qu’j’aime

Il faut qu’j’m’en aille, mais j’ai pas mon visa

Comment être quelqu’un de bien quand l’reste du monde est bizarre?

Et j’aurais tout fait pour n’pas perdre le nord

Maman, j’aurai aimé transformer ce que tu touches en or

Mais j’ai pas le pouvoir, pas de super-héros

En attendant le soir, j’me lève pour faire rentrer les ronds

Des fois j’ai peur qu’ils te racontent la vie qu’ta fille mène

Dehors l’orage gronde et là où j’traine, y a rarement de happy-end

Mais qu’est-ce que j’peux y faire?

Dites-moi, qu’est-ce que j’peux y faire?

On meurt a petit feu que Dieu protège petite soeur, petit frère

La vie est courte et cruelle, alors j’donne tout au rap

Des fois j’me dit qu’j’aurai dû être moins bête et aller jusqu’au bac

On s’doit d’faire vite, les derniers n’auront rien

Dans nos tête ça s’précipite, les regrets n’y feront rien

Chacun s’bat pour les siens, c’est pot de terre contre pot de fer

Dans cette vie de chien, tu peux caner pour avoir trop de flair

J’aimerai partir loin, sans en être obligée

Vill lämna, fly, utan att tänka på dem jag lämnar efter mig

Munkorgad, för många ångrar när jag tänker på min ungdom

Jag ser det i mina vänners ögon, allt har förändrats

Det är som att vi alla missat båten, jag känner faran

Jag skulle vilja ändra allt med ett fingerknäpp, men ingenting räcker

Jag vill ha min plats i himlen, men vem av oss kommer att vara där?

Ingen cirkel som passar, stunder av glädje är väldigt sällsynta

Jag förblir erövrande när livet tar sig självt för en hora från La Jonquera

Jag behöver luft, inte folk, jag måste packa mina väskor

Tid är pengar och utanför stinker det rån

Jag vill inte veta ånger, äckla inte mina nära och kära längre

Jag borde ha insett mina fel och lyssnat mer på mina lärare

Det finns för många skådespelare, de vill alla ha rollen som Tony

Ned på knä tar livet ofta en rolig vändning

När jag var ung ville jag bita i smutsen, men jag bryter inte ens

skorpa

Jag ville lämna ett spår, men jag måste spåra min rutt

Jag skulle vilja lämna dina klichéer

För att vara en bra person, men för att vinna måste du fuska

Jag skulle vilja lämna dina klichéer

Bli en bra person, men för att vinna måste du fuska

Allt är fläckigt, jag är rädd att mina drömmar ska göra mig fel

Jag har inte licensen så jag har bara rätt till platsen för de döda

Var finns nycklarna till lycka?

Måste gå upp tidigt

Att se mig en dag lägga min valsedel i valurnan för ett gäng rövhål

Rage till magen, jag undrar varför jag håller tillbaka

Jag sjöng så mycket i tomrummet att ekot av min röst kommer tillbaka till mig

I brist på pengar måste vi börja i riktiga plantager

Min rumpa brinner och det är en röra i mina relationer

Om det här bara är en film, har du smutsat till skådespelare

Litet hopp, vi kommer ut från jobbet med lusten att bli fulla

Vi slåss mot oss själva, som idioter i en duell

Jag spottar min smärta, jag behöver ett studiopaket i min gemensamma

Jag saknar så mycket för att kunna leva utan att skämmas

Väntar på livet i rosa, spenderar jag mina nerver på människorna jag älskar

Jag måste gå, men jag har inte mitt visum

Hur är man en bra människa när resten av världen är konstig?

Och jag skulle ha gjort allt för att inte förlora norr

Mamma, jag önskar att jag kunde förvandla det du rör till guld

Men jag har inte makten, inga superhjältar

I väntan på kvällen går jag upp för att ta in omgångarna

Ibland är jag rädd att de ska berätta för dig om det liv din dotter lever

Utanför blåser stormen och där jag umgås är det sällan ett lyckligt slut

Men vad kan jag göra åt det?

Säg mig, vad kan jag göra åt det?

Vi dör en liten eld må Gud beskydda lillasyster, lillebror

Livet är kort och grymt, så jag ger allt till rap

Ibland säger jag till mig själv att jag borde ha varit mindre dum och gått studentexamen

Vi måste agera snabbt, de sista har ingenting

I vårt huvud rusar det, ånger gör ingenting

Var och en kämpar för sitt eget, det är jordgryta mot järngryta

I det här hundlivet kan du käpp för att ha för mycket stil

Jag skulle vilja gå långt, utan att vara tvungen