Mi Marilyn Particular - Nacho Vegas

Así de pronto amanecí en un inmenso corredor.

Miré a ambos lados y vi solamente puertas,

y en cada una de ellas grandes letras rezaban así:

ESTO NO ES UNA SALIDA.

Tras una de ellas te encontré,

desnuda y asustada y proyectada contra la pared.

Tú me guiñaste un ojo, yo me acerqué y oí tu voz.

«Cuando ordene usted puedo desaparecer».

Y yo no le di mayor importancia a lo que oí

y ése fue mi gran error.

Te podía golpear y aún estaba bien.

Te humillé, te violé y tú seguías en pie.

Y aunque no es frecuente en mí,

quise concederte un nombre y te di a elegir:

«¿Cómo te quieres llamar?».

Tú me respondiste así: «Marilyn».

Y aunque no eras rubia,

y aunque no hablabas inglés,

y aunque eras más que estúpida,

y aunque no sé ni si eras mujer,

en fin, serías tú mi Marilyn particular.

Como los ríos fluyen,

igual que el viento sopla, así el amor destruye

y yo lo supe en el momento en que me repetiste allí:

«Cuando ordene usted puedo desaparecer».

Y ahora si tiemblo de dolor,

y si aúllo de dolor,

y si ladro de dolor,

y si ululo de dolor es por ti, Marilyn,

es por ti, mi Marilyn,

y además es mi forma de cantar, la, la, la …

Yo jamás imaginé que un poco de amor

le podía a uno causar tanto, tanto dolor.

¿Cómo iba a adivinar

que podía hacerme daño alguien que era irreal?

Y la puerta se cerró,

y así mismo te perdí, Marilyn … Marylin …

Me dicen que estoy loco,

me dicen que he perdido la razón.

Me podrían apalear, podrían quemarme en la hoguera,

hacer de mí lo que ellos quieran,

pero sólo yo sé la verdad,

y la verdad es que sí, yo, yo te he querido, Marilyn.

Så plötsligt vaknade jag i en enorm korridor.

Jag tittade åt båda hållen och såg bara dörrar,

och i var och en av dem stod stora bokstäver så här:

DETTA ÄR INTE EN EXIT.

Efter en av dem hittade jag dig,

naken och rädd och projicerad mot väggen.

Du blinkade åt mig, jag kom närmare och hörde din röst.

"När du beställer kan jag försvinna."

Och jag lade inte större vikt vid det jag hörde

och det var mitt stora misstag.

Jag kunde slå dig och det var fortfarande bra.

Jag förnedrade dig, jag våldtog dig och du stod fortfarande kvar.

Och även om det inte är vanligt hos mig,

Jag ville ge dig ett namn och jag gav dig ett val:

"Vad vill du kalla dig själv?"

Du svarade mig så här: "Marilyn."

Och även om du inte var blond,

och även om du inte pratade engelska,

och även om du var mer än dum,

och även om jag inte ens vet om du var kvinna,

Hur som helst, du skulle vara min personliga Marilyn.

När floderna rinner

precis som vinden blåser, så förstör kärleken

och jag visste det i samma ögonblick som du upprepade för mig där:

"När du beställer kan jag försvinna."

Och nu om jag darrar av smärta,

och om jag ylar av smärta,

och om jag skäller av smärta,

och om jag tutar av smärta är det för dig, Marilyn,

det är för dig, min Marilyn,

och det är också mitt sätt att sjunga, la, la, la...

Jag hade aldrig föreställt mig det där lite kärlek

det kan orsaka en så mycket, så mycket smärta.

Hur skulle jag gissa

att någon som var overklig kunde skada mig?

Och dörren stängdes

och likaså förlorade jag dig, Marilyn... Marylin...

De säger att jag är galen

De säger till mig att jag har tappat förståndet.

De kunde slå mig, de kunde bränna mig på bål,

gör av mig vad de vill,

Men bara jag vet sanningen

och sanningen är att ja, jag, jag har älskat dig, Marilyn.