Le stagioni - Zampa

Ho un vuoto nella testa che non vuole lasciarmi

Resto fermo immobile pensando sia tardi

Sempre di più cambia la mia persona

Riflette la mia immagine sui vetri delle vie di Verona

Il cerchio non è mai completo

Me ne accorgo quando penso che ogni testo non è mai completo

Io tra la musica e i guai, le storie che sai

E i viaggi nella testa che non muoiono mai

Cercando la mia via di Bisanzio

Partì così un bel dì dopo pranzo

Pensando di essere sicuro

Invece tornai buio, ruvido e meno puro

Che il mondo sembra strano e distante

L’equilibrio è come un foglio in mezzo al vento e alle piante

Cerco musica nuova, mentre aspetto che

Le stelle ricompaiano e domani non piova

(Le stagioni!)

E alla fine sono qua

Un’altra stagione se ne va

E che sarà sarà sarà

Sempre

E alla fine sono qua

Un’altra stagione se ne va

E che sarà sarà sarà

Sempre

Passano stagioni, mesi, anni, calendari

Tra svarioni dei più lesi ed inganni dei più bravi

Vorrei tirare indietro il tempo a tempo

Per arrivare in tempo ed avere più tempo

Ma non c'è tasto rewind

E quindi dovrai

Sfruttare al meglio solo il tempo che hai

Ma è difficile lo sai anche te

E anche se non sai perchè

Non ti fanno vivere

Giro in macchina da solo senza meta e sto

Provando a far passare i pensieri che mi inquietano

Ma quella strana sensazione che nel petto risuona

Resta lì e non mi abbandona

E nonostante mille miglia percorse

In cerca di risposte tutto rimane in forse

Tra le corse, gli sbatti, le evoluzioni

Continuo il mio cammino e intanto

Passano le stagioni

E alla fine sono qua

Un’altra stagione se ne va

E che sarà sarà sarà

Sempre

E alla fine sono qua

Un’altra stagione se ne va

E che sarà sarà sarà

Sempre

E alla fine sono qua

Un’altra stagione se ne va

E che sarà sarà sarà

Sempre

E alla fine sono qua

Un’altra stagione se ne va

E che sarà sarà sarà

Sempre

Jag har en tomhet i mitt huvud som inte vill lämna mig

Jag står stilla och tänker att det är sent

Min person förändras mer och mer

Den speglar min bild på glaset på Veronas gator

Cirkeln är aldrig komplett

Jag inser detta när jag tror att någon text aldrig är komplett

Jag mellan musik och problem, berättelserna du känner

Och huvudresorna som aldrig dör

Letar efter min väg till Byzantium

Så han gick en vacker dag efter lunch

Funderar på att vara säker

Istället återvände jag mörk, sträv och mindre ren

Att världen verkar konstig och avlägsen

Balans är som ett ark i vinden och växterna

Jag provar ny musik medan jag väntar på det

Stjärnorna dyker upp igen och det kommer inte att regna i morgon

(Årstider!)

Och äntligen är jag här

Ännu en säsong går

Och det kommer att vara, det kommer att bli

Hela tiden

Och äntligen är jag här

Ännu en säsong går

Och det kommer att vara, det kommer att bli

Hela tiden

Årstider, månader, år, kalendrar går förbi

Mellan misstag av de mest skadade och bedrägerier av de bästa

Jag skulle vilja rulla tillbaka tiden i tiden

Att komma i tid och ha mer tid

Men det finns ingen bakåtspolningsknapp

Och därför måste du

Få ut det mesta av bara den tid du har

Men det är svårt, du vet det också

Och även om du inte vet varför

De låter dig inte leva

Jag åker ensam med bil utan mål och det gör jag

Försöker släppa tankarna som stör mig

Men den där konstiga känslan som resonerar i bröstet

Stanna där och överge mig inte

Och trots tusen mil reste

När du letar efter svar kanske allt finns kvar

Bland loppen, slams, evolutionerna

Jag fortsätter på min resa och under tiden

Årstiderna går

Och äntligen är jag här

Ännu en säsong går

Och det kommer att vara, det kommer att bli

Hela tiden

Och äntligen är jag här

Ännu en säsong går

Och det kommer att vara, det kommer att bli

Hela tiden

Och äntligen är jag här

Ännu en säsong går

Och det kommer att vara, det kommer att bli

Hela tiden

Och äntligen är jag här

Ännu en säsong går

Och det kommer att vara, det kommer att bli

Hela tiden