En La Sed Mortal - Nacho Vegas

Llevo ya una copa de más, aquí en La Sed Mortal, cuando entra Dodó.

Y yo no me muevo de aquí, y aun así habré de llegar a la conclusión de que no

hay un ser más culpable que yo -ni lo habrá- sobre la tierra.

Y empiezo a pedir

así:

Por las cosas que siento y por aquellas que odio sentir;

por mi mala cabeza;

porque mi calavera, ella, no dejará de reír;

por las lunas nuevas;

por las cosas revueltas que dan vueltas dentro de mí;

por seis años de penas

y por cosas que ni tan siquiera me atrevo a decir;

perdón por mis pies siempre fríos;

por la noche pasada, y por la otra, y por aquella también;

perdón por el Gran Sinsentido;

por querer comprenderlo y, sobretodo, por no comprender…

Perdón.

Y Dodó me observa, y yo le oigo rezar así:

-Perdón por existir-.

Y amablemente invito a un güisqui a Dodó, y él me cuenta que incluso los perros

se ponen tristes después de eyacular.

Después, salimos agarrados de La Sed

Mortal, y es entonces cuando puedo jurar que no hay un ser más culpable que yo

-ni lo habrá- sobre la tierra.

Y

por dos mil años de cristiandad;

por tener la osadía de alimentarme y de respirar;

por los superdotados;

por el hombre tripudo y por la liberación sexual;

por el circo italiano;

por el viejo que agita una servilleta al hablar

y me jura y perjura que en ella

ha resuelto el misterio de la Santísima Trinidad;

perdón por la gente moderna;

porque corro el peligro de mirarme y perder la razón;

¡perdón, por el amor de Dios!;

por la gran decadencia de una vida pidiendo perdón;

perdón por los cuatro elementos;

por la tierra y el agua y el fuego y la polución;

perdón por todos mis lamentos;

por Dodó y, en fin, os pido por esta canción…

Perdón.

Y os miro a los labios, y a todos oigo pedir

perdón por existir.

Jag har redan en drink för mycket, här i La Sed Mortal, när Dodó kommer in.

Och jag flyttar inte härifrån, och trots det måste jag komma till slutsatsen att jag inte är det

det finns en varelse som är mer skyldig än jag - och kommer inte att finnas - på jorden.

Och jag börjar fråga

Så:

För de saker som jag känner och för de som jag hatar att känna;

för mitt dåliga huvud;

för min skalle, hon, kommer inte att sluta skratta;

för nymånaderna;

för de förvrängda sakerna som kretsar inom mig;

för sex års fängelse

och för saker som jag inte ens vågar säga;

förlåt för mina alltid kalla fötter;

för igår kväll, och för den andra, och för den också;

förlåt för det stora nonsensen;

för att vilja förstå det och framför allt för att inte förstå...

Förlåtelse.

Och Dodó tittar på mig, och jag hör honom be så här:

-Förlåt för befintligt-.

Och jag bjuder snällt Dodó på en whisky, och han berättar att även hundar

de blir ledsna efter att ha fått utlösning.

Senare gick vi och hämtade La Sed

Mortal, och det är då jag kan svära att det inte finns någon som är mer skyldig än jag

-inte kommer det att finnas- på jorden.

Y

för två tusen år av kristendomen;

för att ha fräckheten att äta och andas;

för de begåvade;

för stativmannen och för sexuell befrielse;

av den italienska cirkusen;

för gubben som viftar med en servett när han pratar

och han svär och svär det däri

har löst mysteriet med den heliga treenigheten;

ledsen för moderna människor;

eftersom jag riskerar att titta på mig själv och tappa förståndet;

förlåt, för Guds kärlek!;

för den stora dekadensen av ett liv som ber om förlåtelse;

ledsen för de fyra elementen;

av jord och vatten och eld och förorening;

förlåt för alla mina ånger;

för Dodó och slutligen ber jag dig om den här låten...

Förlåtelse.

Och jag tittar på dina läppar, och jag hör alla fråga

förlåt för att jag finns