Dans un mouchoir de poche - Mil

Au sens propre comme au sens figuré

On s’est quittés comme on s’est rencontrés

Dans un mouchoir de poche

Où nous nous sommes croisés, toisés, apprivoisés

C'était écrit dans un mouchoir de poche, des larmes

Celles de l’amour, le vrai, lorsque la fin s’approche

On s’sépare souvent tout près du but

Et on ne prête plus autant d’attentions, attendant secrètement la chute

Pourtant, il n’y avait plus qu’une seule marche

Un dernier pallier mais celui-ci était trop risqué

Pour nos toutes petites vies, et se détachent nos liens si solides

On se croyait bien seuls en haut de cette colline

Combien de fois nous nous sommes dit «je t’aime»

Et nous nous sommes laissés aller à quelques projets

Sur court-moyen-long terme, il en avait fallu du temps

Pour que ta famille m’adopte, m’accepte et que l’on s’adapte

Et inversement, moi j’les ai aimés comme personne d’autre

A part peut-être ma mère, mon père, mon frère et toi

Et c'était fou comme notre amour était plus fort que tout

Comme si on allait mourir avec, mais sur la fin on se souriait à peine

C'était fou comme notre amour était plus fort que tout

Comme si on allait mourir avec, mais sur la fin on se souriait à peine

Plus d'10 secondes par jour et le pire, c’est qu’on en souffrait à peine

Ma vie sans toi, je le sais, je le sens, elle ne sera pas si horrible que ça

Aussi horrible que ça puisse paraître, elle m’intrigue un peu

Je suis curieux de voir si je plais encore, si je sais encore séduire

Et si je suis encore capable d’aimer, c’est moche

De toute façon maintenant le mal est fait, il est écrit sur ce mouchoir de poche

Sous la forme d’un nom, d’un portable et une insupportable attirance

Si ça c’est pas la preuve que tout est fini, toi et moi on s’aime en freelance

Et je sais que tu le sais, donc pas la peine d’avoir de la peine en silence

Le début d’la fin c’est donc moi sous la douche

Et toi qui mets la main droite sur ce mouchoir de poche

La gauche sur la bouche et des larmes, celles de l’amour

Lorsque la fin s’approche

Pardonne-moi si j’n’ai pas voulu t’empêcher de partir

«Nous deux, tu te souviens?»

Ça s’est fait dans un mouchoir de poche, un soir d’hiver

Sous une Lune dorée, un autre fait divers

Excusez-moi, vous auriez l’heure et boum

Un livre qui s’ouvre, un second souffle, une bouffée d’chaleur

Dans mon iPod, Earth, Wind & Fire «September»

Beaucoup de monde autour, j’m’en souviendrai toujours?

Non, j’m’en souviendrai tout court, au début l’amour c’est violent

Cardio, âmes sensibles s’abstenir, il ne faut pas aimer avant de savoir courir

J’dis pas ça pour rire, j’avouerais même regretter de n’avoir pas su savourer

Ces débuts qui n’peuvent durer, assurément

On s’aime, à la folie passionnément mais jusqu'à quand?

On s’aime trop on s'étouffe et on s’sépare juste à temps

Au sens propre comme au sens figuré, on s’est quittés comme on s’est rencontrés

Dans un mouchoir de poche

Bokstavligt och bildligt

Vi skildes åt när vi träffades

I en fickruta

Där vi träffades, stirrade, tämjde

Det var skrivet i en näsduk, tårar

De av sann kärlek när slutet närmar sig

Vi separerar ofta väldigt nära målet

Och vi bryr oss inte så mycket längre, i hemlighet väntar vi på hösten

Men det var bara ett steg kvar

Ett sista steg men det här var för riskabelt

För våra små liv och våra så starka band sticker ut

Vi kände oss så ensamma på toppen av den kullen

Hur många gånger har vi sagt "jag älskar dig"

Och vi ägnade oss åt några projekt

På kort-medellång sikt hade det tagit lång tid

För att din familj ska adoptera mig, acceptera mig och ta emot mig

Och omvänt älskade jag dem som ingen annan

Utom kanske min mamma, min pappa, min bror och du

Och det var galet hur vår kärlek var starkare än något annat

Som om vi skulle dö med det, men till slut log vi knappt mot varandra

Det var galet hur vår kärlek var starkare än något annat

Som om vi skulle dö med det, men till slut log vi knappt mot varandra

Mer än 10 sekunder om dagen och det värsta var att vi knappt led

Mitt liv utan dig, jag vet det, jag känner det, det kommer inte att bli så illa

Hur hemskt det än låter, fascinerar hon mig lite

Jag är nyfiken på om jag fortfarande gillar, om jag fortfarande vet hur jag ska förföra

Och om jag fortfarande kan älska så är det fult

Hur som helst nu är skadan skedd, står det skrivet på den här näsduken

I form av ett namn, en mobiltelefon och en outhärdlig attraktion

Om det inte är ett bevis på att allt är över, så älskar du och jag att frilansa varandra

Och jag vet att du vet det, så du behöver inte bry dig i tysthet

Början på slutet är därför jag i duschen

Och du som lägger din högra hand på denna fickruta

Vänster på munnen och tårar, de av kärlek

När slutet närmar sig

Förlåt mig om jag inte menade att hindra dig från att gå

"Vi två, minns du?"

Det hände i en ficknäsduk, en vinterkväll

Under en gyllene måne, ännu en nyhet

Ursäkta mig, skulle du ha tid och boom

En bok som öppnas, en andra vind, en värmevallning

I min iPod, Earth, Wind & Fire "September"

Många människor runt omkring, kommer jag alltid att minnas?

Nej, jag ska bara komma ihåg det, till en början är kärleken våldsam

Cardio, känsliga själar avstår, man får inte älska innan man vet hur man springer

Jag säger inte det för skojs skull, jag skulle till och med erkänna att jag ångrar att jag inte har kunnat njuta

Dessa början som inte kan hålla, förvisso

Vi älskar varandra, galet passionerat men tills när?

Vi älskar varandra för mycket, vi kvävs och vi skiljs åt precis i tid

Bokstavligen och bildligt talat skildes vi åt när vi träffades

I en fickruta