Gute Laune - Prezident

Gute Laune, ah

Gute Laune

Ah jo

Gute Laune, ich fühl mich auf Bühnen wie Zuhause

Und Zuhaus wie auf ner Bühne, denn gefühlt hat alles Augen

Und real zumindest Ohren und miserable dieser Tage

Rümpfen gerade Liberale schnell die hochsensible Nase

Und hyperreflektierte stellen erstaunlich viel in Frage

Aber nie sich selbst, niemals ihr Gehabe

Und wenn du mir nicht glaubst, probier es aus

Kurz was Irritierendes sagen

Und du siehst sie reagieren wie die Blagen

Es ist so geil absurd, gerade Engagierte, die seit Jahren hauptberuflich alle

Echokammern füllen mit ihren Klagen

Werfen mir vor ich sei weinerlich

Und ausgerechnet Falk Schacht

Fragt sich ob ne Fliege reflektiert, dass sie auf Scheiße sitzt

Ja weiß ich nicht, tust du das?

Fragst du dich?

Das ab und zu, wenn du im Studio mit Wasabi sitzt

Und du mit deinen 44 Jahren mittlerweile Deutschrap Gossip diskutierst

Mit einer halb so alten Göre ohne Plan von nichts?

Ich mein ja nur, Eigentor nach Eigentor

Aber ich soll der sein, der’s sich leicht macht

Genau mein Humor

Rappt noch immer nicht für jene, denen man alles vorkauen muss

Aber wenn dann als Köpfe wo man mal vorhauen muss

Gute Laune, Prezi rappt frei Schnauze ohne Pause

Und im Liegen auf der Couch mit dem Mikro auf der Plauze

Einfach laufen lassen

Statt es sich einfach machen, einfach machen

Keine Angst davor, dass Leute Angst haben sich drauf einzulassen

Und kannste feiern, kannste halt auch bleiben lassen (meinetwegen)

Doch als hätt' das keine Eier so ein Album machen

Scheiße man, ich mach mit meiner eigenen Karriere

Was die anderen angeblich mit denen ihrer Feinde machen (beerdigen,

kein Problem)

Doch wenn ich was zu erzählen hab, erzähl ich das so wie ich will

Erzählen ist was das alles hier erträglich macht

Und weshalb ich’s mir nicht nehmen lass' von einem mich nicht einmal

schemenhaft verstehenden Halbanalphabetenpack

Prezi Apostata, man versteht’s vielleicht nur schwerlich, wenn Trauerarbeit

einem selbst nicht Thekenkraft mal Weg ist

Degenhardt Merchandise und Lesben Cargo im Zwetschgen-Farbton

Gott humör, ah

Bra humör

Ah ja

Bra humör, jag känner mig hemma på scener

Och hemma som på en scen, för kände att allt har ögon

Och åtminstone riktiga öron och eländigt nuförtiden

Särskilt liberaler drar snabbt upp sin högkänsliga näsa

Och hyperreflekterande människor ifrågasätter ett förvånansvärt antal saker

Men aldrig hon själv, aldrig hennes uppförande

Och om du inte tror mig, ge det ett försök

Säg något irriterande

Och du ser dem reagera som rackare

Det är så absurt, speciellt engagerade människor som alla har varit heltid i åratal

Ekokammare fylls med deras klagomål

Låtsas att jag gråter

Och av alla människor, Falk Schacht

Undrar om en fluga reflekterar sittande på skit

Ja jag vet inte, eller hur?

undrar du

Det då och då när man är i studion med Wasabi

Och du vid 44 års ålder diskuterar nu tyskt rapskvaller

Med en brat som är halva din ålder utan någon plan?

Jag säger bara självmål efter självmål

Men jag borde vara den som gör det lätt för mig själv

Precis min humor

Rappar fortfarande inte för dem som ska få berätta allt

Men om då som huvuden där du måste låtsas

Bra humör, Prezi rappar fritt utan paus

Och medan du ligger i soffan med mikrofonen på pläden

Låt det bara springa

Istället för att göra det lätt för dig själv, gör det bara

Var inte rädd för att folk ska vara rädda för att gå för det

Och du kan fira, du kan bara låta det stanna (för min skull)

Men som om det inte gjorde ett sådant album

Shit man, jag gör med min egen karriär

Vad de andra ska göra mot sina fiender” (begrava,

inga problem)

Men om jag har något att berätta så berättar jag det som jag vill

Att berätta är det som gör allt detta uthärdligt

Och det är därför jag inte låter någon ta det ifrån mig

vagt förstående halvanalfabeter

Prezi Apostata, det är kanske svårt att förstå när man sörjer

är inte ens motkraft borta

Degenhardt merchandise och lesbisk last i plommonfärg