En Lugar Del Amor - Nacho Vegas, PAL

Cae niebla de la montaña

Y no sé qué pasa

Pero tengo un alma

Que a todos extraña

La niebla empapa una vida

Que aunque no sé cómo

Darla por vivida

Sé que ella me daña

Y me voy, y me voy

Y me voy, y me voy

Y me voy, y me voy

Y me voy, pero aún no me he ido

Y te vas, y te vas

Y te vas, dices que hoy sí te vas

Pero sigues conmigo

Cuando se ponga el sol

Sonará esa canción

Que los dos nos sabemos

Qué podemos hacer

Si lo que hay que tener

Es lo que no tenemos

Y dirán que vivir es no conseguir

Y así pasan los años

Ya nunca hace calor

Y en lugar del amor nos hicimos daño

Ojalá que la canción fuera más que cantar

Que querer descifrar este eterno miedo

Y en el fondo de mi vida me encuentro un abismo

Qué suerte la mía que diría el mismo José Alfredo

Y ahora sé, y ahora sé, y ahora sé, y ahora sé

Y ahora sé que no tengo ni idea

Y tú crees, dices que tienes fe

Que ahora quieres creer y no hay quien se lo crea

Pero te veo sonreír y el sol dora tu cabello

Dios mío, por qué para ser feliz es preciso no saberlo

Por qué siento el amor y lo quiero mirar y no consigo verlo

Por qué lo amado hoy con el tiempo se hará doloroso y extraño

Porque no hace calor

Y en lugar del amor nos hicimos daño

Y cuando se ponga el sol

Sonará esa canción que los dos nos sabemos

Qué podemos hacer

Si lo que hay que tener es lo que no tenemos

Y la vida no es más

Que una sucesión de desengaños

Ya nunca hace calor

Y en lugar del amor nos hicimos daño

Y dirán que vivir es no conseguir

Y así pasan los años…

Ya nunca hace calor y en lugar del amor

Nos hicimos el daño

Dimma faller från berget

Och jag vet inte vad som händer

men jag har en själ

som alla saknar

Dimman blöter ett liv

det fast jag inte vet hur

ge upp

Jag vet att hon sårar mig

Och jag går, och jag går

Och jag går, och jag går

Och jag går, och jag går

Och jag går, men jag är inte borta än

Och du går, och du går

Och du går, du säger att idag går du

men du är fortfarande med mig

När solen går ner

Den låten kommer att spelas

som vi båda vet

Vad kan vi göra

Om det du måste ha

Det är vad vi inte har

Och de kommer att säga att leva inte är att uppnå

Och så går åren

Det är aldrig varmt längre

Och istället för kärlek sårar vi varandra

Jag önskar att låten var mer än sång

Att vilja tyda denna eviga rädsla

Och längst ner i mitt liv hittar jag en avgrund

Vilken tur jag har, som José Alfredo själv skulle säga

Och nu vet jag, och nu vet jag, och nu vet jag, och nu vet jag

Och nu vet jag att jag inte har någon aning

Och du tror, ​​du säger att du har tro

Att nu vill du tro och det finns ingen som tror det

Men jag ser dig le och solen förgyller ditt hår

Herregud, varför för att vara lycklig är det nödvändigt att inte veta

Varför känner jag kärlek och jag vill titta på den och jag kan inte se den

Varför det som älskas idag med tiden kommer att bli smärtsamt och konstigt

för det är inte varmt

Och istället för kärlek sårar vi varandra

Och när solen går ner

Den låten kommer att låta som vi båda känner till

Vad kan vi göra

Om det vi måste ha är det vi inte har

Och livet finns inte längre

Vilken följd av besvikelser

Det är aldrig varmt längre

Och istället för kärlek sårar vi varandra

Och de kommer att säga att leva inte är att uppnå

Och så går åren...

Det är aldrig hett längre och istället för kärlek

vi sårar varandra