Clube Da Esquina Nº 2 - Affonsinho

Por que se chamava moço

Também se chamava estrada

Viagem de ventania

Nem lembra se olhou pra trás

Ao primeiro passo, aço, aço…

Por que se chamava homem

Também se chamava sonhos

E sonhos não envelhecem

Em meio a tantos gases

Lacrimogênios

Ficam calmos, calmos

E lá se vai mais um dia

E basta contar compasso

E basta contar consigo

Que a chama não tem pavio

De tudo se faz canção

E o coração

Na curva de um rio, rio…

E o Rio de asfalto e gente

Entorna pelas ladeiras

Entope o meio fio

Esquina mais de um milhão

Quero ver então a gente

Gente, gente…

Varför hette det ungt

Det kallades också väg

blåsig resa

Han minns inte ens om han såg tillbaka

I första steget, stål, stål...

Varför hette det en man

Det kallades också drömmar

Och drömmar åldras inte

Bland så många gaser

Tårar

Var lugn, lugn

Och det går en annan dag

Och bara räkna ett slag

Och bara lita på dig själv

Att lågan inte har någon veke

Allt görs till en sång

Och hjärtat

I kröken av en flod, flod...

Och floden av asfalt och människor

Gå runt backarna

Täpper igen trottoarkanten

Hörn mer än en miljon

Så jag vill se oss

Människor, människor...