Eurialo e niso - The Gang

La notte era chiara, la luna un grande lume

Eurialo e Niso uscirono dal campo verso il fiume

E scesero dal monte, lo zaino sulle spalle

Dovevan far saltare il ponte a Serravalle.

Eurialo era un fornaio e Niso uno studente

Scapparono in montagna all’otto di settembre

I boschi già dormivano, ma un gufo li avvisava

C’era un posto di blocco in fondo a quella strada.

Eurialo fece a Niso asciugandosi la fronte

Ci sono due tedeschi di guardia sopra al ponte.

La neve era caduta e il freddo la induriva

Ma avevan scarpe di feltro e nessuno li sentiva.

Le sentinelle erano incantate dalla luna

Fu facile sorprenderle tagliandogli la fortuna

Una di loro aveva una spilla sul mantello

Eurialo la raccolse e se la mise sul cappello.

La spilla era d’argento, un’aquila imperiale

Brillava nella notte più di un’aurora boreale

Fu così che li videro i cani e gli aguzzini

Che volevan vendicare i camerati uccisi.

Eurialo fu sorpreso in mezzo a una radura

Niso stava nascosto spiando di paura

Eurialo circondarono coprendolo di sputo

A lungo ci giocarono come fa il gatto col topo.

Ma quando vide l’amico legato intorno al ramo

Trafitto dai coltelli come un San Sebastiano

Niso dovette uscire che troppo era il furore

Quattro ne fece fuori prima di cadere.

E cadde sulla neve ai piedi dell’amico

E cadde anche la luna nel bosco insanguinato

Due alberi fiorirono vicino a quel cimitero

I fiori erano rossi sbocciavano ogni inverno

Natten var klar, månen var ett stort ljus

Euryalus och Nisus lämnade fältet mot floden

Och de kom ner från berget med ryggsäcken på axlarna

De var tvungna att spränga bron i Serravalle.

Euryalus var bagare och Nisus student

De rymde till bergen den 8 september

Skogen låg redan och sov, men en uggla varnade dem

Det fanns en checkpoint i slutet av den vägen.

Euryalus sa till Nisus och torkade sig över pannan

Det finns två tyskar på vakt ovanför bron.

Snön hade fallit och kylan hårdnade

Men de hade filt skor och ingen hörde dem .

Vaktposterna var förtrollade av månen

Det var lätt att överraska dem genom att skära av deras förmögenhet

En av dem hade en brosch på kappan

Euryalus tog upp den och satte den på hatten.

Broschen var gjord av silver, en kejserlig örn

Den lyste mer på natten än ett norrsken

Så här såg hundarna och torterarna dem

Som ville hämnas de dödade kamraterna.

Euryalus blev överraskad mitt i en glänta

Niso gömde sig och spionerade i rädsla

De omringade Euryalus och täckte honom med spott

Länge lekte de med den som en katt och en råtta.

Men när han såg sin vän bunden runt grenen

Genomborrad av knivar som en San Sebastiano

Niso var tvungen att gå ut eftersom pälsen var för mycket

Fyra tog han ut innan han ramlade.

Och han föll på snön vid sin väns fötter

Och månen föll också i den blodiga skogen

Två träd blomstrade nära den kyrkogården

Blommorna var röda och blommade varje vinter