Lágrimas - Xeg, Manifesto

Sim, amor

Desculpa tenho que te dar razão

Vou abandonar este barco

Eu não consigo

O nosso começo dá-me instabilidade e a insegurança de um fim

Já não está a ser saudável

Só prevejo sofrimento

É o minimo que podemos fazer

Para não estragar a história que temos até agora

Tivemos tudo para dar certo mas não deu e então

Eu 'tava perto do teu, tu longe do meu coração

E hoje já tudo faz sentido

O que aconteceu e o que não

Mas pior que lembrar o que se viveu

Sou eu que vivo a imaginar

O que poderiamos ter vivido

E o que se perdeu em vão

Pessoas vêm, pessoas vão, sem grande agitação

O amor é simples

E não tem grande explicação

Se a gente gosta é porque gosta

Se já não gosta, é porque não

E entre nós, tantas horas que agora já não são nada

Tanto amor, tanto calor, tanta paixão desperdiçada

Uma união despedaçada, uma oração amordaçada

Pelos silêncios que ficam de uma separação

De pessoas que se transformaram em problemas

E os problemas que transformaram as pessoas

De coisas boas que se tornaram mais pequenas

E de pequenas coisas que deixaram de ser boas

Vem comigo para um lugar, onde eu te vou fazer chorar

Com a mesma tristeza com que eu já te fiz rir

Com que eu já te fiz vir, com que eu já te fiz pedir

Pra que eu nunca te deixasse, mesmo depois das discussões

Anda vou-te levar de mãos presas sem ilusões

Sem certezas nem razões, sem defesas nem opções

De um mundo tão profundo, tão profundo, tão profundo

Que nos afogou aos dois

Eu perdi-me tanto em ti, que nunca me encontrei depois

Quando me tentei encontrar já só encontrei os dois

Entre dois lençóis suados, presos em dois anzóis cruzados

Acesos como dois sóis, iluminados por dois feixes de luz

Eu hoje peço que te deites e depois feches a luz

Mesmo a chorar que aceites que há uma força

Que nos conduz e nos destrói

Que nos reduz e que nos rói

Não produz já só nos mói, eu e tu já só nos dói

Foi um historia sem heróis, nem guerreiros idolatrados

Numa guerra sem vitória, fomos os dois derrotados

Numa terra inglória atrás de dois portões cerrados

Onde juntos com as memórias fomos os dois enterrados

Hoje as lágrimas molham as páginas

De um livro que eu nunca te escrevi

Pois eu sinto que depois de ti já não sinto, só finjo

Como fingi aquele sorriso da última vez que te vi

Vem comigo para um lugar, onde eu te vou fazer chorar

Com a mesma tristeza com que eu já te fiz rir

Com que eu já te fiz vir, com que eu já te fiz pedir

Pra que eu nunca te deixasse, mesmo depois das discussões

Anda vou-te levar de mãos presas sem ilusões

Sem certezas nem razões, sem defesas nem opções

De um mundo tão profundo, tão profundo, tão profundo

Que nos afogou aos dois

Ja kärlek

Ledsen att jag måste bevisa att du har rätt

Jag lämnar den här båten

Jag kan inte

Vår början ger mig instabilitet och osäkerheten av ett slut

Du är inte längre frisk

Jag förutser bara lidande

Det är det minsta vi kan göra

För att inte förstöra historien vi har hittills

Vi hade allt att träna men det gjorde det inte och så

Jag stod din nära, du var långt ifrån mitt hjärta

Och idag är allt vettigt

Vad hände och vad som inte hände

Men värre än att minnas vad som levdes

Jag är den som lever föreställande

Vad vi kunde ha levt

Och vad som gick förlorat förgäves

Folk kommer, folk går, inget stort krångel

kärlek är enkelt

Och det finns ingen bra förklaring

Om vi ​​gillar det är det för att vi gillar det

Om du inte gillar det längre, är det därför

Och mellan oss, så många timmar som nu är ingenting

Så mycket kärlek, så mycket värme, så mycket bortkastad passion

En splittrad förening, en munkorgad bön

För de tystnader som finns kvar från en separation

Av människor som förvandlats till problem

Och problemen som förändrade människor

Av bra saker som blivit mindre

Och småsaker som inte längre är bra

Följ med mig till en plats där jag får dig att gråta

Med samma sorg som jag redan fick dig att skratta med

Med det jag redan fick dig att komma, med det jag redan fick dig att fråga

Så att jag aldrig skulle lämna dig, inte ens efter bråk

Kom igen, jag ska ta dig hand i hand utan illusioner

Utan säkerheter eller skäl, utan försvar eller alternativ

Från en värld så djup, så djup, så djup

Det dränkte oss båda

Jag gick så vilse i dig att jag aldrig fann mig själv efteråt

När jag försökte hitta mig själv hittade jag bara de två

Mellan två svettiga lakan, instängda i två korsade krokar

Upplyst som två solar, upplysta av två ljusstrålar

Idag ber jag dig lägga dig ner och sedan stänga ljuset

Till och med gråter att du accepterar att det finns en kraft

Det leder oss och förstör oss

Det reducerar oss och gnager i oss

Det producerar inte, det bara maler oss, du och jag, det gör oss bara ont

Det var en historia utan hjältar eller idoliserade krigare

I ett krig utan seger blev vi båda besegrade

I ett berömligt land bakom två stängda portar

Där vi tillsammans med minnena båda begravdes

Idag blöter tårar på sidorna

Från en bok som jag aldrig skrivit för dig

För jag känner att efter dig känner jag inte längre, jag bara låtsas

Hur jag fejkade det där leendet sist jag såg dig

Följ med mig till en plats där jag får dig att gråta

Med samma sorg som jag redan fick dig att skratta med

Med det jag redan fick dig att komma, med det jag redan fick dig att fråga

Så att jag aldrig skulle lämna dig, inte ens efter bråk

Kom igen, jag ska ta dig hand i hand utan illusioner

Utan säkerheter eller skäl, utan försvar eller alternativ

Från en värld så djup, så djup, så djup

Det dränkte oss båda