Hörensagen - Prezident, Mythos

Trink' aus dein Glas, der Tod steht auf der Schwelle

Dein Leben hängt nur noch an einem Haar

Stell dir ganz kurz einmal vor, wie du dein Leben verlierst

Und irgendwer, der’s gefunden hat, trägt es her hinter dir

Und er erreicht dich und dein Leben ist dir so dermaßen peinlich

Dass du einfach nicht bereit bist, zuzugeben, dass es deins is'

Einfach weitergeh’n, sich loseisen, ständig auf der Durchreise

Sein, mein Wagen, mein Haus, meine Trostpreise

Illusion, weiß'e?

Jeder Mensch lebt im Glauben

Er hätte irgendwie mehr drauf als all die Deppen da draußen

Alle Praxis ist grau — sicher nicht die Theorie

So, dass nur er selbst es sieht ist jeder Wichser ein Genie

Wir suchen weiter nach uns selbst und verdrängen, dass wir längst

Wissen wer wir sind und wer wir sind, uns einfach nicht gefällt

Wir Zweitgebornen, Eingefrornen, schlechte Zeiten, Schnäpse heizen

Ich trink' mir mittlerweile Mut an, nur zum Texte schreiben

Kletter' weiter Jacobs Ladder lang und mäste meine

Hoffnung, es gäb 'n Grund, dass ich mich für was bess’res halte

Schön gedeckt für die Festlichkeiten, guter Job

Einfach mal so tun als ob, Terminkalender zugestopft

Wohnung voll mit Krempel, ironische Distanz

Zum eigenen Leben, so als hätt' man noch Gott weiß was in der Hand

Irgendwann ma' war Substanz, irgendwann war Image alles

Heut' ist alles scheißegal — wir sitzen in der Falle

Vergiss was du weißt, weil es nix heißt

Kuck, wir versinken zusammen, aber ertrinken allein

Hast du jemals gedacht, wir würden irgendwas werden?

Und irgendwas würde helfen, uns von uns selbst zu entfernen?

Hast du je gedacht, du wärst für mehr gemacht?

Was wäre das?

Kommt dein Elan immer in später Nacht?

Lass' dir keinen erzähl'n —

Alles klingt immer besser, wenn sie’s einem erzähl'n

Lass' dir keinen erzähl'n —

Alles klingt immer besser, wenn sie’s einem erzähl'n

Und ich hör' nur noch so: Halt' durch, gib nich auf, streng' dich an

Lass' nich' los, zieh' dran, häng' dich rein, gib kein' Fick, denk' dran

Denk' nach, lenk' nich' ein, lass' was sehn, pack' sie ein

Du kannst geh’n, so einfach kann das Leben sein

Lass' sie links liegen, blind lieben war gestern

Harter Stress frisst dich auf, hinterlässt erbärmliche Reste

Blues haben, Zusagen, Absagen

Angebote abschlagen, kein Bock mehr auf Ansagen

Es in die Hand nehmen, es schnappt sich der Typ neben mir

Es kommt mir vor, als verbringt der sein ganzes Leben hier

Egal, was der Preis is', ich geh' ihm an die Kehle

Dieser Bastard soll leiden, doch ich greife ins Leere

Entscheidungen weisen uns den Weg, ich kletter'

Auf den Berg aus Scheiße, um einmal ins Weite zu sehen

Dahin, wo keine Metapher reicht, um die Kleinigkeit zu erklären

Die uns seit Tag Eins weiter treibt in die Dreistigkeit dieses Lebens

Zwei Jahrzehnte voll mit Filme schieben

Songtexten, voll mit dem Schmieden von Konzepten

Voll mit Weed, Regeln und Gesetzen

Voll mit Beats, Perspektiven, Schemen, diese zu verbessern

Voll mit Leitsätzen, voll mit alles bleibt besser, wie es war

Ja, wieder mal, viel geben

Wenig wiederbekomm', glaub' nie, was sie dir erzähl'n woll’n

Denn das ist deine Welt und sie erzähl'n nur davon

«I know what you mean, though

I had my whole life flash before my eyes

Really, just like a, like a TiVo on fast forward

And you know what?

It was really fucking pathetic.»

«Oh, I believe you.»

«Okay, what now, where do we go from here?»

«I'm not entirely sure

But if you thought we were drinking before

You were dead wrong because now —

We are going to do some drinking.

You with me?»

«Oh, 'till the end, my nubian brother

'till the bitter end.»

Drick ur ditt glas, döden är på tröskeln

Ditt liv hänger bara i ett hårstrå

Föreställ dig för ett ögonblick hur du förlorar ditt liv

Och någon som hittat den bär den bakom dig

Och det når dig och du är så generad över ditt liv

Att du bara inte är redo att erkänna att det är ditt

Fortsätt bara, slit av dig själv, passera hela tiden

Hans, min bil, mitt hus, mina tröstpriser

illusion, du vet?

Varje människa lever i tro

Han skulle på något sätt vara mer kapabel än alla idioter där ute

All praktik är grå – absolut inte teorin

Så att bara han själv ser det, varje wanker är ett geni

Vi fortsätter att söka efter oss själva och förtränga det vi länge varit

Att veta vilka vi är och vilka vi är, vi gillar det bara inte

Vi andrafödda, frusna, dåliga tider, brygger snaps

Jag dricker mod nu, bara för att skriva texter

Fortsätt att klättra på Jacobs Ladder och göda min

Hoppas det finns en anledning till att jag tror att jag är bättre

Fint inrett för festligheterna, bra jobbat

Bara låtsas, möteskalendern fylld

Lägenhet full av röran, ironiskt avstånd

För ditt eget liv, som om du fortfarande hade Gud vet vad i din hand

Någon gång var det substans, någon gång var bilden allt

Idag spelar det ingen roll - vi är fångade

Glöm det du vet för det betyder ingenting

Titta, vi drunknar tillsammans, men drunknar ensamma

Trodde du någonsin att vi skulle vara något?

Och något skulle hjälpa ta oss ifrån oss själva?

Trodde du någonsin att du var gjord för mer?

Vad skulle det vara?

Kommer din kraft alltid sent på kvällen?

Låt ingen berätta för dig -

Allt låter alltid bättre när de berättar det

Låt ingen berätta för dig -

Allt låter alltid bättre när de berättar det

Och jag hör det bara så här: Håll ut, ge inte upp, ansträng dig

Släpp inte taget, dra på det, häng på, bry dig inte, tänk på det

Tänk, ge inte upp, låt oss se, packa ihop det

Du kan gå, livet kan vara så enkelt

Lämna dem ifred, kärleken blint var igår

Hård stress äter upp dig och lämnar patetiska rester

Att ha blues, accepter, avbokningar

Avvisa erbjudanden, inte längre på humör för tillkännagivanden

Ta den i hand, killen bredvid mig tar tag i den

Det verkar för mig att han tillbringar hela sitt liv här

Oavsett vad priset är så går jag efter hans hals

Den här jäveln ska lida, men jag sträcker mig efter ingenting

Beslut visar oss vägen, jag klättrar'

På berget av skit för att se i fjärran

Till där ingen metafor räcker för att förklara det lilla

Som har drivit oss längre in i det här livets fräckhet sedan dag ett

Två decennier fulla av drivande filmer

texter, fulla av konceptsmidning

Full av ogräs, regler och lagar

Full av beats, perspektiv, planer för att förbättra dem

Full av vägledande principer, full av allt förblir bättre som det var

Ja, återigen, ge mycket

Lite kom tillbaka, tro aldrig vad de vill berätta för dig

För det här är din värld och de pratar bara om den

"Jag vet dock vad du menar

Jag hade hela mitt livs blixt framför mina ögon

Verkligen, precis som en, som en TiVo på snabbspolning framåt

Och vet du vad?

Det var verkligen jävla patetiskt."

"Åh, jag tror dig."

"Okej, vad nu, vart går vi härifrån?"

«Jag är inte helt säker

Men om du trodde att vi drack förut

Du hade helt fel för nu...

Vi ska dricka lite.

Du med mig?"

"Åh, 'till slutet, min nubiske bror

till det bittra slutet."