Malavoglia - Picciotto

Scrivo per non impazzire, senza avvenire, il sonno tarda a venire

Sono la linea che traccia il confine, cade la faccia restano spine

Qua, non mi bastano rime, devo obbedire al senso dannato che opprime

Vogliono tutti apparire io vorrei potere sparire ma senza morire

Resto nascosto da un velo d’angoscia sotterro l’ascia di guerra

Piedi per terra lascia o rilancia coi pesi che ho dentro che schiacciano ogni

bilancia

L’equilibrio è precario, esco di rado, vago e non so dove vado

Cado e rimango seduto, vi guardo dal basso sarà meno forte il collasso

Tu che mi chiedi «Come stai, come ti va» dimmelo tu come ti va «Tuttapposto» si

sa

Non c'è stata mai domanda che mi desse più fastidio, sorrido ma dentro è un

ruggito

Lei che mi dice «sei sempre incazzato» accigliato, sono solo concentrato

Un concentrato di rabbia e aspettative, in una vita che m’ingabbia senza

prospettive

Per quanto mi concerne, resto nel ventre della battaglia, mantra guerilla

Mentre chi sbaglia si appiglia, abili con gli alibi dei malavoglia…

RIT.

(Ciaka)

Ho gli occhi troppo gonfi per guardarti ancora

E dentro un battito mi chiudi un’altra vita che mi serve per cambiarmi

Dammi un’altra ora, dammi un’altra storia

Che sento perdermi nel buio mio…

Che voglio perdermi nel buio anch’io…

Dunque vediamo, dove cominciamo, gli amici veri li conto su una mano

Pensieri seri compressi tra pare futili, parole inutili e complessi la fuori

giudici

Giudicate, giudicate pure, aggressivi perché dentro troppe paure

Cerco leggerezza ringhio e rido, resto in gioco, non c'è consapevolezza senza

L’emozione che da fuoco, per questo ne vale la pena sempre

Vivere ogni attimo ogni scena mentre, spesso chi ti è accanto s’incatena la

mente

Bocca dice libero ma mente … Niente, rimane poco da salvare

Eppure ci sto ancora con chi dice che si può cambiare, la verità non la conosco

e ogni giorno, punto all’infinito senza ritorno, tra chi punta il dito e chi

punta tutto e rischia chi se ne infischia e si butta nella mischia,

ogni colore che si mischia contrasta il nero

Nasce dal vero bimbo che si fa guerriero, nella city, miti e detriti leggende e

falliti

Chi cerca certezze nei riti, dove il silenzio è un boato il consenso è reato se

fuori da leggi di stato, apparato omicida, appurata la sfida, tra carneficina e

carne che suda dentro un officina, sempre meno per tanti e troppo per pochi,

fuori dai giochi, non godi e ti droghi, non trovi ma spesso non provi,

volti a quadrare il cerchio vedi il nemico … se ti guardi allo specchio!

RIT.

X 2

Jag skriver för att inte bli galen, utan en framtid kommer sömnen sent

Jag är linjen som drar gränsen, ansiktet faller, taggar finns kvar

Här räcker inte rim för mig, jag måste lyda det förbannade sinne som förtrycker

De vill alla dyka upp, jag skulle vilja kunna försvinna men utan att dö

Jag förblir dold av en slöja av ångest under krigsyxan

Fötterna på marken släpper taget eller höjs med vikterna inuti mig som krossar var och en

viktskala

Balansen är osäkra, jag går sällan ut, jag är vag och jag vet inte vart jag är på väg

Jag faller och jag blir sittande, jag ser på dig underifrån, kollapsen kommer att bli mindre allvarlig

Du som frågar mig "Hur mår du, hur mår du" du berättar hur mår du "Allt som allt" ja

du vet

Det har aldrig funnits en fråga som irriterat mig mer, jag ler men inuti är den en

ryta

Hon som säger till mig "du är alltid förbannad" med en rynka pannan, jag är bara koncentrerad

En koncentration av ilska och förväntningar, i ett liv där jag är utan

perspektiv

För mig är jag kvar i stridens mage, gerillamantra

Medan de som gör misstag griper tag, skickliga med de motvilligas alibis...

RÖTA.

(chaka)

Mina ögon är för svullna för att se på dig igen

Och inom ett slag stänger du ett annat liv som jag måste förändra

Ge mig en timme till, ge mig en annan historia

Att jag känner att jag går vilse i mitt mörker...

Jag vill också gå vilse i mörkret...

Så låt oss se, var ska vi börja, jag räknar sanna vänner på en hand

Allvarliga tankar kläms mellan till synes meningslösa, värdelösa och komplexa ord där ute

domare

Döm, döm också, aggressiv eftersom det finns för många rädslor inuti

Jag letar efter lätthet, jag morrar och skrattar, jag stannar i spelet, det finns ingen medvetenhet utan det

Känslan som bränder, för det här är alltid värt det

Att leva varje ögonblick varje scen medan, ofta är de bredvid dig kedjade där

sinne

Munnen säger ledigt men tänk... Ingenting, det finns lite kvar att rädda

Ändå håller jag fortfarande med dem som säger att det kan ändras, jag vet inte sanningen

och varje dag pekar jag på oändligheten utan återvändo, mellan vem som pekar finger och vem

satsa allt och riskera de som inte bryr sig och kasta sig in i striden,

varje färg blandad kontrasterar svart

Född från det riktiga barnet som blir en krigare, i staden, myter och legender och skräp

förlorare

Alla som söker säkerhet i ritualer, där tystnad är ett vrål, samtycke är ett brott om

utanför statens lagar, mordapparat, efter att ha klarat utmaningen, mellan blodbad och

kött som svettas i en verkstad, mindre och mindre för många och för mycket för några,

utanför spelet, du gillar inte och du använder droger, du hittar inte men ofta försöker du inte,

du vänder dig till att ruta cirkeln och du ser fienden ... om du titta i spegeln!

RÖTA.

X 2