Aube - Vova

Posé sur un toit d’Paname

Et je guette l’aube depuis le parapet

J'évalue le poids d’mon âme

Hors du temps comme si je savais pas rapper

J’vis dans le noir comme une proie sans lumière

Le ventre vide devant croissant lunaire

KKK quand les croix s’allumèrent

J’revois l’histoire, ouais, mon gars ça m'énerve

Ah ouais…

Longue est la nuit, courte est la vie

Ah ouais…

J’pense à l’avenir que quand il arrive

J’m'éloigne de ceux qui te définissent au teint

J’deviens nostalgique de mes 17 ans

Et je vois les lumières de la ville s'éteindre

La liste de mes proches partis qui s'étend

Rayon d’soleil qui me sort de mes songes

Trop énervé

Juste un message

J’confonds nuit et jour

Ouais le jour me nuit

Tu m’as tendu ta joue… maintenant je m’ennuie

J’fais le tour de la Terre

J’fais le tour de la Terre

J’fais le tour de la Terre

Pour que l’aube ne s’arrête jamais

6 heures du mat' non on va pas s’taire

Même à deux de tens' on cause

À l’aube j’attrape le ghetto blaster comme le travailleur qui prend son poste

Et quand les défis deviennent joie

Je me sens comme sur la banquise: libre

Entre fin de nuit, début de jour

Je ne suis qu’un écrivain qui s’livre

Là c’est trop tôt faut pas m’demander l’heure

SDF assis sur deux matelas

On leur reproche juste de montrer leur vie

Lueur traverse cellule de Mandela

J’perds le réseau alors lance des signes

J’guette l’horizon, j’vois que l’aube se dessine

C’qu’on est habiles lorsque l’on se désire

Mais pourtant c’est sans mobile que l’on se décime

Vie n’est qu’série d'épisodes

Regarde le vide et puis saute

Le regard des autres est puissant

Tu veux devenir l'épicentre

T’es dans les rapides, ça va vite, tu joues les pilotes

C’est pas toujours nous, dans la vie, qui manipulons

Il t’faut les épaules pour atteindre l'épilogue

Et je l’emmènerai au pôle pour passer des nuits plus longues

J’fais le tour de la Terre

J’fais le tour de la Terre

J’fais le tour de la Terre

Pour que l’aube ne s’arrête jamais

Je ne sais plus quand c’est, je démarre à la seconde

J’veux plus me mettre en scène, j’veux que la menace tombe

Marcher dans le désert, les mains dans le veston

La nuit porte conseil, je lui pose des questions

J’cherche le sommeil quand il m’a déjà quitté

Comme le soleil, la lune m’a déjà guidé

Morphée m’regarde, me dit «Toi déjà qui t’es ?»

C’est normal, vue ma dette, j’me demande: l’ai-je acquitté?

L’heure où dans ma tête se battent trop d’idées

Mon cerveau rappelle un soldat au D Day

J’pense à ceux qui n’ont pas d’assiette c’tin-ma au p’tit déj'

Et à tous les Muslims en détresse au Tibet

Avant qu’le réveil sonne, la nuit j'écris mes sonnets

Lorsque le ciel est sombre, moi je quitte la maisonnée

J’ai gardé mon allure pour atteindre le sommet

Mais aujourd’hui, c’est la Lune qui attendra le soleil

J’fais le tour de la Terre

J’fais le tour de la Terre

J’fais le tour de la Terre

Pour que l’aube ne s’arrête jamais

Placerad på ett tak i Paris

Och jag tittar på gryningen från bröstvärnet

Jag bedömer tyngden av min själ

Ute i tiden som att jag inte kan rappa

Jag lever i mörkret som ett byte utan ljus

Den tomma magen framför månmånen

KKK när korsen lyste upp

Jag ser historien igen, ja, min pojke, det irriterar mig

Åh ja...

Lång är natten, kort är livet

Åh ja...

Jag tänker bara på framtiden när den kommer

Jag tar avstånd från dem som definierar dig efter hudfärg

Jag blir nostalgisk över mina 17 år

Och jag ser stadens ljus slockna

Listan över mina nära och kära som sträcker sig

Solstråle som tar mig ur mina drömmar

för arg

Bara ett meddelande

Jag blandar ihop natt och dag

Ja, dagen ger mig natt

Du gav mig din kind... nu har jag tråkigt

Jag går runt jorden

Jag går runt jorden

Jag går runt jorden

Så att gryningen aldrig stannar

Klockan 6 på morgonen, nej, vi ska inte hålla käften

Även vid två av tio pratar vi

I gryningen fångar jag gettosprängaren som arbetaren som tar sitt jobb

Och när utmaningar blir till glädje

Jag känner mig som på isflaket: fri

Mellan sen kväll, tidig dag

Jag är bara en författare som unnar mig

Det är för tidigt, fråga mig inte tiden

hemlös sitter på två madrasser

De får bara skulden för att de visar sitt liv

Glimmer passerar Mandelas cell

Jag tappar nätverket och startar sedan tecken

Jag tittar på horisonten, jag ser att gryningen drar fram

Hur smarta vi är när vi vill ha varandra

Men ändå är det utan motiv som vi decimeras

Livet är bara en serie avsnitt

Stirra in i tomrummet och hoppa sedan

Andras blick är kraftfull

Du vill vara epicentrum

Du i forsen, det går fort, du spelar piloterna

Det är inte alltid vi i livet som manipulerar

Du behöver dina axlar för att nå epilogen

Och jag ska ta henne till polen för att tillbringa längre nätter

Jag går runt jorden

Jag går runt jorden

Jag går runt jorden

Så att gryningen aldrig stannar

Jag vet inte när det är, jag börjar på tvåan

Jag vill inte ställa mig på scen längre, jag vill att hotet ska falla

Går i öknen med händerna i jackan

Natten ger råd, jag ställer frågor till henne

Jag letar efter sömn när den redan har lämnat mig

Liksom solen har månen redan väglett mig

Morpheus tittar på mig och säger "Vem är du redan?"

Det är normalt, med tanke på min skuld undrar jag: betalade jag den?

Tiden då för många idéer slåss i mitt huvud

Min hjärna påminner en soldat om dagen D

Jag tänker på de som inte har en c'tin-ma tallrik till frukost

Och till alla muslimer i nöd i Tibet

Innan väckarklockan ringer, på natten skriver jag mina sonetter

När himlen är mörk går jag hemifrån

Jag höll min takt för att nå toppen

Men idag väntar månen på solen

Jag går runt jorden

Jag går runt jorden

Jag går runt jorden

Så att gryningen aldrig stannar