En la Madrugada - Julio Sosa, Orquesta de Leopoldo Federico

Una esquina de ayer

en las horas que el sol

hace rato apoliya

y en la silla de un bar

una dama vulgar

y un bacán que la afila.

con el dedo un gran señor manda otra vuelta.

Un saludo cordial

y el silbato alegrón

de un vapor al llegar.

Arrabaleros cafetines

donde empeñan sus abriles

las muchachas de percal

y entre las copas sin historia

cada historia es una copa

que derrama la ciudad.

El invento tragavento

suelta música de jazz…

Muchachitas de ojos tristes

que nos vienen a esperar…

Y un varón del novecientos,

descontento,

que reclama su gotán.

Un rayito de luz

va cargando su cruz

por la calle desierta

y en la acera un galán

que abrocha el gabán

Allá arriba el cielo arrimado a una puerta.

Allá arriba en el cielo azul se despereza…

Palidez de otro mantel sobre la mesa

Y después, al partir,

moneditas de sol

sobre el amanecer.

ett hörn av gårdagen

i de timmar som solen

Apoliya för ett tag sedan

och i stolen på en bar

en vulgär dam

och en bacán som skärper den.

med fingret befaller en stor herre en annan tur.

vänliga hälsningar

och den glada visslingen

av en ångbåt vid ankomsten.

arrabaleros cafetiner

där de pantsätter sina april

calico tjejer

och mellan kopparna utan historia

varje berättelse är en kopp

som öser ut staden

Sväljningsuppfinningen

släppa jazzmusik...

Små flickor med ledsna ögon

som kommer för att vänta på oss...

Och en man från niohundra,

missnöje,

som hävdar sin gotán.

en ljusstråle

han bär sitt kors

ner på den öde gatan

och på trottoaren en galant

som fäster kappan

Där uppe lutade himlen mot en dörr.

Där uppe på den blå himlen sträcker han sig...

Blek av en annan duk på bordet

Och sedan, när man lämnar,

solmynt

om soluppgången