Il porto delle ombre - The Gang

In piedi controvento

lottammo con le onde

erano mille e mille

noi soli sopra il ponte.

Poi venne la paura

a battere bandiera

ci cadde addosso il cielo

soli nella bufera.

Il mare ci colpiva

con forza di gigante

un grido poi le luci

terra terra

terra all’orizzonte.

Saràla riva

saràil confine

che ci riparerà

Saràl'inizio

saràla fine

cosa ci aspetterà.

Dietro al bar del porto

la maga del destino

truccava rotta e carte

al santo e all’assassino.

Il trafficante di ali

mani sporche di cera

cantava la promessa

con voce di sirena.

Gli zingari dei mari

chiusi nella galera

cucivano col vento

il sogno il sogno

la vela di chi spera.

Saràla riva

saràla galera

che ci nasconderà

Saràpaura

della bufera

che ci catturerà.

In piedi sottovento

il vecchio corsaro

ci disse «Non c'èluce

ai piedi del faro»

Con voce di diamante

negli occhi aveva un’onda

quella che mai si stanca

quella che alza e affonda

il vento si era alzato

quando prendemmo

il mare

dal porto delle ombre

andammo di nuovo

di nuovo incontro al sole

Saràla stella

di un mattino

che ci guiderà

saràlontano

Saràvicino

dove ci porterà.

Stå mot vinden

vi slogs med vågorna

det fanns tusen och tusen

oss ensamma ovanför bron.

Sedan kom rädslan

för att flagga

himlen föll över oss

ensam i stormen.

Havet slog oss

med styrkan av en jätte

ett rop sedan ljusen

jordnära

landa vid horisonten.

Det blir stranden

kommer att vara gränsen

som kommer att reparera oss

Det blir början

det blir slutet

vad som väntar oss.

Bakom hamnfältet

ödets trollkarl

han riggade rutten och korten

till helgonet och mördaren.

Den handlare av ali

händerna smutsiga med vax

sjöng löftet

med en sirens röst.

Havszigenare

inlåst i fängelse

de sydde med vinden

drömmen drömmen

segel för dem som hoppas.

Det blir stranden

det blir fängelse

som kommer att dölja oss

Det kommer att vara rädsla

av stormen

som kommer att fånga oss.

Står i motvind

den gamla korsaren

han sa till oss "Det finns inget ljus

vid foten av fyren"

Med en diamantröst

det var en våg i hans ögon

den som aldrig blir trött

den som reser sig och sjunker

vinden hade tilltagit

när vi tog

havet

från skuggornas hamn

vi gick igen

träffas igen i solen

Det kommer att bli stjärnan

av en morgon

som ska vägleda oss

det kommer att vara långt borta

Det kommer att vara nära

vart det tar oss.