Santo - Picciotto, Murubutu

Diceva che la vita era un passaggio

Da un grido in sala parto a una lastra di marmo bianco

Campo Santo, ironia sorte

Metteva in sintonia la vita con la morte, lui

Un visionario sin da piccolo, un viso raro

Cresciuto in un vicolo, ignaro del pericolo

Sin da bambino, vari orizzonti costruivano il suo destino

Tra mari e monti nell’agrigentino, Santo

Costretto a viversi un’eterna sfida in quanto

Si diceva che portasse sfiga

Dieci lettere e una croce sopra il documento

Nel suo essere solo una voce controvento

Il primo pregiudizio, nome e cognome

Il secondo sul suo amore

Chiacchiere che il mare si portava altrove, sono

Parole e Santo ci scherzava con ilarità

La mia risata vi seppellirà

La sua sessualità, il suo uomo e il suo affetto

La sua libertà, su quelle rive d’argento

Il suo peschereccio, nel blu dove affondava ogni giudizio

L’intesa con Luca, complementari dall’inizio

Metropoli e campagna, il sole scalda, l’acqua bagna

Gli sbarchi e le partenze fra le indifferenze e i sogni

Spogli di confini ci rincontreremo (Dove?)

Dove si bacia il mare con il cielo

Chiedi alle stelle che colore hanno

Più la notte si fa scura più loro risplenderanno

E i pescatori al largo dove vanno

Cercando fortuna, chiamandosi Campo Santo

Mai e poi mai

Remarsi contro

Renditi conto che

Siamo sulla stessa barca

E Santo libera dai fili un anemone

E dalle reti con cui pesca là al largo di Porto Empedocle

Se spinge il suo legno via dal porto al nono nodo

Un uomo nuovo che abbandona sopra al molo vecchie remore

E questo mare che si gonfia non ha regole

Porta in seno vita e morte nella schiuma fra i solchi

Forse è vero niente muta quale essere di Parmenide

Ma anche ieri in bagnasciuga quattro corpi morti e gonfi

E la sua barca stanca avanza e si allontana da tutti

E c'è lo sguardo in marna bianca della Scala dei Turchi

C'è lo spazio e un’alba ampia che riscalda i suoi dubbi

E c'è uno scafo, imbarca acqua, i migranti fra i flutti

Quindi Santo tende il braccio e mette in salvo tutti quanti

Quindi Santo che era al largo legge un grazie sugli sguardi

E nel paese Campo Santo pesta gente, un santo accanto

Che lo guarda e poi lo abbraccia, si alza un canto: «Tutti salvi!»

Chiedi alle stelle che colore hanno

Più la notte si fa scura più loro risplenderanno

E i pescatori al largo dove vanno

Cercando fortuna, chiamandosi Campo Santo

Mai e poi mai

Remarsi contro

Renditi conto che

Siamo sulla stessa barca

Han sa att livet var en passage

Från ett skri i förlossningsrummet till en skiva vit marmor

Campo Santo, ironi öde

Han satte livet i harmoni med döden, han

En visionär från en barndom, ett sällsynt ansikte

Växte upp i en gränd, omedveten om faran

Sedan han var barn har olika horisonter format hans öde

Mellan hav och berg i Agrigento-området, Santo

Tvingad att leva en evig utmaning som

Det sades att det väckte otur

Tio bokstäver och ett kryss ovanför dokumentet

I sin vara endast en röst mot vinden

Den första fördomen, namn och efternamn

Den andra handlar om hans kärlek

Snacka om att havet förs bort någon annanstans, det är de

Parole och Santo skämtade oss med uppsluppenhet

Mitt skratt kommer att begrava dig

Hennes sexualitet, hennes man och hennes tillgivenhet

Dess frihet, på de där silverstränderna

Hans fiskebåt, i det blå där allt omdöme sjönk

Avtalet med Luca, kompletterande från början

Metropol och landsbygd, solen värmer, vattnet blöter

Landningar och avgångar mellan likgiltighet och drömmar

Utan gränser kommer vi att träffas igen (var?)

Där havet och himlen kysser varandra

Fråga stjärnorna vilken färg de har

Ju mörkare natten blir desto mer kommer de att lysa

Och fiskarna utanför kusten dit de går

Söker förmögenhet, kallar sig Campo Santo

Alltid och aldrig

Förbli emot

Inse det

Vi är på samma båt

Och Santo befriar en anemon från dess strängar

Och från näten som han fiskar med utanför Porto Empedocles kust

Om han trycker bort sin ved från hamnen vid den nionde knuten

En ny man som överger gamla tvekan på piren

Och det här havet som sväller har inga regler

Den bär liv och död i skummet mellan fårorna

Kanske är det sant att det inte finns något tyst som att vara i Parmenides

Men även i går på strandlinjen fyra döda och svullna kroppar

Och hans trötta båt rör sig framåt och avstånd från alla

Och där är den vita märgelblicken från Scala dei Turchi

Det finns utrymme och en vid gryning som värmer hennes tvivel

Och det finns ett skrov, det tar på sig vatten, migranterna bland vågorna

Så Santo sträcker ut sin arm och sätter alla i säkerhet

Sedan läser Santo, som var off shore, ett tack på blickarna

Och i byn slår Campo Santo människor, ett helgon bredvid honom

Som tittar på honom och sedan omfamnar honom, uppstår en låt: "Alla sparar!"

Fråga stjärnorna vilken färg de har

Ju mörkare natten blir desto mer kommer de att lysa

Och fiskarna utanför kusten dit de går

Söker förmögenhet, kallar sig Campo Santo

Alltid och aldrig

Förbli emot

Inse det

Vi är på samma båt