Domenica - Remmy, Soulcè

Con i gomiti incollati ai braccioli dei divani

Sui quali esistevamo annoiati

Pensa a quei giorni sprecati

A lasciarci scrosciare il tempo addosso come i temporali

È da un minuto che disegno nel fumo

Ciò che avremmo dovuto e che avremmo potuto

Il mio telefono è sia freddo che muto

E sono quasi contento che non chiami nessuno

Non torni più dalle parti mie

Io steso su quel letto di bugie

Sul quale ci amiamo e ci odiamo

E facciamo l’amore o scopiamo, dipende dai giorni

Con i vestiti ancora addosso ed il fiato ancora corto

Così non posso urlarti tutto ciò che ti nascondo

I miei occhi fessure, frecce dalle fenditure

Ma andrà tutto a posto stando fermi, come le fratture

Non faccio niente perché niente siamo

Incastrato, invischiato, come resina sui corpi

Guardando i miei trascorsi

Sai che la vita mia non lesina sui colpi

Nessuno mai si merita 'sti giorni

Che è domenica anche in settimana

E nevica che Dio ce l’ha mandata

Ci divide questa strada ghiacciata

È il velo di gelo sopra cui scivolo che ci separa

Li ho scritti sui fogli

Tutti i racconti tristi che ti leggo negli occhi

Non suona più la musica se quando mi tocchi

È come una puntina che si incastra nei solchi

Il mio telefono è sia freddo che muto

Mentre ti scrivo queste lettere

Giuro, non sarò mai tutto ciò che hai sempre voluto

Solo l’uomo migliore che posso essere

Caffè e paranoia, gli occhi una feritoia

Domenica che noia, voglio andarmene

Siamo lenti nei riflessi e siamo l’ombra di noi stessi che

A furia di essere stanchi siamo diventati domenica

Caffè e paranoia, gli occhi una feritoia

Domenica che noia, voglio andarmene

Siamo lenti nei riflessi e siamo l’ombra di noi stessi che

A furia di essere stanchi siamo diventati domenica

Mi faccio spazio in questa danza della morte calma

È notte già da un po' e questa stanza calda parla

Racconta storie di uomini a stento a galla

In mezzo a urla che i condòmini chiamano l’ambulanza, pure

E so che lontano dagli occhi e lontano dal cuore

Spacco le suole, tu

Versami un altro liquore e leggi il mio scritto

Ci tocca scappare nel nulla per rigare dritto

Io non so restare zitto, vivo sconfitto

Se il giorno passa e ti perdo in un nuovo conflitto

Ho messo la musica forte, così c'è casino e non penso

Ho il naso tappato che forse c'è pure odore di incenso

Ma non sento più un cazzo

Parlo alla cazzo, scrivo anche peggio

Tu hai l’anima fuori dagli occhi, vieni che te la saccheggio

Sento cori sgolati come finti pudici

Soli e annoiati come figli unici

Matti e nell’ansia siamo film di Woody

Corpi illuminati da duecento lumi

Quando parli sento solo l’eco

Ma è così profonda che ti giuro non vedo

Sei così lontana ma ti giuro non cedo

Tesso questa trama fino a quando non crepo

Mi urli di continuo di calmarmi o spari

Di non essere cattivo come Caligari

Non sono uno di quelli che ti fa regali

Morti in questo nulla siamo matti uguali

Il mio telefono è sia freddo che muto

Mentre ti scrivo queste lettere

Non sarò mai quello che hai sempre voluto

Solo l’uomo migliore che posso essere

Caffè e paranoia, gli occhi una feritoia

Domenica che noia, voglio andarmene

Siamo lenti nei riflessi e siamo l’ombra di noi stessi che

A furia di essere stanchi siamo diventati domenica

Caffè e paranoia, gli occhi una feritoia

Domenica che noia, voglio andarmene

Siamo lenti nei riflessi e siamo l’ombra di noi stessi che

A furia di essere stanchi siamo diventati domenica

Med armbågar limmade på armstöden på soffor

På vilken vi fanns uttråkade

Tänk på de där bortkastade dagarna

För att låta vi låta tiden regna ner över oss som åskväder

Jag har ritat i rök i en minut

Vad vi borde ha och vad vi skulle kunna ha

Min telefon är både kall och tyst

Och jag är nästan glad att du inte ringer någon

Du kommer inte tillbaka till min sida längre

Jag låg på den där sängen av lögner

Som vi älskar och vi hatar varandra

Och vi älskar eller vi knullar, det beror på dagen

Med kläderna fortfarande på och fortfarande andfådd

Så jag kan inte skrika allt jag döljer för dig

Mina ögon slits, pilar från slitsarna

Men allt kommer att vara på plats om du håller dig stilla, som frakturer

Jag gör ingenting för vi är ingenting

Fast, intrasslad, som harts på kropparna

Tittar på mitt förflutna

Du vet att mitt liv inte snålar med slag

Ingen förtjänar någonsin dessa dagar

Vilket är söndag även under veckan

Och det snöar för att Gud har skickat det till oss

Denna isiga väg skiljer oss åt

Det är frostslöjan som jag glider på som skiljer oss åt

Jag skrev dem på arken

Alla tråkiga historier som jag läser i dina ögon

Musiken spelas inte längre när du rör mig

Det är som en nål som fastnar i spåren

Min telefon är både kall och tyst

När jag skriver de här breven till dig

Jag svär, jag kommer aldrig att bli allt du alltid velat ha

Bara den bästa man jag kan vara

Kaffe och paranoia, ögonen ett kryphål

Söndag tråkigt, jag vill gå

Vi är långsamma i våra reflektioner och vi är skuggan av oss själva

På grund av att vi är trötta har vi blivit söndag

Kaffe och paranoia, ögonen ett kryphål

Söndag tråkigt, jag vill gå

Vi är långsamma i våra reflektioner och vi är skuggan av oss själva

På grund av att vi är trötta har vi blivit söndag

Jag tar mig fram i denna lugna dödsdans

Det har gått natt ett tag nu och det här varma rummet pratar

Den berättar historier om män som knappt flyter

Mitt i skriken att bostadsrätterna ringer ambulansen också

Och jag vet det utom synhåll och utom sinne

Jag bryter sulorna, du

Häll upp en till likör till mig och läs vad jag skriver

Vi måste fly upp i tomma luften för att gå rakt

Jag kan inte tiga, jag lever besegrad

Om dagen går och jag tappar dig i en ny konflikt

Jag sätter musiken högt, så det blir oreda och det tror jag inte

Min näsa är blockerad och det kanske till och med luktar rökelse

Men jag hör inget skit längre

Jag pratar skit, jag skriver ännu värre

Du har din själ ur ögonen, kom och jag plockar den åt dig

Jag hör körer hesa som falsk blygsamhet

Ensam och uttråkad som bara barn

Mad and anxious är filmer av Woody

Kroppar upplysta av tvåhundra lampor

När du pratar hör jag bara ekot

Men det är så djupt att jag svär att jag inte kan se

Du är så långt borta men jag svär att jag inte ger upp

Jag väver den här webben tills jag spricker

Du skriker hela tiden åt mig att jag ska lugna mig eller så skjuter du

Inte för att vara elak som Caligari

Jag är inte en av dem som ger dig presenter

Döda i detta intet är vi lika galna

Min telefon är både kall och tyst

När jag skriver de här breven till dig

Jag kommer aldrig att bli vad du alltid velat ha

Bara den bästa man jag kan vara

Kaffe och paranoia, ögonen ett kryphål

Söndag tråkigt, jag vill gå

Vi är långsamma i våra reflektioner och vi är skuggan av oss själva

På grund av att vi är trötta har vi blivit söndag

Kaffe och paranoia, ögonen ett kryphål

Söndag tråkigt, jag vill gå

Vi är långsamma i våra reflektioner och vi är skuggan av oss själva

På grund av att vi är trötta har vi blivit söndag