Par la fenetre ouverte - Marie Carmen

Dans le noir

Étendue sur mon lit

J'étais seule et j’avais quinze ans

Sans espoir

Et sans but dans la vie

Je flirtais avec le néant

Quelqu’un, au lointain, jouait du Chopin

J’ai laissé ma fenêtre entrouverte

Tous mes rêves, mes désirs, mes envies

Étouffés comme des cris d’enfants

Un soir de détresse et de solitude

J’ai voulu m’enlever la vie

Être sans amour a quinze ans

Crier au secours dans le vent

Avec une envie de plonger dans le vide

Tant de murs autour

Tant de gens

Qui sont restés sourds tout ce temps

N’ont-ils donc jamais connu le mal de vivre

On est solitaire en haute altitude

Suspendue au fil de sa vie

Il m’a suivi jusqu'à aujourd’hui

Le désespoir de mes quinze ans

Certains soirs

Quand le blues m’envahit

Je refais un saut dans le temps

Quelqu’un de ses mains

Me touchait de loin

Tout doucement

Je me suis offerte

Dans le noir étendue sur mon lit

J'étais seule et j’avais quinze ans

Un soir de détresse

Et de solitude

La musique m’a sauve la vie

I mörkret

Ligger på min säng

Jag var ensam och jag var femton

Hopplös

Och mållös i livet

Jag flörtade med ingenting

Någon i fjärran spelade Chopin

Jag lämnade mitt fönster på glänt

Alla mina drömmar, mina önskningar, mina önskningar

Dämpad som barnskrik

En natt av nöd och ensamhet

Jag ville ta mitt liv

Att vara kärlekslös vid femton

Ropar på hjälp i vinden

Med en önskan att dyka ner i tomrummet

Så många väggar runt

Så mycket folk

Som har varit döva hela den här tiden

Har de aldrig känt smärtan av att leva

Vi är ensamma på hög höjd

Avstängd över hennes liv

Han följde mig fram till idag

Mina femton års förtvivlan

vissa nätter

När bluesen sköljer över mig

Jag hoppar tillbaka i tiden

Någon från hans händer

Rörde mig på långt håll

Långsamt

Jag bjöd på mig själv

I mörkret ligger på min säng

Jag var ensam och jag var femton

En natt av nöd

Och ensamhet

Musik räddade mitt liv