Fra Vugge Til Grav - Klovner I Kamp

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

Hahaha, sånn kan det gå.

Min hånd er hard, som bandets sjef og ubestridte far,

ser jeg tiden er blitt moden for å få gitt noen svar.

For helt fra tidligere i år, da vi kom ut med skiva vår,

har det strømma inn med spørsmål inn til hjemmesida vår.

Fra hele landet får vi plots, sendt med pc og med MacIntosh,

den her går ut til alle dere som har backa oss.

Til dem som kom på showene, til dem som kjøpte skivene,

til dem som hadde søstre, de lot oss få kline med.

Okey, jeg skal holde meg til saken,

for å ta det fra starten, må jeg gå til den dagen;

Dr.S og meg satt og tegna skisser på rommet

og vandra gatelangs i strøket der vi bodde for å bombe.

Vi kjøpte Multiple T (?), bunker opp boksene i sekkene

og løp fra både hverdagshelter, snut og vektere.

Men livet er ikke fair, jeg hadde gullhår i ræva

og det var alltid Dr. S som loka dealen og ble taua.

Men så en dag måtte doktoren til sjøs,

han fikk seg hyre på en båt og vinka hei og ajøss.

Men til tross for den endeløse avstanden som skilte oss,

holdt han på kontakten ved å sende brev og ringe oss.

Sånn gikk det til at vi hooka opp med «Fingern»

trengte en som kunne cut’e da vi kom med første singelen.

Han ble mer enn en kollega, vi ble til en familie,

jeg er stolt og kan si det, nå er vi venner for livet.

Livet er en gåte, men er det no svar?

Det er mye man skal tåle, fra vugge til grav.

Du veit vi ikke lar noen hindre oss, fra å svømme mot strømmen.

Dette er en story om å leve ut drømmen.

Livet er en gåte, men er det no svar?

Det er mye man skal tåle, fra vugge til grav.

Men når man ser tilbake kommer alle gamle minner strømmene,

dette er en story om å leve etter drømmene.

Jeg var en snei på ca.

16 år da Klovner ble en del av meg

jeg skreiv litt rim på norsk i timene, for skolen kjeda meg.

Å sette signatur på vegg og mur var no som gleda meg,

det starta i sjuende da Lars og Even de forleda meg.

Vi var en klikk som malte trikk med kvikk og buss med tusj,

vi holdt oss unna biler, monumenter og private hus.

Det vakke status, men spenning som ga meg tenning.

Synet av en fersk fargebørner ga livet mening.

Jeg fikk trening, men talentet ble ikke bedre med erfaringen,

forklaringen, forlot meg malingen hey, skills jeg har ingen.

Men micen, åpenbaringen, ga blod på tann

og brød fra første rim ble lagt, til det ble mitt daglige brød.

Men lenge før det ble min levevei, før shcwin,

før kjellern med årgangsvin, før privatsjåfør og limousin.

Før mine vers og rim ble lagt på skiver som prim,

da Cindy Crawford hun var fin, og ville ri’n i fantasien.

Da nikotin ble del av hverdagen og magen min var slank,

det var den gang jeg ble en del av Klovner I Kamp.

Og så langt har alt gått bra, men kan jeg si at vi har klart det?

Vi svømte mot strømmen og fikk satt Tåsen på kartet.

Og se tilbake fem år, da først forstår jeg hva jeg har,

en klar visjon av livets fristelser, man får det man tar.

Vi var et par tre kammerater og femten psykopater

som stod sammen i drømmen om å få Klovner ut på plate.

Jeg har vokst både personlig og faglig,

men blir daglig mint om at min hverdag ikke alltid har vært behagelig.

Fra villa-gangster uten forstand, har jeg blitt mann som Vin Han,

jeg skylder gutta fra Tåsen stor takk.

Og som sagt, vi jobba hardt, nå har det blitt en livsstil,

og uansett hva som skjer så er jeg klovn på livsstid.

Vi jobba hardt, nå har det blitt en livsstil,

og uansett hva som skjer så er jeg klovn på livsstid.

Livet er en gåte, men er det no svar?

Det er mye man skal tåle, fra vugge til grav.

Du veit vi ikke lar noen hindre oss, fra å svømme mot strømmen.

Dette er en story om å leve ut drømmen.

Livet er en gåte, men er det no svar?

Det er mye man skal tåle, fra vugge til grav.

Men når man ser tilbake kommer alle gamle minner strømmene,

dette er en story om å leve etter drømmene.

Så vi gjorde det vi ville, spelte i band og levde livet.

Flytta hjemmefra og inn i samme bo-kollektivet.

Lite visste vi om framtida og hva som skulle skje,

for de ble mer enn det vi drømte om, og da kunne se.

Det var omtrent på denne tida Oslo Fluid ble starta,

for i kjellern i et hus hundre meter oppi gata, satt en kar som het Coach,

jeg hadde kjent’en fra jeg var liten,

vi begynte å jamme og sånn starta hele skiten.

Hooka kjapt opp med Chris,

om beviste at han kunne rocke micen som han skulle,

så begynte hjulene å rulle.

Vi var heftig i slaget, fikk med siste mann på laget.

Det var Mojo, også en vi kjente godt fra langt tilbake.

For vi er patrioter, og det er med å sette preget på oss,

det at hele crewet vokste opp på samme stedet.

For i sorg og i glede har vi kjempa og slitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

For det er story’en vår som gjør at vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

At vi er blitt som vi er blitt.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Hahaha, så kan det gå.

Min hand är hård, som bandets chef och obestridda far,

Jag ser att tiden är mogen för några svar.

För från tidigare i år, när vi kom ut med vår skiva,

Det har kommit ett flöde av frågor till vår hemsida.

Från hela landet får vi tomter, skickade med PC och MacIntosh,

den här går ut till alla er som har stöttat oss.

Till de som kom till showerna, till de som köpte skivorna,

till dem som hade systrar, de lät oss leka med.

Okej, jag håller mig till saken,

för att ta det från början måste jag gå till den dagen;

Dr.S och jag satt och ritade skisser i rummet

och gick längs gatorna i grannskapet där vi bodde för att bomba.

Vi köpte Multiple T (?), staplar upp lådorna i säckarna

och sprang från vardagshjältar, sluggers och vakter.

Men livet är inte rättvist, jag hade guldhår i rumpan

och det var alltid Dr S som stängde affären och blev taua.

Men så en dag var doktorn tvungen att åka till sjöss,

han lyckades hyra en båt och vinkade hej och hej då.

Men trots det oändliga avståndet som skilde oss åt,

han höll kontakten genom att skicka brev och ringa oss.

Det var så vi hamnade i kontakt med "Fingern"

behövde någon som kunde klippa när vi kom ut med första singeln.

Han blev mer än en kollega, vi blev en familj,

Jag är stolt och kan säga det, nu är vi vänner för livet.

Livet är en gåta, men finns det ett svar?

Det finns mycket att uthärda, från vaggan till graven.

Du vet att vi inte låter någon hindra oss från att simma mot strömmen.

Det här är en berättelse om att leva din dröm.

Livet är en gåta, men finns det ett svar?

Det finns mycket att uthärda, från vaggan till graven.

Men när du ser tillbaka, kommer alla gamla minnen att strömma tillbaka,

det här är en berättelse om att leva dina drömmar.

Jag nysade ca.

16 år när Klovner blev en del av mig

Jag skrev några ramsor på norska i klassen, för skolan tråkade ut mig.

Att sätta en signatur på väggen var något som gjorde mig glad,

det började i sjuan när Lars och Even de förförde mig.

Vi var en klick som målade spårvagnar med fjädrar och bussar med markörer,

vi höll oss borta från bilar, monument och privata hus.

Det är vacker status, men spänningen som tände mig.

Åsynen av ett nyfärgat barn gav livet mening.

Jag fick träning, men talangen blev inte bättre med erfarenheten,

förklaringen, lämnade mig färgen hej, färdigheter jag har ingen.

Men mössen, uppenbarelsen, gav blod åt tänderna

och bröd från första ramsan lades, tills det blev mitt dagliga bröd.

Men långt innan det blev mitt sätt att leva, innan shcwin,

före källaren med årgångsvin, före privatchaufför och limousine.

Innan mina verser och rim lades på skivor som prim,

när Cindy Crawford var hon vacker och ville åka i fantasin.

När nikotin blev en del av vardagen och min mage var smal,

det var då jag blev en del av Klovner I Kamp.

Och hittills har allt gått bra, men kan jag säga att vi har klarat det?

Vi simmade mot strömmen och satte Tåsen på kartan.

Och ser tillbaka fem år, då först förstår jag vad jag har,

en klar vision av livets frestelser, man får vad man tar.

Vi var ett par på tre kompisar och femton psykopater

som stod tillsammans i drömmen om att få ut Klovner på skiva.

Jag har vuxit både personligen och professionellt,

men blir dagligen påmind om att min vardag inte alltid har varit trevlig.

Från villaligister utan förnuft har jag blivit en man som Vin Han,

Jag är skyldig killarna från Tåsen ett stort tack.

Och som sagt, vi jobbade hårt, nu har det blivit en livsstil,

och oavsett vad som händer så är jag en clown för livet.

Vi jobbade hårt, nu har det blivit en livsstil,

och oavsett vad som händer så är jag en clown för livet.

Livet är en gåta, men finns det ett svar?

Det finns mycket att uthärda, från vaggan till graven.

Du vet att vi inte låter någon hindra oss från att simma mot strömmen.

Det här är en berättelse om att leva din dröm.

Livet är en gåta, men finns det ett svar?

Det finns mycket att uthärda, från vaggan till graven.

Men när du ser tillbaka, kommer alla gamla minnen att strömma tillbaka,

det här är en berättelse om att leva dina drömmar.

Så vi gjorde som vi ville, spelade i band och levde livet.

Flytta hemifrån och in i samma bostadskollektiv.

Lite visste vi om framtiden och vad som skulle hända,

för de blev mer än vad vi drömde om och sedan kunde se.

Det var vid den här tiden som Oslo Fluid startades,

ty i källaren i ett hus hundra meter upp på gatan satt en karl som hette Coach,

Jag hade känt dig sedan jag var liten,

vi började jamma och det var så hela skiten började.

Häng med Chris,

om visade att han kunde rocka mikrofonen som han borde,

sedan började hjulen rulla.

Vi var hårda i striden, fick sista man i laget.

Det var Mojo, också någon vi kände väl sedan tidigare.

För vi är patrioter, och det är för att markera oss,

det faktum att hela besättningen växte upp på samma plats.

Ty i sorg och glädje har vi kämpat och slitit.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

För det är vår berättelse som gör oss till de vi är.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Att vi har blivit vad vi har blivit.

Att vi har blivit vad vi har blivit.