Hablando de Marlén - Nacho Vegas

Hablando de Marlén, nadie recuerda bien el día en que perdió la voz

O si es que fue ella quien dejó de hablar

Se la solía ver con un trozo de pizarra gris

Colgándole del cinturón

A veces había algo que decir

La hicieron nacer entre bruma y carbón

En algún lugar de la cuenca minera

Pero ya de muy pequeña alguien la trajo a Norteña

Y aquí vivió hasta el final …

Aquí vivió hasta el final …

Marlén dio en trabajar por las noches en un club

El Huracán 72, por dos duros y habitación

Algunos por allí la conocieron bien

Decían «Ven, mudina, hazme feliz

Ven y, ya que no hablas, chupa aquí»

Creo que la vi una tarde en pleno invierno

Recostada en la playa de San Lorenzo

Dibujando con dos dedos en la arena y frente al viento

Algo que la mar borró …

Algo que la mar borró …

La recuerdo al pasar, sangre seca en su nariz

Y cómo nos reíamos y nos reíamos

Un día sin más la dejamos de ver

Y creo que nadie preguntó

Y cómo nos reíamos

Transcurrió un mes sin que nadie la extrañara

Y alguien la encontró en su habitación ahorcada

På tal om Marlén, ingen minns väl dagen då hon tappade rösten

Eller om det var hon som slutade prata

Hon sågs ofta med en bit grå skiffer

hänger från bältet

Ibland fanns det något att säga

De gjorde henne född mellan dimma och kol

Någonstans i gruvbassängen

Men när hon var väldigt ung tog någon henne till Norteña

Och här levde han till slutet...

Här bodde han till slutet...

Marlén började jobba natt på en klubb

Hurricane 72, för två dollar och ett rum

Några där ute kände henne väl

De sa "Kom, mudina, gör mig glad

Kom och, eftersom du inte pratar, sug här»

Jag tror att jag såg henne en eftermiddag mitt i vintern

Ligger på stranden i San Lorenzo

Rita med två fingrar i sanden och vänd mot vinden

Något som havet raderade ut...

Något som havet raderade ut...

Jag minns att hon gick förbi med torkat blod på näsan

Och vad vi skrattade och skrattade

En dag utan vidare slutade vi att träffa henne

Och jag tror att ingen frågade

och hur vi skrattade

Det gick en månad utan att någon saknade henne

Och någon hittade henne hängande i sitt rum