Margot - Julio Sosa

Se te embroca desde lejos, pelandruna abacanada

Que has nacido en la miseria de un convento de arrabal…

Porque ay algo que te vende, yo no sé si es la mirada

La manera de sentarte, de mirar, de estar parada

O ese cuerpo acostumbrado a las pilchas de percal

Ese cuerpo que hoy te marca los compases tentadores

Del canyengue de algún tango en los brazos de algún gil

Mientras triunfa tu silueta y tu traje de colores

Entre el humo de los puros y el champán de Armenonville

Son macanas, no fue un guapo haragán ni prepotente

Ni un cafisho de averías el que al vicio te largó…

Vos rodaste por tu culpa y no fue inocentemente…

¡berretines de bacana que tenías en la mente

Desde el día que un magnate cajetilla te afiló!

Yo recuerdo, no tenías casi nada que ponerte

Hoy usas ajuar de seda con rositas rococó

¡me reviente tu presencia… pagaría por no verte…

Si hasta el nombre te han cambiado como has cambiado de suerte:

Ya no sos mi Margarita, ahora te llaman Margot!

Ahora vas con los otarios a pasarla de bacana

A un lujoso reservado del Petit o del Julien

Y tu vieja, ¡pobre vieja!

lava toda la semana

Pa' poder parar la olla, con pobreza franciscana

En el triste conventillo alumbrado a kerosén

Man blir skruvad på långt håll, självbelåten ludd

Att du föddes i ett klosters elände i förorten...

Eftersom det är något som säljer dig, jag vet inte om det är utseendet

Sättet att sitta, se, att stå

Eller den där kroppen som är van vid perkalkläder

Den där kroppen som idag markerar de frestande kompasserna

Av canyengue av någon tango i famnen på någon gil

Medan din siluett och din färgade kostym triumferar

Mellan röken från cigarrerna och champagnen i Armenonville

De är makanor, han var inte en lat eller arrogant snygging

Inte ett kafisho av haverier som gav dig last...

Du rullade på grund av dig själv och det var inte oskyldigt...

bacana basker som du hade i åtanke

Sedan den dagen en packmagnat vässade dig!

Jag minns, du hade nästan ingenting att ha på dig

Idag bär du silkesbyxa med rokoko rosor

Din närvaro blåser mig... Jag skulle betala för att inte se dig...

Om även ditt namn har ändrats när du har ändrat din tur:

Du är inte längre min Margarita, nu kallar de dig Margot!

Nu går du med otarios för att ha en fantastisk tid

Till en lyxig monter på Petit eller Julien

Och din gamla, stackars gamla!

tvätta hela veckan

Att kunna stoppa grytan, med franciskansk fattigdom

I den sorgliga hyresgården upplyst av fotogen