Nemmeno per un'ora - Riccardo Polidoro

Io corro in macchina e il cuore lacrima

cerchi un’altra scusa e poi,

dimmi la verità che sei patetica

che cos'è successo a noi.

Per me che eri il cielo ed i pensieri,

che cosa credi, è facile restare soli

Visione elastica, sarà fantastica

la mia vita senza te

che a volte isterica mi fai la predica,

te la prendi sempre con me.

E te la tiri, non sei mica una star

mi guardi e poi ridi, mi rubi l’anima.

Ma io sto qua

ad aspettare il tuo sorriso

come vento all’improvviso,

come luce dalle stelle

troppo bella è la tua pelle,

come il rosso dell’autunno

stretto dentro questa mano,

come il cuore a pezzi che

vorrebbe dirti che

ti amo… si, io ti amo.

Non posso stare senza te nemmeno per un’ora

perché tu sei il fuoco che mi brucia ancora.

Silenzio empirico, la storia è in bilico,

tu scendi dalla macchina.

A questo punto sai, l’istinto è andare via,

e lasciarti dove sei.

Guardo il sole, che è dentro gli occhi tuoi

e dico amore

fai pure quel che vuoi.

Ma io sto qua

ad aspettare il tuo sorriso

come vento all’improvviso,

come luce dalle stelle

troppo bella è la tua pelle,

come il rosso dell’autunno

stretto dentro questa mano,

come il cuore a pezzi che

vorrebbe dirti che

ti amo… io, si, ti amo.

Non posso stare senza te nemmeno per un’ora

perché tu sei il fuoco che mi brucia ancora.

Anche tu hai paura

che finisca la nostra avventura,

come un passo scompare leggero

in un sentiero.

Starò lì tra le mura

a guardare nel cielo la luna,

a capire che cosa non va.

E perché sto qua

ad aspettare il tuo sorriso

come vento all’improvviso,

come luce dalle stelle

troppo bella è la tua pelle,

come il rosso dell’autunno

stretto dentro questa mano,

come il cuore a pezzi che

vorrebbe dirti che

ti amo… si, io ti amo.

Non posso stare senza te nemmeno per un’ora

perché tu sei il fuoco che mi brucia ancora.

Jag springer till bilen och mitt hjärta tårar

du letar efter en annan ursäkt och så,

berätta sanningen, du är patetisk

vad hände med oss.

För mig som var himlen och tankarna,

vad tycker du, det är lätt att vara ensam

Elastisk syn, det kommer att bli jättebra

mitt liv utan dig

som ibland hysteriskt får mig att predika,

du tar alltid ut det på mig.

Och du tar det lugnt, du är ingen stjärna

du ser på mig och sedan skrattar du, du stjäl min själ.

Men jag stannar här

att vänta på ditt leende

som en plötslig vind,

som ljus från stjärnorna

din hud är för vacker,

som höstens röda

hålls i denna hand,

gillar hjärtat i bitar som

skulle vilja berätta det för dig

Jag älskar dig... ja, jag älskar dig.

Jag kan inte vara utan dig inte ens en timme

eftersom du är elden som fortfarande brinner mig.

Empirisk tystnad, historien är i balans,

du går ur bilen.

Vid det här laget vet du, instinkten är att lämna,

och lämna dig där du är.

Jag tittar på solen, som finns inuti dina ögon

och jag säger kärlek

gör vad du vill.

Men jag stannar här

att vänta på ditt leende

som en plötslig vind,

som ljus från stjärnorna

din hud är för vacker,

som höstens röda

hålls i denna hand,

gillar hjärtat i bitar som

skulle vilja berätta det för dig

Jag älskar dig... ja, jag älskar dig.

Jag kan inte vara utan dig inte ens en timme

eftersom du är elden som fortfarande brinner mig.

Du är också rädd

låt vårt äventyr ta slut,

som ett steg försvinner det lätt

på en bana.

Jag stannar där innanför murarna

att titta på månen på himlen,

för att förstå vad som är fel.

Och varför jag är här

att vänta på ditt leende

som en plötslig vind,

som ljus från stjärnorna

din hud är för vacker,

som höstens röda

hålls i denna hand,

gillar hjärtat i bitar som

skulle vilja berätta det för dig

Jag älskar dig... ja, jag älskar dig.

Jag kan inte vara utan dig inte ens en timme

eftersom du är elden som fortfarande brinner mig.