Andarilho - Terra Preta

Vivemos tempos difíceis

E é necessário ter a luz para poder caminhar na escuridão

Os inimigos são invicíveis

Se manifestam quando está sozinho ou tá na mulditão

Oferecendo melhor caminho

E desse jeito te atrai pra um labirinto sem solução

Mas sou um andarilho só me encontro quando estou sozinho

Um homem só seguindo em frente por esse deserto

Outra vez eu vou partir sem te avisar

Dar início a uma nova vida

Durante a vida inteira fui um andarilho

Seguindo por impulso igual a um vagão que desgarrou do trêm dos trilhos

E é o instinto que me faz seguir em frente

Num momento de perigo por favor alguem me lembre

Que o amor é toda luz que necessito

Conforta minha alma e da sentido a essa rima que aqui recito

Já fui convencido pelos erros

Até que a verdade me acertou abaixo dos meus supercílios

Assumo, esse nokaut foi notório

Serviu pra perceber que o caminho era ilusório

Como um bode expiatório

Eu paguei pelo pecado de uma gente tão ingrata

Que só te trata bem

Pelas vestes pelo ouro que tu tens

Te apunhalam pelas costas por trinta moedas de prata

Soldados armados com lanças e espadas

Perfurando o meu corpo enquanto durmo só pelas calçadas

Nesse deserto escaldante, estrelas guiam

Já enxerguei no horizonte o que eles não viam

Os fariseus fazem chacota e sorriam

Pois todo esse amor é a receita que mais repudiam

Outra vez eu vou partir sem te avisar

Dar início a uma nova vida

Vi lever svåra tider

Och det är nödvändigt att ha ljuset för att kunna vandra i mörkret

Fiender är oövervinnerliga

De visar sig när du är ensam eller i en folkmassa

erbjuder bästa sättet

Och på så sätt lockar det in dig i en olöst labyrint

Men jag är en vandrare, jag hittar mig själv bara när jag är ensam

En enda man rör sig framåt genom denna öken

Återigen ska jag gå utan att berätta för dig

Påbörja ett nytt liv

Hela mitt liv har jag varit en vandrare

Följer på impuls som en vagn som har förirrat sig från tågspåren

Och det är instinkten som håller mig igång

I ett ögonblick av fara, snälla någon påminn mig

Den kärleken är allt ljus jag behöver

Det tröstar min själ och ger mening åt detta rim som jag reciterar här

Jag har blivit övertygad av misstag

Tills sanningen träffade mig under mina ögonbryn

Jag antar att den där knockouten var ökänd

Det tjänade till att inse att vägen var illusorisk

Som syndabock

Jag betalade för ett sådant otacksamt folks synd

Som bara behandlar dig väl

För kläderna för guldet som du har

De hugger dig i ryggen för trettio silverbitar

Soldater beväpnade med spjut och svärd

Genomborrar min kropp medan jag sover ensam på trottoarerna

I denna brännheta öken vägleder stjärnorna

Jag såg redan vid horisonten vad de inte såg

Fariséerna hånar och ler

För all denna kärlek är det recept de mest förkastar

Återigen ska jag gå utan att berätta för dig

Påbörja ett nytt liv