Sogno brigante - Picciotto

Dalla terra prendo vita Giugno ‘830

Ed è la terra che coltiva il mio sogno in erba

Sangue scorre a flussi nelle mie vene da infante

Forgiava l’anima dannata e crescevo brigante

Papà pastore aveva forti braccia mi stringeva piano

Sulla mia faccia ruvido il palmo della sua mano

Mamma massaia dal volto sempre sudato

Di colpo impazzita quando mio padre fu arrestato

E fu così che me ne andai la terra la mia famiglia

La guerra giurata a chi la promette ma se la piglia

Le notti sogni su un cuscino di paglia

Venti mila lire la mia taglia diritto di rappresaglia

Niente medaglia né leva obbligatoria

Ma solo un filo rosso che lega la nostra storia

Calpestati come il fango sotto i miei stivali

Unire lo stivale equivale a legge marziale

Per chi si ribellava all’ordine borghese

La nobiltà stuprava così fondò il paese

L’opportunismo dei borboni misto a quello del clero

A Ruvo le fucilazioni e lo sterminio a Rionero

Cosciente che la mia gente fu tradita illusione garibaldina

Che ci rese più schiavi di prima

E nuove rotte in cerca di un nuovo rifugio

Stanchi passi nella notte scarpe rotte e sassi da un archibugio

Senza indugio si lotta tra miseria e lutto

Dopo l’inganno noi ci vendicammo ecco tutto

Stesso sangue stesso sole stesso tetto

Salvammo l’orgoglio di ogni figlio di questo dialetto

E ci sedemmo coi giusti ma dalla parte sbagliata

Vendicando le radici di ogni terra bruciata

Una vita di rischi tra i boschi la nostra favola

Ora la tavola imbandita per i banditi a tavola

In carcere si spegne Carmine da ricordare

Capace di delinquere tanto quanto di amare

Si commuove il cielo freme la terra straripa il mare

Perché l’uomo onesto passa il sopruso rimane …

RIT

Simm’briganti e facimm’paura

E fino all’urtim’avimm'à sparà

Omm’se nasce brigante se more

À terra è nost'è nun s'à ddà tuccà

Murubutu

Michelina ha gli occhi pieni di rabbia sfida la vita

La treccia scende sui seni la mano su una carabina

È nata nella miseria la vita è un’antica fatica

Il pane è poco per tutti e la fame ha indurito la fibra

L’infanzia passa di corsa nei campi mietuti

I piccoli furti la cifra del mondo degli ultimi

E quell’Italia da unita una guida ch'è stata un abbaglio

Un mondo di stenti tradito dai venti del mito unitario

E quel mondo ha patito i padroni, servito i padroni

Ascoltato i nuovi signori parlare dei nuovi valori

E' un mondo che insorge dal basso due soldi non bastano

Più che una nuova miseria rivuole i borboni

Ha sposato un brigante già latitante da mesi

Combatte fra i sentieri, i paesi e le schiere dei piemontesi

Che mietono morti, piegano corpi, la cercano in molti

Lei gira vestita da uomo una pistola e un fucile a due colpi

Si dà alla macchia nel posto nel bosco più fitto

Ora ha tempra e coraggio nel brigantaggio è figura di spicco

Dopo anni di fughe e di scontri la trovano viva

Lei si batte e resiste ma capisce che stavolta è finita

Il suo volto scomposto ora è laggiù senza vita

L’occhio di fuoco fuoco riflette la gente del luogo tradita

Il suo corpo ragazza ora esposto là in piazza dove il popolo passa

Jag kommer till liv från jorden juni '830

Och det är landet som odlar min spirande dröm

Blod rinner i strömmar genom mina ådror som spädbarn

Han skapade en förbannad själ och jag växte upp som en jävel

Fader herden hade starka armar, han höll mig långsamt

Hans handflata är sträv i mitt ansikte

Mamma hemmafru med alltid svettigt ansikte

Blev plötsligt galen när min pappa greps

Och det var att jorden och min familj lämnade mig

Krig svurit till dem som lovar det men tar det

De nätterna du drömmer på en halmkudde

Tjugo tusen lire är min premierätt till vedergällning

Ingen medalj eller värnplikt

Men bara en gemensam tråd som binder vår historia

Trampade som lera under mina stövlar

Att gå med i stöveln motsvarar krigslagar

För dem som gjorde uppror mot den borgerliga ordningen

Adeln våldtog så de grundade landet

Bourbonernas opportunism blandas med prästerskapets

I Ruvo skjutningarna och förintelsen i Rionero

Medveten om att mitt folk blev förrådt av Garibaldis illusion

Vilket gjorde oss till fler slavar än tidigare

Och nya vägar på jakt efter en ny tillflyktsort

Trötta fotsteg i natten trasiga skor och stenar från en arkebus

Utan dröjsmål kämpar man mellan elände och sorg

Efter bedrägeriet tog vi revansch, så är det bara

Samma blod, samma sol, samma tak

Vi räddade stoltheten för alla barn med den här dialekten

Och vi satte oss med de rätta men på fel sida

Genom att hämnas rötterna till varje bränd jord

Ett liv i risker i skogen är vår saga

Nu är det laddade bordet för banditer vid bordet

I fängelse dör Carmine för att minnas

Kan vara lika mycket kriminell som att älska

Himlen rör sig, jorden darrar, havet svämmar över

Eftersom den ärliga mannen utsätts för övergrepp kvarstår ...

RÖTA

Simm'briganti e facimm'paura

Och tills shockm'avimm'à kommer han att skjuta

Omm's nasce brigante se mer

À terra è nost'è nun s'à ddà tuccà

Murubutu

Michelinas ögon är fulla av ilska, hon utmanar livet

Flätan går ner på brösten med handen på ett gevär

Hon föddes i misär livet är ett gammalt slit

Det finns lite bröd för alla och hungern har hårdnat fibrerna

Barndomen passerar springande i de skördade fälten

De småstölderna är den siffra av de minsta i världen

Och det förenade Italien var en guide som var ett misstag

En värld av svårigheter förrådd av den enhetliga mytens vindar

Och den världen har lidit av mästarna, tjänat mästarna

Lyssnade på de nya herrarna prata om de nya värderingarna

Det är inte tillräckligt med en värld som stiger från de två nedersta mynten

Mer än ny fattigdom vill han ha tillbaka Bourbonerna

Hon gifte sig med en brigand som redan hade varit på flykt i månader

Han slåss mellan stigarna, byarna och de piemontesiska leden

Som skördar de döda, böjer kroppar, många söker henne

Klädd som en man bär hon en pistol och ett tvåskottsgevär

Han tar sig till busken på den tjockaste skogklädda platsen

Nu har han humör och mod i bandit och är en framstående figur

Efter åratal av rymning och strid hittar de henne vid liv

Hon kämpar och står emot men förstår att den här gången är det över

Hans trasiga ansikte är nu där nere livlöst

Det eldiga ögat speglar de förrådda lokalbefolkningen

Hennes kropp som tjej är nu blottad där på torget där människorna passerar