Volvió una Noche - Julio Sosa

Volvió una noche, no la esperaba,

había en su rostro tanta ansiedad

que tuve pena de recordarle

lo que he sufrido con su impiedad.

Me dijo humilde: «Si me perdonas,

el tiempo viejo otra vez vendrá.

La primavera es nuestra vida,

verás que todo nos sonreirá»

Mentira, mentira, yo quise decirle,

las horas que pasan ya no vuelven más.

Y así mi cariño al tuyo enlazado

es sólo una mueca del viejo pasado

que ya no se puede resucitar.

Callé mi amargura y tuve piedad.

Sus ojos azules, muy grandes se abrieron,

mi pena inaudita pronto comprendieron

y con una mueca de mujer vencida

me dijo: «Es la vida».

Y no la vi más.

Volvió esa noche, nunca la olvido,

con la mirada triste y sin luz.

Y tuve miedo de aquel espectro

que fue locura en mi juventud.

Se fue en silencio, sin un reproche,

busqué un espejo y me quise mirar.

Había en mi frente tantos inviernos

que también ella tuvo piedad.

Han kom tillbaka en natt, jag förväntade mig det inte,

det var så mycket ångest i hans ansikte

att jag var ledsen att påminna dig

vad jag har lidit med hans ogudaktighet.

Han sa ödmjukt till mig: «Om du förlåter mig,

den gamla tiden kommer igen.

Våren är vårt liv,

du kommer att se att allt kommer att le mot oss»

Ljug, ljug, jag ville berätta för honom,

timmarna som går kommer inte längre tillbaka.

Och så länkade min kärlek till din

Det är bara en grimas från det gamla förflutna

att den inte längre kan återuppstå.

Jag stängde min bitterhet och hade medlidande.

Hennes mycket stora blå ögon vidgades,

min ohörda sorg förstod de snart

och med en grimas av en besegrad kvinna

Han sa till mig: "Det är livet."

Och jag såg henne aldrig igen.

Hon kom tillbaka den natten, jag glömmer henne aldrig,

med en sorglig blick och utan ljus.

Och jag var rädd för det spektrumet

det var galenskap i min ungdom.

Han gick därifrån tyst, utan förebråelse,

Jag letade efter en spegel och ville titta på mig själv.

Det var så många vintrar framför mig

att hon också hade medlidande.