Desgaste - Xeg, Samora

Sabes que eu tentei mas tudo um dia tem o seu fim

E toda a gente cai, toda a gente tropeça, ao tentar ser feliz

Foram essas conversas supérfluas que um dia o vento levou

Como essas promessas dispersas em peças que a vida separou

O tempo corrói as pedras, os corações e toda a ligação quebra

É regra nas relações, mesmo em corações de pedra

Ficas cega com ilusões, depois negas as situações

Só te impões e entregas em discussões de merda

Pareces uma menina, perigosa, repentina

Que só berra e quando erra ainda quer vencer por cima

Parece sina, silenciosa e assassina

Que nos leva até às trevas sem nos trazer ao de cima

E hoje palavras são armas de quem crava navalhas

No corpo, na mente e na alma de quem trava batalhas

Antes estavas nas falhas, a gente deitava nas palhas

Para fazer com sentimento o que já só fazemos por rotina

E a retina dos teus olhos é uma narrativa de um lugar

Onde se rima frio o orgulho com o frio das saudades

De um amor que partiu e nunca mais há-de voltar

De um amor que se partiu e destruiu em metades

Sabes que eu tentei mas tudo um dia tem o seu fim

E toda a gente cai, toda a gente tropeça, ao tentar ser feliz

Foram essas conversas supérfluas que um dia o vento levou

Como essas promessas dispersas em peças que a vida separou

Sentia-me a última escolha, uns versos que não rimam, escritos

Na última folha e que nunca foram ditos

Uma criança num conflito que nunca conheceu a paz

Sem esperança eu medito tudo o que aconteceu atrás

Isto é um adeus, vá, não voltes, vai que eu também vou

Muitos erros, deu tudo errado, culpado eu também sou

Atire a primeira pedra quem nunca errou

Todos errámos e pedras quem nunca atirou?

E eu atirei-me de cabeça, mas nunca te esqueças, querida

O tempo passou e eu hoje estou de cabeça perdida

O vento mudou e antes que isto aqueça e o sofrimento permaneça

Eu faço com que aconteça a nossa despedida

E te despeças desta vida que a gente não quer

E que o futuro seja um presente que o presente nos der

Porque eu caminho sobre brasas sem noção das respostas

Sinto-me sozinho em casa com uma multidão à porta

O mundo inteiro, a vida inteira e a minha vida a metade

Meio amor, meio desprezo, meio mentira, meia verdade

Estava tudo partido ao meio entre o tédio e a segurança

A insegurança e o receio do novo mas hoje passei-me de novo

De rosto erguido, vi, vivi, estou mais vivido

O meu tempo foi dividido em momentos felizes e sofridos

Dos quais não me arrependo, com os quais aprendo e no fundo

Iguais a todos os homens e mulheres neste mundo nascidos

Sabes que eu tentei (eu tentei) mas tudo um dia tem o seu fim (tudo um dia tem

o seu fim)

E toda a gente cai, toda a gente tropeça, ao tentar ser feliz

Foram essas conversas supérfluas que um dia o vento levou

Como essas promessas dispersas em peças que a vida separou

Sabes que eu tentei, eu tentei, mas tudo um dia chega ao fim

E toda a gente cai, toda a gente tropeça, ao tentar ser feliz

Foram essas conversas supérfluas que um dia o vento levou

Como essas promessas dispersas em peças que a vida separou

Du vet att jag försökte men en dag tar allt slut

Och alla faller, alla snubblar när de försöker vara lyckliga

Det var dessa överflödiga samtal som vinden tog en dag

Hur dessa löften skingrades i bitar som livet separerade

Tiden fräter på stenar, hjärtan och varje band bryts

Det är en regel i relationer, även i hjärtan av sten

Man förblindas av illusioner, sedan förnekar man situationerna

Du bara påtvingar dig själv och ägnar dig åt taskiga diskussioner

Du ser ut som en tjej, farlig, plötsligt

Som bara skriker och när han gör ett misstag vill han ändå vinna på topp

Det ser ut som ödet, tyst och mordiskt

Det tar oss in i mörkret utan att föra oss till toppen

Och idag är ord vapen för dem som sticker rakhyvlar

I kropp, sinne och själ hos dem som utkämpar strider

Förr var man i luckorna, vi brukade ligga på stråna

Att göra med att känna det vi redan gör rutinmässigt

Och näthinnan i dina ögon är en berättelse om en plats

Där stolthet rimmar på kall nostalgi

Av en kärlek som lämnade och aldrig kommer tillbaka

Av en kärlek som bröt och förstörde i halvor

Du vet att jag försökte men en dag tar allt slut

Och alla faller, alla snubblar när de försöker vara lyckliga

Det var dessa överflödiga samtal som vinden tog en dag

Hur dessa löften skingrades i bitar som livet separerade

Jag kände mig som det sista valet, några verser som inte rimmar, skrivna

På sista sidan och det var aldrig sagt

Ett barn i en konflikt som aldrig kände fred

Utan hopp mediterar jag över allt som hänt innan

Det här är adjö, gå, kom inte tillbaka, jag går också

Många misstag, allt gick fel, jag är också skyldig

Kasta den första stenen som aldrig gjorde ett misstag

Vi gjorde alla misstag och vem kastade aldrig sten?

Och jag kastade mig med huvudet först, men glöm aldrig, älskling

Tiden har gått och idag är jag pladask

Vinden har förändrats och innan den värms upp och lidandet kvarstår

Jag får vårt farväl att hända

Och säga adjö till det här livet som vi inte vill ha

Och må framtiden vara en gåva som nuet ger oss

För jag går på glöd utan aning om svaren

Jag känner mig ensam hemma med en folkmassa vid dörren

Hela världen, hela mitt liv och halva mitt liv

Hälften kärlek, hälften förakt, hälften lögn, hälften sanning

Allt var uppdelat mellan tristess och säkerhet

Osäkerheten och rädslan för det nya, men idag blev jag rädd igen

Med mitt ansikte högt såg jag, jag levde, jag är mer levande

Min tid var uppdelad i glada och smärtsamma stunder

Vilket jag inte ångrar, som jag lär mig av och innerst inne

Lika med alla män och kvinnor i denna värld födda

Du vet att jag försökte (jag försökte) men en dag tar allt ett slut (en dag tar allt slut)

ditt slut)

Och alla faller, alla snubblar när de försöker vara lyckliga

Det var dessa överflödiga samtal som vinden tog en dag

Hur dessa löften skingrades i bitar som livet separerade

Du vet att jag försökte, jag försökte, men en dag tar allt slut

Och alla faller, alla snubblar när de försöker vara lyckliga

Det var dessa överflödiga samtal som vinden tog en dag

Hur dessa löften skingrades i bitar som livet separerade